Herr talman! När jag på 70-talet flyttade till Ång-
ermanland var det därför att det fanns jobb där. När
jag lämnar riksdagen en gång är jag så lyckligt lottad
att jag har ett jobb att gå tillbaka till. Jag vet att jag
tillhör en gynnad grupp.
Bristen på arbete slår hårt mot de flesta orter i
Västernorrland. Tyvärr finns det grund för att säga att
vårt län är det län som blöder mest och förlorat flest
invånare sedan början av 80-talet.
Prognoserna som kommer gör ingen gladare. I
gårdagens nummer av Tidningen Ångermanland möts
man av en fet svart rubrik på första sidan: Dystra
framtidsutsikter för Ådalen. Kommunernas befolk-
ning halverad om 30 år.
Så ser den senaste framtidsprognosen ut för det
röda Ådalen i Västernorrlands län där socialdemo-
kraterna styrt under massor av år.
Herr talman! För ungefär ett och ett halvt år sedan
hade en del länsbor tillfälle att lyssna till näringsmi-
nister Björn Rosengren när han försökte berätta hur
bra det skulle bli i Sollefteå när garnisonen lagts ned.
Han hade så svaga argument att han behövde hämta
förstärkning från underjorden i sina försök att få oss
att lyssna.
Och visst lyssnade vi, men tyvärr har vi tvivlare
fått rätt. Det bidde inte mycket av Rosengrens löften.
Trots flera års det-går-bra-för-Sverige-påståenden
från regeringshåll är det inte svårt att konstatera att
det inte gått så bra för Västernorrland. Något radikalt
måste göras. Det räcker inte med något slags politiska
plåster och Albyl för den sjuka som Västernorrland
lider av. Sjukdomsinsikten är långtifrån vad den bor-
de vara hos dem som har ansvaret.
Men, herr talman, allt är inte elände. Trots allt
ligger Västernorrland på medaljplats när det gäller
produktion och export. Det är ett av de tre bästa i
landet. Västernorrland är ett närande och inte ett
tärande län.
Till det som länet bidrar med positivt hör också
vattenkraften. Varför inte ge de län som producerar
vattenkraft den vitamininjektion som en återbäring
med t.ex. 1 öre per kWh skulle innebära? Det är en
återbäring som enbart för Sollefteå kommun skulle
innebära ca 85 miljoner kronor per år, år efter år efter
år. En sådan återbäring skulle kunna bli en välbehöv-
lig blodtransfusion för att rätta till den blodbrist som
nu råder i alltför många län och kommuner, inte minst
i norr.
Herr talman! De förslag som regeringen kommer
med på olika områden innebär inte något större hopp
inför framtiden för oss norrlänningar. Det är visserli-
gen sant att det inte finns något politiskt parti som har
ett trollspö att vifta med för att allt ska bli som man
vill att det ska vara. Men helt klart är att det finns
massor med ljuspunkter i kristdemokraternas budget-
förslag om man jämför det med regeringens.
Ett centralt mål för den kristdemokratiska regio-
nalpolitiken är att skapa förutsättningar för en livs-
kraftig utveckling i hela landet, för människor i alla
åldrar och med arbetsmöjligheter, god vård, service
och bra miljö.
Kristdemokraterna gör i sitt budgetalternativ om-
fattande satsningar inom prioriterade områden som
mer och bättre vård, ökad valfrihet för småbarnsfa-
miljerna, ökat ekonomiskt utrymme för enskilda och
familjer. Näringsklimatet förbättras, och vägnätet
rustas upp. Polisen och rättssamhället i övrigt ges
bättre förutsättningar att ta itu med brottsligheten.
Tryggheten för den enskilda måste stärkas på en
mängd områden. Polis, åklagare, domstolar och kri-
minalvård behöver mer resurser för att kunna ge
modborgarna trygghet. För Västernorrlands län mot-
svarar kristdemokraternas förslag 72 nya efterlängta-
de poliser. Närpolis ska inte vara fjärrpolis.
Herr talman! Kommunsektorn får med kristdemo-
kraternas politik ett tillskott på 4,25 miljarder kronor
mer än med regeringens politik under treårsperioden.
Kristdemokraterna vill inom kommuner och landsting
prioritera mer resurser till bl.a. skolan, nya vårdplat-
ser inom åldreomsorg och sjukvård och kortare vård-
köer.
För Västernorrlands län medför höjda statsbidrag
till landstinget totalt 164 heltidstjänster och höjda
statsbidrag till länets kommuner totalt 336 hel-
tidstjänster.
Herr talman! Som ett alternativ till regeringens
maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen vill vi
kristdemokrater ge ett ökat stöd direkt till alla små-
barnsföräldrar. Det är viktigt inte minst för oss som
bor i glesbygdslänen. De fyra oppositionspartierna
har enats om en familjepolitisk valfrihetsreform som
innebär en utveckling av vårdnadsbidraget till ett
barnomsorgskonto, som från 2002 ger föräldrar möj-
lighet att fritt välja omsorgsform för sina barn. Av-
dragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader införs
samtidigt för alla barn upp till fem år. Garantibelop-
pet i föräldraförsäkringen ökar från 60 till 150 kr år
2002 och till 200 kr år 2004.
För oss är jordbruket viktigt, och i våra förslag
lyfts den s.k. skatteryggsäcken av från jordbruket.
Det långvariga förfallet av väg- och järnvägsnät
bryts genom våra förslag. Totalt ökar anslagen till
infrastruktur med 5,7 miljarder kronor under treårspe-
rioden. Underhåll och nybyggnad av vägar och järn-
vägar får därmed en avsevärd ökning med kristdemo-
kratisk politik.
Vi måste få vägar som bär året runt. Skogsråvaran
måste fram i tid. Turisterna måste vilja återvända. Vi
som bor där måste kunna färdas på ett rimligt sätt året
runt. Det är bråttom med de satsningarna.
Kristdemokraterna föreslår även sänkt gräns för
reseavdrag från 7 000 till 5 000 kr, liksom sänkt
energiskatt på bensin med 25 öre per liter i stödområ-
de A. Det är särskilt viktigt för dem som är beroende
av den egna bilen för arbetsresor.
Kristdemokraternas alternativ gör det tryggare och
lättare att leva också i Västernorrland. Vi som vill
måste kunna bo kvar även i glesbygd och skogslän.