Fru talman! Tunga moln drog in över världsekonomin under sommaren. Under hösten har stormen utvecklats till en av de värsta kriserna i det internationella finansiella systemet som vi har upplevt sedan depressionen.
Konsekvenserna för världsekonomin är betydande. USA, Japan och Europa kommer alla att ha en negativ tillväxt 2009, och återhämtningen 2010 blir långsam. Tillväxten i världshandeln riskerar att bli den lägsta på tre decennier. Det kommer att påverka Sverige. Våra förutsättningar för export försämras mycket kraftigt.
Det kommer att ta tid att återställa det finansiella systemet och en fungerande kreditgivning. Höga räntekostnader från bankerna kommer att ligga kvar och strypa aktiviteten i svensk ekonomi.
Att tillväxten dämpas påverkar också arbetsmarknaden. Varslen och färre nyanmälda lediga platser signalerar att det har mörknat påtagligt. Arbetslöshet ökar och sysselsättningen försämras under 2009 och 2010.
Fru talman! Vi kan inte isolera Sverige från världen. Sverige är ett av världens mest utrikeshandelsberoende länder, och vårt banksystem tillhör de mest integrerade och globaliserade i världen.
Vad vi kan göra är att vidta åtgärder för att dämpa nedgången. Vi har lagt fram en budget som innehåller ett jobbprogram, framtidsinvesteringar och välfärdssatsningar på över 30 miljarder kronor. Sverige har tillsammans med de andra nordiska länderna lagt fram det kanske mest expansiva finanspolitiska programmet i Europa för 2009.
Sverige står bättre rustat att möta nedgången än många andra länder. Det beror på att vi har starka offentliga finanser, och det beror på att vi i budgetpropositionen lade om den ekonomiska politiken för att möta nedgången.
Budgetpropositionen ökar hushållens köpkraft. Budgetpropositionen ökar resurserna till investeringar i vägar och järnvägar. Budgetpropositionen ökar resurserna i kommuner och landsting. Budgetpropositionen motverkar nedgången.
Redan innan riksdagen har fattat beslut om budgetpropositionen har vi lagt fram omfattande åtgärder för att komplettera och säkra att vi har finansiell stabilitet i Sverige. Sedan september har vi presenterat tre kompletteringspropositioner: ett omfattande program för finansiell stabilitet, en kompletteringsproposition för att säkra resurser för exportfinansiering i Almi och SEK och en proposition om en insättningsgaranti. Vi har varit ett av de första tre fyra länderna i Europa som har fått ett garantisystem på plats.
Genom att riksdagen fattar beslut om budgeten skapar vi en säkerhet för hushåll, företag och myndigheter om att den ekonomiska politiken ligger fast och är hållbar. Att regeringen samtidigt prövar och förbereder ytterligare åtgärder för att säkra stabiliteten i svensk ekonomi är naturligt.
Fru talman! Budgetpropositionen har ett starkt fokus på fler i arbete. Jobbavdraget stärks med 15 miljarder kronor den 1 januari 2009. Det betyder att för en sjuksköterska sänks skatten nu med närmare 1 500 kronor i månaden. Drivkrafterna att arbeta stärks, och hushållen får mer över i plånboken. Vår långsiktiga produktionsförmåga stärks, och vi dämpar nedgången.
Vi har gjort omfattande och viktiga åtgärder för att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som omställningsförsäkring. Nu har vi också lagt fram förslag om att sänka avgiften. Då blir det fler medlemmar, och då ökar gradvis tryggheten. Vi möter dämpningen med sänkta arbetsgivaravgifter. Då blir det färre uppsägningar, och fler får behålla jobbet.
Budgetpropositionen innehåller ett brett program för att förstärka näringslivets konkurrenskraft. Det handlar om sänkt bolagsskatt och förändrade 3:12-regler. Vi får nya regler för F-skattsedel vid årsskiftet. Det blir lättare, mer attraktivt och mer lönsamt att starta och driva företag i Sverige.
Vi vill också förbättra förutsättningar för jobb och trygghet. Vi satsar då på utbildning. Det handlar om yrkeshögskolan, lärlingssystem och yrkesvux. Det blir mer kunskaper som gör att människor står trygga på arbetsmarknaden.
Budgetpropositionen innehåller ett brett paket av framtidsinvesteringar. Det handlar om forskningsinvesteringar och infrastruktursatsningar. Vi möter en nedgång med ett viktigt framtidspaket.
Det handlar om Göteborgs hamn, E 22:an i Skåne, E 18 och Södertörnsleden i Stockholm och Haparandabanan i norr. Vi möter sämre tider med investeringar för framtiden. Vi bygger Sverige starkt. Vi bygger hela Sverige starkt.
Budgetpropositionen innehåller också en bred satsning på trygghet och välfärd. Vi sänker skatten för pensionärer. Vi satsar på välfärd, sjukvård, psykiatri och förskolan. De satsningarna på välfärd ger också mer resurser för kommuner och landsting. Det bidrar till att dämpa nedgången.
