Fru talman! Jag påpekade redan i mitt anförande
att jag med glädje konstaterar att man nu ägnar be-
tydligt mer utrymme åt de sociala frågorna. Jag kan
faktiskt se att man nästan ordagrant tagit med det som
jag framförde i förra årets debatt, att det faktum att
barnen förvägras skolgång i en del av länderna kan ha
en mycket menlig påverkan på den demokratiska
utvecklingen.
Jag är alltså glad över det man nu kommer att gö-
ra, men jag tror att det behöver göras ännu mer. Jag
skulle vilja efterlysa att man ännu mer systematiskt
och tillsammans med länderna själva kartlade hur det
ligger till i de olika länderna och vilka behov som
finns samt att vi såg till att det verkligen blir känne-
dom om detta i alla vänorter, kommuner och länssty-
relser och bland dem som på olika sätt ägnar sig åt
samverkan när det gäller stöd till dessa länder. Jag
tror att det finns ett mycket stort intresse om man får
reda på hur det ligger till. Många kan inte ana att så
mycket i ett land som t.ex. Estland, där man kan peka
på stora ekonomiska framgångar, försummats på den
sociala sidan. Tänk bara på siffran att andelen barn på
institutioner ökat med 75 % sedan början av 90-talet.
Detta är förfärande, och vi bör reagera. Vi måste göra
mer på det här området om vi inte skall få se allvarli-
ga konsekvenser framöver.