Fru talman! Någon debatt har i alla fall inte jag
fört med Urban Ahlin om att man skulle ha chockte-
rapi. Jag har aldrig varit för att främja någon typ av
utveckling på människors bekostnad. Det får stå för
andra som eventuellt framfört något sådant.
Jag har inte sagt att jag är helt nöjd med skriv-
ningarna, men jag är nöjd med att det går åt rätt håll
och att man på ett mycket tydligare sätt i propositio-
nen tar fram de sociala frågorna och inser att någon-
ting måste göras, inte minst för barnens situation.
Men som jag påpekat tidigare menar jag att man
måste vara ännu mer konkret.
Varför inte, precis som man har gjort på miljöns
område, verkligen sätta sig ned och göra ordentliga
listor över vad som behöver göras och sedan se till att
man tar itu med detta? Det kan vi inte göra ensamma.
Det är någonting som vi behöver verka för inom vårt
eget land. Vi har också den nordiska dimensionen, där
vi vet att saker och ting är på gång, och där man
skulle kunna göra mycket mer. EU-länderna kan na-
turligtvis också ta ansvar. Vi kan ta ansvar för olika
länder.
Det är bra att man vill göra en insats i Ryssland.
Jag har påpekat att hundratusen barn per årskull där
inte går i skolan. Men vi får inte glömma sådana län-
der som Estland och att föra fram dessa frågor hos
dem. Annars är jag rädd för att det kommer att hämma
sig i längden också på den ekonomiska utvecklingen.