I takt med att de ekonomiska utsikterna blivit dystrare är det viktigt att vi har god beredskap att vidta åtgärder. Våra utgångspunkter är väldigt tydliga.
Den första utgångspunkten är att vi ska fortsätta att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Även om vi får en svagare tillväxt är det viktigt att vi undviker varaktiga och betydande underskott i de offentliga finanserna. Låt oss aldrig glömma att de offentliga finanserna i Sverige vid upprepade tillfällen har försvagats.
I andra länder betyder en konjunkturnedgång att man talar om nedskärningar och skattehöjningar. Vi har säkerhetsmarginaler så att det inte blir några nedskärningar även om konjunkturen blir riktigt svag. De säkerhetsmarginalerna ska vi vårda. Välfärden ska vara trygg därför att vi har en god offentlig ekonomi.
Vi har konstaterat i finansplanen att det föreligger reformutrymme för de kommande åren. En svagare utveckling ökar behovet av åtgärder för att stärka efterfrågan och produktionsförmågan. Samtidigt förutsätter en ansvarsfull ekonomisk politik att regeringen inte aktivt vidtar så omfattande åtgärder att underskotten blir varaktiga och betydande.
Vår andra utgångspunkt är att vi ska göra vad som krävs för att stärka och återställa den finansiella stabiliteten. Regeringen har sett till att Sverige som ett av de första EU-länderna tillsammans med de andra EU-länderna - och med stöd av oppositionen, och det vill jag särskilt tacka för - fått på plats ett garantisystem som syftar till att säkra bankernas inlåning. Sverige har i det här läget inte råd med banker som sätter sin egen lönsamhet framför allmänintresset och som verkar mer intresserade av bonusar för sina chefer än att låna ut pengar till hushåll och företag.
Vår tredje utgångspunkt är att vi ska agera långsiktigt. Den ekonomiska politikens mål är att återupprätta full sysselsättning och öka produktionsförmågan. De åtgärder vi gör för att dämpa nedgången på kort sikt ska också skapa förutsättningar för produktion och jobb i Sverige på lång sikt.
Mot alliansregeringen står en splittrad vänsteropposition. Vi kan konstatera att det inte blev någon gemensam budgetmotion. Det finns inget gemensamt budgetalternativ. De frågor vi ställde i budgetdebatten om vi skulle få se en gemensam motion med gemensamma tabeller och gemensamma åtgärder har vi svaret på. Det blev ingenting. I en tid när kravet på ansvarstagande blir starkare får vi splittring och oenighet i vänsterblocket.
Det finns dock på en punkt en mycket stark enighet. Det gäller att vänsterpartierna vill genomföra en skattechock. Socialdemokraterna riktar sin skattechock mot löntagarna. Ibland får man intrycket att den grundläggande idén är att det ska löna sig mindre att arbeta och att målsättningen för den socialdemokratiska politiken är att underminera arbetslinjen.
Man vill att det ska löna sig sämre att gå från deltid till heltid. Man vill straffbeskatta dem som gör extra insatser och tar extra ansvar genom att trycka upp marginalskatten till 50 procent för 180 000 tjänstemän, trots att de arbetar i vanliga yrken med vanliga löner.
Socialdemokraterna är ett konsekvent parti när det gäller prioriteringarna. De skatter det höjer använder det i allt väsentligt för att förstärka olika bidragssystem som gör det mindre lönsamt att arbeta. Man skulle kunna tro att det handlar om kommunerna och att det var pensionärerna, vården och skolan som var det viktiga. Men så är det inte. De stora satsningarna i Socialdemokraternas partimotion ligger på breda utgiftsprogram för att göra det mindre lönsamt att arbeta.
Även Miljöpartiet är ambitiöst i arbetet med att skapa förutsättningar för en skattechock. Vi delar naturligtvis alla målet att vi ska stoppa den globala uppvärmningen. Vi ska göra mer själva och tillsammans med andra. Men samtidigt i ett läge där bilindustrin och fordonsindustrin har stora bekymmer är det inte utan att man känner oro.
Miljöpartiet vill höja skatten på bensin och diesel med 2 kronor. Det ger en skattehöjning på strax under 20 miljarder. Det sker i ett läge där vi borde sänka skatterna för hushåll och lägre bensinpriser gör att det blir lite mer kvar i plånboken så att vi motverkar nedgången. En chockhöjning av bensinpriserna lägger grunden för en hemmagjord bensin- och oljekris.
Miljöpartiet vill också införa en kilometerskatt på 2 kronor. För en långtradare på fjärrtransport betyder det en ökad årskostnad på 300 000 kronor. Det handlar om 300 000 kronor i en bransch med en bristande lönsamhet. Det är väldigt mycket pengar som skulle kosta väldigt många jobb. Det gäller för Södertälje och Scania och för Tuve och Göteborg och Volvo.
