Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till förslagen i finansutskottets betänkande.
Dagens debatt om utgiftsramarna och beräkning av statsinkomsterna förs mot bakgrund av en mycket djup internationell kris. Det är den allvarligaste finanskrisen sedan 20-talet. Denna kris har vi möjligen i viss mån hanterat, men på intet sätt löst. Genom det stabilitetspaket som regeringen har lagt fram och som riksdagen med stor majoritet har godkänt har vi givit regeringen och ansvariga myndigheter de verktyg som behövs för att hantera och stabilisera finansmarknaden och få i gång kreditgivningen. Det är det som är det väsentliga.
Det är nu upp till aktörerna på marknaden att svara upp mot de krav som det allmänna ställer. Egenintresset måste vika för allmänintresset.
Finanskrisen har också skyndat på nedgången av konjunkturen och fördjupat den. Det kunde vi inte se för några månader sedan.
Osäkerheten är extremt stor när det gäller hur djup och hur omfattande den här konjunkturnedgången ska bli. Tillförlitliga bedömare understryker gång på gång att deras bedömningar är högst osäkra. Det enda som är riktigt säkert är att vi är osäkra. Det är bara Thomas Östros som är tvärsäker. Det går käpprätt åt helvete, är hans tes.
Sveriges konjunkturnedgång möts med ordning och reda i de offentliga finanserna och de är mycket starka. Vi möter orostiderna väl samlade.
Något som har kommit i skymundan i debatten de senaste veckorna är att regeringens budgetproposition är mycket expansiv. Det är den tredje mest expansiva i Europa. Den har till syfte att stärka arbetslinjen. Nu satsas 32 miljarder rakt in i ekonomin. Den har full sysselsättning som mål. Varaktig hög sysselsättning och minskat utanförskap är på lång sikt vad alliansregeringen strävar efter. Vi får inte tappa bort detta långsiktiga mål i dagens turbulenta debatt.
Budgeten innehåller olika delar som sammantaget gör det lönsammare att arbeta och lättare att anställa. Den rustar Sverige för framtiden, och den kommer att dämpa konjunkturnedgången.
Regeringen lägger fram en lång rad förslag på företagsområdet som ska göra det billigare att anställa och lönsammare att driva företag. Arbetsgivaravgiften sänks för alla med 1 procent, och bolagsskatten sänks med nästan 2 procent. Skatterna för företagen sänks med sammanlagt 16 miljarder 2009.
Därutöver har man en rad förslag för att underlätta företagandet.
Nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga utökas till att gälla alla som inte har fyllt 26 år. Dessutom ökar man sänkningen av avgiften. Det är mycket betydelsefullt inte bara för möjligheten för ungdomar att få ett arbete utan även för ungdomar som har arbete eftersom deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden ökar.
En slopad nedsättning, som oppositionen föreslår, skulle öka lönekostnaderna väsentligt och driva på uppsägningarna. I det konjunkturläge som nu är gäller det inte bara att skapa nya arbetstillfällen utan även att värna om dem som finns. Ett slopande av nedsättningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar skulle allvarligt försämra möjligheterna för alla ungdomar att behålla sina anställningar när neddragningar måste göras. De flesta är sist in och kommer således att vara först ut.
Regeringen fortsätter sitt målmedvetna arbete med att sänka de administrativa kostnaderna för företagen. Målet för sänkningen är 25 procent till 2010 - tufft, men möjligt.
Förbättring av konkurrensen föreslås.
Något som inte har uppmärksammats i debatten, men som är mycket viktigt för små och medelstora företag utanför storstäderna är återställandet av företagshypoteket. Företagsinteckningen blir åter ett företagshypotek. Genom den åtgärden får företagaren full kontroll över sin egendom och möjlighet att använda företagsegendomen som säkerhet när han söker krediter hos bankerna. Det blir lättare att låna och vi slipper factoring och leasing som är dyrt för företagen och lönsamt för bankerna. Reformen kostar visserligen 500 miljoner, men det är rätt blygsamt i dessa sammanhang.
Jag vill också ta upp den fråga som vi kommer att diskutera senare i dag, nämligen de satsningar som görs på Almi och Svensk Exportkredit.
Det satsas 3 miljarder på Svensk Exportkredit. Dessutom får man överta aktierna i det helägda bolaget Venantius. Detta ökar väsentligt möjligheterna för Svensk Exportkredit att stödja svenska företag som vill sälja på utlandet.
Man satsar 2 miljarder på Almi för att öka möjligheten till krediter för små och medelstora företag.
