Fru talman! På tio år har hela Central- och Östeu-
ropa förändrats i grunden. Kommunistiska diktaturer
har försvunnit och i stor utsträckning ersatts med
demokratier, även om många demokratier fortfarande
är bräckliga och ofullständiga.
När vi tidigare hade kontakt med de baltiska län-
derna, Estland, Lettland och Litauen, och deras be-
folkning fick det ofta bli genom deras exilorganisatio-
ner. Inte sällan betraktades detta som en smula sus-
pekt. Deras länder var ju i alla fall delstater i det väl-
diga Sovjetimperiet, och Sverige hade dessutom god-
känt införlivandet av dessa länder och därmed även
ockupationen.
Vi var många som deltog i möten för Baltikums
frihet. Vi organiserade möten och bestämde att de
skulle pågå ända till dess att Estland, Lettland och
Litauen var självständiga. De möten som beskrevs
mest i massmedierna var de här i Stockholm, men det
hölls regelbundna möten även i mina hemtrakter, t.ex.
i Skara och Skövde. Där träffade vi personer som
hade sina rötter i Baltikum men som först nu började
hoppas på att deras hemländer skulle bli fria.
Under många år har jag varit med och tagit emot
studenter från Jagellonska universitetet i Krakow på
den folkhögskola som jag har ansvar för. Detta var
det universitet där nazisterna mördade hela lärarkåren
vid ockupationen av Polen 1939. Efter nazismens fall
och andra världskrigets slut blev det ingen demokrati i
Polen. Så sent som för tio år sedan berättade en av
våra kvinnliga elever därifrån att hennes kamrater -
och jag tror också hon själv - hade blivit häktade och
mycket illa behandlade, t.o.m. misshandlade, av ett
enda skäl. Polisen hade hittat ett porträtt av prästen
Papijuosko i en av flickornas plånböcker. Det var den
präst som misshandlades till döds av de polska myn-
digheternas lakejer.
Fru talman! Jag har velat berätta det här för att
påminna om att vi under några få år har fått uppleva
en fantastisk omvälvning i vår omedelbara närhet.
Sverige medverkar nu till att bygga upp ett fritt och
demokratiskt Central- och Östeuropa. Det är givetvis
mycket glädjande.
De nya demokratierna strävar efter att integreras i
Europa. De är alla med i Europarådet, som särskilt
betonar mänskliga rättigheter. Genom Europaavtalen
är tio länder associerade till EU, och de planerar gi-
vetvis ett framtida medlemskap. Fem länder inleder
nu medlemsförhandlingar med EU. Med Ryssland och
Ukraina har EU partnerskaps- och samarbetsavtal.
Även Partnerskap för fred täcker nästan alla län-
der. Nato har samarbetsavtal med Ryssland och Uk-
raina. Nato och EU är ändå det viktigaste för att ga-
rantera säkerhet och fullständig integration i Europa.
Baltikum och Polen får stöd för att upprätta ett re-
gelverk för marknadsekonomi och rättsstatens institu-
tioner. Vi ser det som särskilt viktigt att stärka den
civila kompetensen inom ekonomi och juridik. Vi ser
satsningen på handelshögskolan i Riga som en viktig
pionjärinsats som bör följas av en satsning på ju-
ristutbildning.
Handels- och näringslivskontakter är också
mycket betydelsefulla rent allmänt. Ett stort bekym-
mer och ett hinder är ju en tung och svårgenomträng-
lig byråkrati. Den är i mångt och mycket ett arv från
kommunisttiden. Dessutom finns det korruption. Det
ligger givetvis i Sveriges intresse att bekämpa allt
detta i våra kontakter med de här länderna.
Fru talman! När det gäller säkerhetssamarbetet
uppnås den största tryggheten för Baltikums del ge-
nom medlemskap i en alleuropeisk säkerhetsordning
som kan garantera säkerheten också för små länder
som inte klarar detta av egen kraft. Det handlar om
länder som också har erfarenhet av att vara lekbollar i
händerna på aggressiva grannstater.
Därför är det naturligt att man nu önskar medlem-
skap i Nato. Det sammansatta utrikes- och försvarsut-
skottet skrev i sitt senaste betänkande som också är
citerat i vårt betänkande att "en utvidgning som äger
rum under dessa förutsättningar och därmed integrerar
ett antal demokratier i Central- och Östeuropa kom-
mer att kunna bidra till att öka den politiska stabilite-
ten i Europa". Med orden "under dessa förutsättning-
ar" menas att man tar hänsyn till den politiska och
säkerhetspolitiska utvecklingen i hela Europa, dvs.
även i Ryssland. I vårt betänkande tilläggs att utskot-
tet delar denna bedömning.
