Fru talman! Jag är glad att svenska folket röstade nej till euron. Jag tänker respektera folkomröstningskravet på just den sidan, även om Carl B Hamilton inte respekterar det resultatet.
Jag tycker dessutom att det är lämpligt i en demokrati att ha en folkomröstning eller att åtminstone ett valresultat ska få påverka en stor grundlagsförändring som Lissabonfördraget faktiskt är. Jag tycker att folket ska få säga vad de tycker om det innan kammaren fattar beslut i frågan. Jag är för att folket ska få säga sitt.
Jag tror att vi är överens om att vi alla här i kammaren är för internationellt samarbete. Det är inte det frågan handlar om. Frågan är om var beslut ska fattas.
Carl B Hamilton hoppade över den känsliga frågan om sjukförsäkringen. Hur är det i Folkpartiet nu för tiden, Carl B Hamilton? Hur kan det komma sig att ni tycker att sjuka människor ska få sänkt ersättning? Hur kan det komma sig att ni tycker att det är rätt att 30 000 personer ska slängas ut från sjukförsäkringen den 1 januari nästa år? Hur kan det komma sig? Vad har hänt i Folkpartiet som har stått på barrikaderna för en stark socialförsäkring?
Ni har svikit era vallöften om att återställa sjukförsäkringen så fort den gick med överskott. Den gick inte ens med underskott under valrörelsen, men om vi låtsas det har den åtminstone gått med överskott i två år nu. Men det finns fortfarande inga förslag om att förstärka sjukförsäkringen.
Ni har alltså svikit i socialförsäkringsfrågan, och ni har svikit i den feministiska kampen. Det är framför allt kvinnor som är sjukskrivna. Det är framför allt kvinnor ni straffar ekonomiskt. Ni gynnar män med skattesänkningar, och ni är för ett vårdnadsbidrag.
Detta är två stora svek från Folkpartiet från två år: först sjukförsäkringen, sedan kvinnors rättigheter och möjligheter till ett gott liv. Men Carl B Hamilton kanske inte tycker att det är något bekymmer. Han går hellre till angrepp mot oppositionspartierna och hukar i frågan.