Fru talman! För endast tio år sedan var Östersjön
en vallgrav i kalla krigets onaturliga uppdelning av
Europa i öst och väst. Det var en vallgrav som för-
hindrade människor att mötas och som hindrade ung-
domar att söka sig nya vägar. Det var en vallgrav som
förhindrade ett fritt flöde av information, tankar och
idéer.
När man i dag ser på all den verksamhet som be-
drivs över denna en gång så förhatliga vallgrav är det
svårt att förstå att allt som skett har skett på mindre än
tio år. Många tusen svenskar är i dag involverade i
samarbetet med våra östliga grannländer. Det är oer-
hört glädjande att så många berörs av detta som i dag
har blivit ett naturligt inslag i föreningars, kyrkors,
kommuners, landstings och politiska partiers verk-
samhet. Detta, om något, är ett bevis på att samarbetet
har brett folkligt stöd och engagemang.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa inleddes 1989. Sverige har t.o.m. 1998
avsatt ca 6 ½ miljard kronor till samarbetet. Inräknas
det svenska bidraget till EU:s samarbetsprogram,
Phare och Tacis, uppgår det totala stödet till närmare
7,7 miljarder kronor.
Vi behandlar i dag utrikesutskottets betänkande
över regeringens proposition Att utveckla ett grann-
landssamarbete. Där ges riktlinjerna för det fortsatta
samarbetet med Central- och Östeuropa: Regeringen
avsätter 800 miljoner kronor per år i tre år genom
Utrikesdepartementet. Det blir också en ny Öster-
sjömiljard som löper över fem år med 200 miljoner
per år, som avser näringslivsinsatser i Östersjöregio-
nen och som kanaliseras via Näringsdepartementet.
Samma mål som tidigare för östsamarbetet behålls
men inriktningen är nu framför allt på att underlätta
EU:s utvidgning och särskilt bidra till att Estland,
Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i Europe-
iska unionen. Betydelsen av att integrera Ryssland
och Ukraina närmare i europeiska samarbetsstrukturer
betonas också. Utöver detta lägger regeringen en ökad
vikt vid de sociala frågorna.
Utvidgningen av EU är motorn i skapandet av ett
Europa med gemensam säkerhet, dvs. ett Europa med
respekt för minoriteter, demokrati och mänskliga
rättigheter - ett Europa där välståndet delas av alla,
inte bara av några få.
Efter en första fas av stöd främst till de baltiska
staternas frigörelse och en andra fas av stöd till upp-
byggnad av demokratiska och marknadsekonomiska
samhällsinstitutioner, står vi nu inför en ny fas i sam-
arbetet, EU-utvidgningen och den vidare Europain-
tegrationen.
Förhandlingar om medlemskap i EU för de första
kandidatländerna kommer att startas under detta år,
och det finns samtidigt ett starkt ryskt och ukrainskt
intresse av att delta i ett brett europeiskt samarbete.
Utöver omfattande investeringar och institutionsupp-
byggande föreslår regeringen att även i fortsättningen
bidra med integrationsstöd till samtliga kandidatlän-
der. Stödet ges i form av personutbyten, seminarier,
studiebesök och expertrådgivning, där Sverige delar
med sig av sina egna erfarenheter av sina förberedel-
ser inför vårt medlemskap i Europeiska unionen.
Fru talman! Flera motionärer har beskrivit den oro
vi alla känner över barnens situation i de forna kom-
munistländerna. Utskottet delar motionärernas syn att
särskilt framhålla vikten av att barnens behov upp-
märksammas i samarbetet. Sverige bidrar med stöd
till upprättandet av fungerande socialförsäkringssys-
tem och hälsovård i flera av länderna. Stöd har också
givits till projekt för handikappade barn genom att
utveckla alternativ till institutionsvård bl.a. i Litauen
och Ryssland. Utskottet förutsatte när vi debatterade
östsamarbetet förra året att barnens situation skulle
ägnas större uppmärksamhet i den särproposition som
regeringen planerade att lägga fram våren 1998. Det
är just den proposition som vi i dag behandlar, och vi
kan med glädje se att i propositionen betonas särskilt
de sociala frågorna och då främst barnens situation.