Att bara konstatera detta och sedan sitta med ar-
marna i kors är dock inte särskilt djärvt. Vi tycker att
statsministern har uttryckt Sveriges linje på ett ut-
märkt sätt redan i ett uttalande 1996, vilket vi stöder.
Vi anser alltså, precis som Göran Persson uttryckte
det för ett par år sedan, att Sverige skall främja Est-
lands, Lettlands och Litauens ambitioner att bli med-
lemmar i Nato, vilket framgår av reservation nr 4.
Fru talman! Jag såg nyligen ett reportage från en
stad på Kolahalvön. Det var en medelstor stad. Alla
som intervjuades gav samma bild av den sociala si-
tuationen. De som hade arbete hade en hygglig lev-
nadsstandard, medan de som var arbetslösa eller pen-
sionärer i stort sett saknade allt. Hela det sociala
trygghetssystemet var fortfarande knutet till arbets-
platsen, precis som under kommunisttiden. Det var ett
grymt system, och det är ett grymt system i den mån
det fortfarande förekommer. Hela det sociala skydds-
nätet saknades för samhällets svaga, för dem som
verkligen skulle behövt det. Handikappade, mentalt
störda, missbrukare och andra som inte kunde arbeta
fick en omänsklig behandling eftersom de inte bidrog
till produktionen.
Det måste självfallet ligga i sakens natur att så fort
som möjligt göra sig av med ett socialt system som är
så grymt och som slår så blint. Trots det kan man
fortfarande höra att man skall skynda långsamt och
under ett övergångsskede fortsätta med delar av det
gamla systemet, t.ex. att ge subventioner till statliga
företag och kolchoser. Vi tror inte att detta är en lös-
ning. Det förhindrar i stället ett positiv lösning.
En övergång till marknadsekonomins sociala
trygghetssystem med generella socialförsäkringar bör
ske så snabbt som möjligt. Vi välkomnar därför rege-
ringens skrivning om att stödja övergången till en
social marknadsekonomi. Vi menar att stöd till det
offentliga bör inriktas på att stärka individen och
familjen och de sociala och civila nätverken kring
dessa.
Fru talman! Jag reste för en del år sedan i
gränstrakterna mellan det gamla Tjeckoslovakien -
det existerade på den tiden - Polen och f.d. DDR. Jag
såg en närmast total miljöförstörelse. Förbättringar på
miljöområdet bör ges fortsatt mycket hög prioritet.
Kärnkraften är värt ett särskilt kapitel eftersom det
är en fråga som engagerar oss också. När utskottet
tidigare i år besökte Litauen träffade vi EU:s Ritt
Bjerregård där. Hon var där för att studera miljö och
energi. Hon uttalade sig för en stängning av kärn-
kraftverket i Ignalina. Detta är alltså EU:s officiella
linje. Jag tycker att det är litet märkligt att vi stänger
betydligt säkrare kärnkraftverk i Sverige medan kraft-
verk av Tjernobyltyp i vår omedelbara närhet drivs
vidare.
Ett land utgör ett särskilt problem, nämligen Vit-
ryssland. Landets president verkar inte ha något som
helst intresse av att förankra ett demokratiskt system i
landet - tvärtom. Vi tycker att det är viktigt att Sveri-
ge gör insatser för att främja mänskliga rättigheter och
demokrati och stödja de krafter som kämpar för detta
i Vitryssland. Vi bör ta kontakt med dessa krafter så
att de får uppleva att det verkligen finns folk utanför
det egna landet som stöder deras strävanden mot
demokrati.
Vi anser också att den svenska närvaron bör stär-
kas genom att man inrättar en ambassad i Minsk.
Detta önskemål framförs i ett särskilt yttrande som är
fogat till betänkandet. Fem partier har skrivit under.
Vi för vår del har också avsatt medel för detta.
Vi moderater tycker att det är bra att medlen i den
s.k. Östersjömiljarden nu blir föremål för riksdagens
ordinarie budgetbehandling. Tidigare fanns ju peng-
arna hos Statsrådsberedningen, och riksdagen saknade
verklig insyn. Vi har tidigare framfört önskemål om
en ändring i den här riktningen. Vi tycker att det är
utmärkt att riksdagens insyn och kontroll nu ökar.
Vi är ändå inte helt nöjda eftersom Näringsdepar-
tementet nu får ansvar för medlen. Vi har tidigare
framfört vår önskan om att stödet till Central- och
Östeuropa skall ges en samlad koordinering och led-
ning under Utrikesdepartementet. Vi tycker inte att
det är bra att stödet fortfarande är splittrat. Vi ser
givetvis fram mot en förändring även här. Dessa syn-
punkter för vi fram i reservation nr 1, vilken jag av-
slutningsvis yrkar bifall till.