Herr talman! Vad som händer den 1 januari 2009 är att 36 nya miljarder går in i den svenska ekonomin i form av satsningar på forskning, infrastruktur, välfärdssatsningar och också stöd till Sveriges kommuner och landsting i form av sänkta kostnader och en del ökade statsbidrag.
Det är sanningen. Det försökte vi tala om för Socialdemokraterna, men ni verkar inte lyssna. Det innebär inte att vi är färdiga med åtgärder för att möta den lågkonjunktur vi har framför oss. Men det kräver som sagt också en rejäl analys av åtgärderna för att kunna använda pengarna på ett effektivt sätt.
Det sker ett omfattande stimulansprogram, och jämfört med andra länder är det ett mycket omfattande stimulanspaket. Det kan vi göra därför att vi har goda statsfinanser, rekordhög sysselsättning som också har bidragit till goda statsfinanser.
Den här regeringen har som fokus att först och främst satsa på jobbpolitiken, och den har lyckats i den meningen att vi har fått 200 000 människor färre i utanförskap jämfört med när Thomas Östros lämnade över. Vi vet också, med alla de erfarenheter och beräkningar som finns, att många av de åtgärder vi vidtar på lång sikt kommer att ge mycket bättre situation i Sverige. Men nu har vi en besvärlig lågkonjunktur att hantera. Därför måste vi stötta kommunerna, och vi gör det.
När vi analyserar era förslag för kommunsektorn upptäcker vi att det saknas pengar. Ni säger att ni kompenserar, men ni föreslår inte de aktiva åtgärder som gör att ni kompenserar fullt ut för de kostnader som ni lägger på kommunsektorn eller för att kommunsektorn inte får några skattesänkningar med er politik.
Det har räknats på det här fram och tillbaka av människor som kan de här frågorna. Och vi kan konstatera att det blir mindre och mer styrda pengar för kommunerna med er politik pengar och att man blir mer beroende av de beslut som regering och riksdag fattar. Det är sanningen, Thomas Östros.