Central- och Östeuropa har under 1990-talet haft
stora ekonomiska och demokratiska framgångar.
Samtidigt har dock många människors sociala situa-
tion försämrats under omvandlingsprocessen. För att
stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling skall
samarbetet på det sociala området utökas. För att
förbättra barnens situation i Ryssland planeras t.ex. ett
omfattande samarbetsprojekt med 1 000 ryska social-
arbetare. I dag kan vi med facit i hand hävda - och
det gäller för alla våra samarbetsländer - att ekono-
misk tillväxt är viktig för att höja befolkningens lev-
nadsnivå, men det räcker inte. Ekonomisk utveckling
måste kompletteras med en politik som syftar till en
fördelning av välfärden. I Sverige har vi goda erfa-
renheter av en bra fördelningspolitik, erfarenheter
som vi naturligtvis gärna delar med oss av.
Utbildning och livslångt lärande är, liksom i Väst-
europa och resten av världen, nyckeln till att klara
framtidens omställningsproblem. En riktad satsning
på barn är förmodligen ett av de mest kostnadseffek-
tiva sätten att långsiktigt höja människors levnadsnivå
och åstadkomma en rättvisare fördelning. Alltför stora
klyftor, både inom och mellan länder, leder till kon-
flikter och instabilitet. För att fördjupa demokratins
kultur skall det genomföras uppbyggnad och stärkan-
de av det civila samhället i samarbetsländerna. Sam-
arbete som genomförs av enskilda organisationer, och
folkrörelser skall få fortsatt stöd. Fördjupade insatser
på rättsområdet skall prioriteras i Estland, Lettland
och Litauen som ett led i förberedelserna för ett EU-
medlemskap.
Språk- och integrationsstödet till de rysktalande
befolkningarna i Estland och Lettland skall utökas
och breddas. Det svenska utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa skall bidra till ökad jämställd-
het i samarbetsländerna. Det är viktigt att ta hänsyn
till hur stödinsatserna påverkar kvinnor och män på
olika sätt. Alla insatser skall därför analyseras ur ett
könsperspektiv. Särskilda insatser skall genomföras
för att främja kvinnors deltagande i de politiska för-
samlingarna och för att stärka kvinnornas situation på
arbetsmarknaden. Låt oss också medge att vårt sam-
arbete hittills inte i tillräcklig grad genomsyrats av
detta förhållningssätt. Utskottet menar att det är vik-
tigt att samarbetet i framtiden nu verkligen blir ett
stöd för jämställdheten i våra grannländer.
Fru talman! De gånger vi tidigare har debatterat
detta ärende i kammaren har det varje gång gjorts en
liten ornitologisk utsvävning. Vi har talat om blåkrå-
kor och svarta storkar. Jag tänker fullfölja den tradi-
tionen, och jag har sparat den bästa fågeln till sist.
Just i dagarna, i slutet på maj och början av juni,
kommer en sen flyttfågel att slå sig ned här i Sverige,
en fågel med ett välklingande namn åtminstone för en
socialdemokrats öra, nämligen rosenfinken - en fågel
som för bara något tiotal år sedan var ovanlig i Sveri-
ge men som på senare tid expanderat västerut från
sina häckningsplatser i östra Europa. Tack vare denna
fågels västliga expansion har vi i Sverige nu glädjen
av att se den lilla rosenröda fågeln. Rosenfinken, som
således tidigt trotsade de nationella gränserna, har en
sång som passar sig väldigt lämpligt i detta samman-
hang (Härmande av fågelsång): Pleased to meet you.
Det är den viktigaste delen i vårt samarbete att männi-
skor möts och kan som rosenfinken hälsa varandra
välkomna med pleased to meet you.
Med detta ornitologiska äventyr vill jag tillstyrka
utskottets hemställan och yrka avslag på samtliga
reservationer.