Nöjer sig Miljöpartiet då med detta? Icke. Bilindustrin har bekymmer. Vi vet alla som läser tidningarna att både Volvo och Saab har stora problem. Miljöpartiet föreslår då att bilförmånerna ska förändras. Det betyder att skatten ska höjas till 120 procent av drivmedelskostnaderna. Det är en konfiskatorisk beskattning som skulle ha förödande effekter för svensk bilindustri och för Trollhättan och Göteborg. Skulle man sedan lägga till en snabbavveckling av kärnkraften med en kraftig höjning av kärnkraftsskatten är det naturligtvis så att Miljöpartiets politik skulle ha förödande konsekvenser för svensk basindustri.
Vi har nu en ekonomisk kris. Den riskerar att leda till arbetslöshet. Vi ska motverka det. Miljöpartiets politik skulle med fullständig säkerhet leda till att vi slog ut jobb i fordonsindustrin och transportsektorn, och jobb i basindustrin skulle försvinna från Sverige. Det priset är uppenbarligen Socialdemokraterna beredda att betala för ett samarbete. Det är kanske så att makten går före arbetslösheten. Det kanske är så att makten går före sysselsättningen. Det kanske är så att makten går före allt i den socialdemokratiska kalkylen.
Vänsterpartierna klarar inte av att presentera en samlad och ansvarsfull ekonomisk politik. Socialdemokraterna har det historiska ansvarstagandet för statsfinanserna. Det har jag påpekat många gånger. Allra tydligast var det under budgetsaneringen. Det var nödvändigt för Sverige, och det var bra för Sverige. Det har vi fortfarande stor nytta av.
En hörnsten i det arbetet var utgiftstaken. Jag är förvånad och bekymrad över att Socialdemokraterna nu börjar underminera budgetordningen och utgiftstaken genom att föreslå 35 miljarder i höjda utgiftstak. Varför är det så viktigt? Varför har det spelat en så stor roll för trovärdigheten i vår ekonomiska politik? Jo, därför att de aldrig har höjts. De har aldrig överskridits. År efter år har man ansträngt sig för att hålla ordning på budgettaken. Åsbrink har sänkt dem. Vi har sänkt dem. De har aldrig överskridits och aldrig höjts. Socialdemokraterna föreslår nu detta.
Lars Ohly har beskrivit den politiska förskjutningen hos Socialdemokraterna väl. I tv-debatten med alla partiledarna fick han frågan om Vänstern kan acceptera att hålla sig under utgiftstaken. Han svarade: Men det gör ju inte Socialdemokraterna själva. De lägger ju fram en budgetmotion där de höjer utgiftstaken.
Det är svårt att värja sig från intrycket att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i dag har samma syn på utgiftstaken. Här har vi en ny och viktig skiljelinje i svensk politik. Mot borgerligt ansvarstagande står socialdemokratiskt lättsinne. Vi vill ha god ordning på de offentliga finanserna. Det är vår lilla skyddsmur mot de svallvågor vi ser i världsekonomin slå in mot Sverige, mot det svenska samhället och mot tryggheten. De skyddsmurarna börjar Socialdemokraterna darra runt. Det är jag djupt bekymrad över.
Vi befinner oss i ett allvarligt läge. Jag vill varna för det lättsinne vi nu ser utvecklas, inte minst från Socialdemokraterna. Man vill avveckla vår arbetslinje. Det är, som jag har konstaterat, en kärna. Ett försämrat jobbavdrag kostar tiotusentals jobb. Man vill ändra a-kassan, det vill säga försämra den så att lönebildningen återigen fungerar sämre. Tiotusentals jobb försvinner. Man vill avskaffa hushållsavdraget. Tusentals jobb försvinner. Man vill höja arbetsgivaravgifterna, särskilt för ungdomar. Det är en åtgärd som KI framhåller som särskilt viktig när man bedömer lönebildningen.
Den samlade effekten är 60 000 färre personer i sysselsättning. Då försvagas de offentliga finanserna kraftigt.
Nu lägger man fram ett brett stimulanspaket. Jag vill varna för den typ av stimulanspaket som har mycket små effekter på sysselsättningen men stora effekter på de offentliga finanserna. Det kanske handlar om 7 000-8 000 jobb när man tittar på de kortsiktiga effekterna av Socialdemokraternas politik. Det är kanske 2 000-3 000 om vi tittar långsiktigt. Men man spelar bort budgetmarginalerna. Man försätter sig i sitsen att nästa diskussion blir nedskärningar eller att utgiftstaken spräcks - ett lättsinne från vänsterpartiernas sida.
Människor ska inte behöva oroa sig för nedskärningar. De ska inte behöva oroa sig för att trygghetssystemen undermineras av underskott. Här står Vänsterns lättsinne mot alliansens ansvarstagande.
Vi har regerat landet i två år. Vi har lagt fram en politik som rustar Sverige för framtiden. Steg för steg går vi tillbaka till full sysselsättning. Vi motverkar nedgången, och vi genomför välfärdsreformer. Pensionärerna har fått sänkt skatt. Vården har fått ökade resurser. Kvaliteten i psykiatrin förbättras. Kommunerna får mer pengar. Det här är viktiga satsningar för att säkra ett samhälle där alla medborgare har goda förutsättningar för ett anständigt liv.
(Applåder)