Fru talman! Det ligger någonting i det Thomas Östros säger. Jämviktsarbetslösheten är ingenting som man omedelbart tycker är lockande i det här konjunkturläget. Det fattar jag också. Men själva poängen är att vi kan driva en mer aktiv politik mot arbetslöshet och för sysselsättning med en låg jämviktsarbetslöshet än i den gamla situationen, som rådde under din tid som statsråd. Både finanspolitik och penningpolitik får mer kraft och större betydelse och kan användas med större träffsäkerhet i den här situationen. Därmed blir det en lägre budgetpolitisk kostnad.
Jag förstår inte riktigt Thomas Östros när han säger att det här är en åtstramande politik. Vi har en budget som är underbalanserad med 1 procent av bnp. Det är om jag minns rätt den mest expansiva budgeten i Europeiska unionen. Vi kan göra detta bland annat därför att vi har ett utgångsläge med starka offentliga finanser. I andra länder skulle man säkert vilja ha en lika expansiv budget som i Sverige, men man kan inte, därför att man har ett sämre utgångsläge.
Nu är det inte så att jag säger att detta är tillräckligt eller optimalt. Läget har försämrats snabbt under hösten. Det är mycket möjligt och sannolikt att man måste vidta nya åtgärder.
Jag förstår inte detta med höjda skatter. Du får nog välja spår, Thomas Östros. Ditt anförande innehöll återkommande mycket stark kritik mot regeringens jobbskatteavdrag. Logiken är: Jaha, han är emot sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Då tänker han väl höja dem?
Din politik är att höja skatterna. Om du tycker att det första är fel måste du väl försöka rätta till det genom att höja skatterna för låg- och medelinkomsttagare? Vi borde som ekonomer vara överens om att det är helt fel i ett konjunkturläge som det här, men vi är tydligen inte det.
Du ler förnöjt. Jag väntar på din replik.