Fru talman! De flesta politiker som arbetar med
jordbruks- och miljöpolitiska frågor inser att svenskt
jordbruk behöver en politik som är verklighetsförank-
rad, heltäckande och framåtsyftande.
En förändring av EU:s gemensamma jordbruks-
politik är i framtiden ofrånkomlig. En sådan föränd-
ring måste dock ske successivt och kombineras med
andra åtgärder. En viktig förutsättning är att andra
livsmedelsproducerande länder - inte minst de stora
utanför EU - inte tillför sina jordbruk och livsme-
delsindustrier dolda subventioner, exportstöd eller
exportkrediter.
En annan förutsättning är att svenska bönder och
livsmedelsproducenter får konkurrensförhållanden
som är rimliga. Så är det inte i dag. Skatter och av-
gifter - inte minst på produktionsmedel som diese-
lolja och handelsgödsel - måste sänkas rejält, och
regelverken får inte heller försvåra för svenska pro-
ducenter i den internationella konkurrensen.
Fru talman! Regeringen tycks medvetet förhala de
åtgärder som skulle kunna hjälpa till att skapa rimli-
gare konkurrensförutsättningar. Varför, fru jord-
bruksminister, har så lite hänt i denna riktning sedan
1997, då det stod helt klart att konkurrenssnedvrid-
ningen starkt hämmade det svenska jordbrukets och
livsmedelsindustrins möjligheter att hävda sig på den
öppna livsmedelsmarknaden inom och utanför EU?
Sverige har ett rationellt och väl fungerande jord-
bruk med duktiga bönder och en livsmedelsindustri
som ligger mycket väl framme. Många får sitt arbete
och sin utkomst i denna viktiga bransch. Svenska
bönder sätter en ära i att producera livsmedel under
miljömässigt och djurskyddsmässigt goda former och
förhållanden. Alla vet, inte minst efter de senaste
årens händelser, att kvalitetsproduktion av livsmedel
är ett måste om konsumenternas förtroende ska kunna
upprätthållas.
Vi moderater ser goda chanser för svensk livsme-
delsproduktion förutsatt att regering och riksdag är
beredda att ta sitt ansvar för att ge näringen rättvisa
villkor. Ges näringen dessa villkor ser vi moderater
också goda möjligheter för Sverige som nation att
inom EU och andra internationella fora kunna vara
pådrivande såväl när det gäller god miljö som god
djurhållning.
Vi moderater är alltså för en avreglering och för-
ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken i
EU, detta förutsatt att det sker på rättvisa villkor län-
derna emellan. Då måste skatter och avgifter anpas-
sas, dvs. dieselskatten sänkas till 53 öre, handelsgöd-
selskatten inte tas ut på kväve osv. Man talar om
återföring, och vi menar att det enklaste, rationellaste
och billigaste för staten och bästa för bönderna är att
inte ta ut den skatten.
Fru talman! Det talas mycket i dag om biologisk
mångfald, öppna landskap och betesmarker och na-
turskyddade områden. Det är bra. Vad är det som
krävs för att detta ska möjliggöras även i framtiden?
Jo, självklart en levande landsbygd. Hur ska en
landsbygd bli levande om vi inte har ett jordbruk som
präglas av variation och mångfald?
Det finns en debatt kring köttkonsumtion, köttä-
tande och hur vi över huvud taget lever. Det är allde-
les uppenbart att utan en betydande mjölk- och kött-
konsumtion i landet blir det inga beteshagar, betande
djur och ingen biologisk mångfald. Jag hoppas att
jordbruksministern håller med mig om detta.
Fru talman! Regeringen har också allt ensidigare
talat om ekologisk odling och Kravproduktion som
det allra bästa för att uppnå en långsiktigt hållbar
livsmedelsproduktion. Vi moderater är för mångfald
och ser eko- och Kravproduktion som en viktig del i
produktionen. Men vi anser att det är lyckligast om
denna produktion växer på sina egna meriter i den
takt som marknaden efterfrågar dessa produkter.
Annars är risken stor att det blir ett bakslag och att
man bara går in för att utnyttja de stödsubventioner,
stödhjälp, stimulanser eller vad vi kallar det som i
stor omfattning delas ut i dag.
Vi får inte glömma att 90-95 % av livsme-
delsproduktionen sker genom en allt miljövänligare
konventionell produktion. Miljövinsterna blir bety-
dande om denna produktion fortsätter att utvecklas i
samma takt som hittills. Det är helt ofrånkomligt. Det
går inte att vare sig vetenskapligt eller erfarenhets-
mässigt att på kvaliteten eller livsmedelssäkerheten se
skillnader på produktionssätten som det ibland hävdas
ensidigt till ekoproduktionens fördel. Det är fullstän-
digt uppenbart att om vi ser på det hela i ett globalt
perspektiv och leker med tanken att all produktion
skulle ske såsom ekologisk produktion sker i dag i
Sverige, skulle vi över huvud taget inte ha en chans
att klara försörjningen av världens folk. Vi skulle få
världssvält igen. Vi skulle få mycket lidande.
Det är mot den bakgrunden jag tycker att det är
viktigt att den frågan berörs på ett mer realistiskt och
verklighetsanknutet sätt. Den takt som debatten nu
går i, dvs. i ensidig riktning, tyder på en olycklig
utveckling. Det går inte att se på allt detta på detta
sätt framöver om vi ska kunna ta ett gemensamt an-
svar för att världens människor ska få den mat de
behöver.
Jag vill också ställa några frågor till jordbruksmi-
nistern, som glädjande nog visar sitt intresse här i
dag. Varför vill inte regeringen medverka till att
svenska livsmedelsproducenter får bedriva sin verk-
samhet på rimligt lika villkor? Det har gått många år
och inte mycket har hänt.
Tror regeringen att världens alla människor ska få
den mat de behöver om all produktion skulle ske
genom s.k. ekologisk odling eller Kravproduktion?
Varför kan inte regeringen inse - eller vill inte in-
se - att stora miljövinster kan och kommer att göras
genom att den allt miljövänligare konventionella
produktionen blir ännu bättre?
Ökad kunskap, medvetenhet, ansvarstagande samt
skicklighet kan ge såväl långsiktigt hållbar som mil-
jövänligare produktion. Jag är övertygad om att det är
den vägen vi måste gå om vi ska kunna fullfölja vårt
gemensamma ansvar att skapa livsmedelstrygghet
och livsmedelssäkerhet i vårt land, i Europa och i
världen.