Fru talman! Min första debatt som nybliven riks-
dagsledamot handlade just om samarbetet med Öst-
och Centraleuropa. Ett ord som nämndes i debatten
var chockterapi. De borgerliga företrädarna i den
debatten menade att det behövdes mer chock och
mindre terapi. Omvandlingsprocessen och den eko-
nomiska omställningen var så oerhört viktiga att den
sociala misär som skulle kunna uppstå var ett nöd-
vändigt pris att betala. I dag kan vi höra politiker från
alla de borgerliga partierna i debatten betona vikten
av att vi gör ett socialt arbete i dessa länder. När jag
förde den debatten skulle vi misstänkliggöras för att
vi längtade tillbaka till gamla strukturer i Öst- och
Centraleuropa. Så kritiserades vi när vi påtalade ris-
ken för att denna chock som skulle till också skulle få
social betydelse i dessa länder.
Jag gläds över att Ingrid Näslund är nöjd med den
text som är skriven. När vi hade den här debatten
förra året var mitt svar till Ingrid Näslund att rege-
ringen arbetar med detta och kommer att i en särpro-
position redovisa ett stärkt stöd för det sociala arbetet.
De frågor som Ingrid Näslund tar upp, att göra en
kartläggning, se på behoven och informera, kommer
naturligtvis att ingå i det arbetet.