Herr talman! För att göra det mer lönsamt att arbeta föreslår regeringen ett tredje steg av jobbskatteavdraget. Därmed har alliansregeringen uppfyllt sitt löfte att alla heltidsarbetande ska få minst 1 000 kronor lägre skatt i månaden. Dessa skattereformer stimulerar till arbete. Det är nog så viktigt, men det ger också medborgarna större möjlighet att själva bestämma över sina surt förvärvade pengar. Enligt mitt förmenande är det en frihetsreform.
De som nu vill avskaffa hela jobbskatteavdraget eller delar av det bör nu förklara hur kraftiga skattehöjningar för vanligt folk stimulerar konsumtionen i en nedåtgående konjunktur.
Vi satsar också på pensionärerna. Till skillnad från Socialdemokraterna satsar vi på de sämst ställda pensionärerna först. De får gå före.
Regeringen föreslår också betydande infrastruktursatsningar. Under 2009 och 2010 satsas inte mindre än 10 miljarder på infrastrukturen genom att angelägna infrastrukturprojekt påbörjas tidigare eller byggs i snabbare takt.
Jag är övertygad om att man runt om i landet hälsar alla dessa satsningar med stor glädje. Inte minst för egen del ser jag med glädje satsningen på E 4 genom Sundsvall som diskuterats i 20 år och som vi har väntat på i 12 år under socialdemokratiskt regerande. Efter två år med alliansregeringen kommer bygget på plats. Det är också glädjande ur arbetsmarknadssynpunkt. Vi får 1 800 nya arbetstillfällen till regionen enligt Vägverket, och vi får, inte minst, en betydligt bättre stadsmiljö.
Herr talman! Det har i debatten här i kammaren, inte minst i dag, vid ett flertal tillfällen ropats efter åtgärder. Miljardkraven har haglat. Det kan möjligen ge sken av handlingskraft, men är det verkligen det?
Det är mycket troligt att ytterligare åtgärder krävs, framför allt på arbetsmarknaden, för att hålla sysselsättningen uppe. Eftersom läget är extremt osäkert och vi inte vet utvecklingen av de offentliga finanserna kan det vara farligt att ge sig hän åt överbud av åtgärder.
Vi vet av arbetsmarknadsutskottets yttrande att Arbetsförmedlingen gör bedömningen att man för närvarande har erforderliga medel för att klara sin uppgift. Vi bör också ge de samordnare som regeringen utsett i de olika regioner som särskilt drabbats av varsel tid att komma med förslag på vilka åtgärder och eventuella tillskott som krävs. De eventuella åtgärder vi vidtar bör vara väl avvägda, och det bör vara rätt åtgärder.
Detta är inte minst viktigt i ett pressat konjunkturläge där vi riskerar att få kraftigt försämrade offentliga finanser som minskar vårt handlingsutrymme.
Låt oss nu få budgeten för 2009 på plats. Sedan, när vi vet lite säkrare vad vi behöver göra och i vilken omfattning som det behöver ske, har vi alla möjligheter att komma med justeringar som kan krävas.
Herr talman! Hur skulle Sverige se ut om oppositionen var i majoritet? Ja, inte vet jag. Tre budgetmotioner har presenterats, och de spretar. Jobbskatteavdraget avvisas helt av Vänstern, medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i olika grad accepterar de olika stegen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill återinföra förmögenhetsskatten. Det vill inte Miljöpartiet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet accepterar sänkningen av bolagsskatten och sänkningen av arbetsgivaravgiften. Vänsterpartiet är helt emot.
Skulle Miljöpartiet vara del av en majoritet kan nog vi Sundsvallsbor inte räkna med att få någon ny genomfart av E 4:an. Jag skulle vilja fråga Miljöpartiet: Hur ställer man sig till detta bygge i Sundsvall? Jag kan lova att jag kommer att berätta för väljarna i länet vad Miljöpartiet svarar.
Listan kan göras längre, men jag ska inte trötta kammaren med fler uppgifter.
Någon gemensam vision om hur framtiden ser ut finns inte. Vänsterpartiet ställer sig helt vid sidan och är starkt kritiskt till det finans- och penningpolitiska ramverket, medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger att detta har tjänat oss väl och sluter upp bakom det. Det ska bli spännande att se vilken av parterna som får ge vika. Förhandlingar pågår, och vi får se hur det blir. Det är en rödgrön röra.
Herr talman! Slutligen: Från politiskt håll kritiserar vi ofta och gärna aktörerna på finansmarknaden för att vara alltför kortsiktiga i sitt handlande. Det är snabba vinster som gäller. Jag tycker att det finns anledning att varna för ett alltför kortsiktigt synsätt även i politiken. Populistiska förslag som ger snabba opinionsvinster för det egna partiet kan medföra en politik som på sikt är skadlig för Sverige. Allianspartierna har sitt långsiktiga mål om full sysselsättning och minskat utanförskap. Det är den inriktning som alliansen behåller även om det just nu blåser lite.
(Applåder)