Fru talman! Toppmötet i Visby 1996 blev upptak-
ten till ett vitaliserat Östersjösamarbete på alla nivåer.
Östersjöregionen har ju alla förutsättningar för att bli
en av de starkast växande regionerna i Europa under
de kommande åren. Polen och de baltiska staterna
visar upp en imponerande växtkraft som leder mot
medlemskap i den europeiska unionen. I S:t Peters-
burgsregionen ser vi nu för första gången på länge
tillväxtsiffror efter år av tillbakagång.
Det andra Östersjötoppmötet i Riga i januari i år
byggde vidare på denna utveckling. Vart vi än reser i
Sverige ser vi hur kontakterna med våra grannländer
runt Östersjön blomstrar. Över 200 kommuner är
engagerade i vänortssamarbete. Som har sagts här
finns det också organisationer, folkrörelser och kyrkor
som ger en fast förankring i vardagen åt detta samar-
bete. Det handlar om allt från avloppsrening till kul-
turutbyte, demokratiprojekt och barnomsorg.
Målet är att utvecklingssamarbetet med våra östli-
ga grannar så småningom skall övergå i ett liknande
grannlandssamarbete som det vi har med våra nordis-
ka vänner. Vi är inte där ännu - men på god väg. Det
gäller t.ex. Estland och Polen. Detta är ett nytt skede,
och det präglar naturligtvis inriktningen på hela vårt
fortsatta samarbete. Nästa år gör regeringen Persson,
om den får fortsatt förtroende, en särskild satsning för
att vidareutveckla samarbetet just med Polen. Då
kommer det att handla om aktiviteter på alla möjliga
områden; ekonomi, politik, handel och kultur. Vårt
mål blir också att sprida kunskap om Sverige i Polen
och stärka våra förbindelser där.
Som också har sagts här är vi nu inne i den tredje
fasen av vårt samarbete. Vi inriktar oss framför allt på
att underlätta de baltiska ländernas och Polens med-
lemskap i Europeiska unionen.
EU:s utvidgning med länderna i Central- och Öst-
europa är den viktigaste faktorn för att lägga grunden
för en bestående fred och för välstånd i Europa. En
hållbar säkerhet i dagens Europa främjas främst ge-
nom icke-militära medel - i Jean Monnets anda av
civilt samarbete snarare än i André Maginots av mili-
tärt befästningsbygge. Vårt mål är en fullständig eu-
ropeisk gemenskap och ett enat demokratiskt Europa.
Regeringen lägger med sin nya proposition fast
riktlinjerna och omfattningen av samarbetet. Det rör
sig om ca 1 miljard kronor per år. Vi behåller målen
för vårt reguljära samarbete, men vi lägger accenterna
litet annorlunda än tidigare. Det handlar alltså om att
bl.a. underlätta EU-utvidgningen.
Inget kandidatland i dag uppfyller kriterierna för
medlemskap i unionen. Men det är en viktig politisk
markering att processen inleds gemensamt för alla
ansökarländerna. Det var precis så som Sverige ville
ha det, och det var en framgång för oss. Vi vill inte ha
några nya skiljelinjer i Europa. Kraven för medlem-
skap är höga - det vet vi - och vägen dit är besvärlig.
Därför vill vi aktivt dela med oss av våra erfarenheter
och satsa målmedvetet och stort på förmedlemskap-
sinsatser. Redan i dag går ungefär 90 % av vårt sam-
arbete i den riktningen. Till Bodil Francke Ohlsson
vill jag gärna säga att detta inte på något sätt är villko-
rat för medlemskap. Det vore ju tokigt. Låt oss snara-
re se det som ett slags modernisering och europeise-
ring av samhället.
Som en pendang till detta kan jag berätta att vid
invigningen av flyktingförläggningen i Rukla i Litau-
en fick den svenska ambassadören som enda utländ-
ska ambassadör i förra veckan ta emot ett diplom från
den litauiska regeringen för Sveriges hjälp vid upp-
byggandet av en modern flyktingmottagning i landet.
En viktig aspekt av närmandet till EU och till en har-
monisering av Europa i stort är ju att länderna skriver
under Genèvekonventionen och att de har en funge-
rande migrationspolitisk rättsordning. Genom det
samarbete som vi har utvecklat på det området har vi
också kunnat avskaffa visumtvånget mellan de baltis-
ka länderna och Sverige.
Fru talman! Vi ser nu ett genuint ryskt intresse av
att delta i en bred europeisk samverkan. Genom EU:s
partnerskapsavtal har relationerna med Ryssland fått
en fast grund att stå på. Där kommer också Östersjö-
och Barentssamarbetet in i bilden. Vi ser hur ett nytt
demokratiskt Ryssland växer fram, men med stora
umbäranden. Både Ryssland och omvärlden har allt
att vinna på att den demokratiska utvecklingen fortsät-
ter, att den ryska ekonomin börjar växa och att resul-
taten fördelas rättvist. Nu är den ryska ekonomin
förhållandevis stabil, efter flera års turbulens. Men
statsfinanserna är i oordning. Skatter betalas inte in,
och det gör i sin tur att löner inte kan betalas ut. De
sociala klyftorna ökar, och man kan spåra en djup
samhällsstress i den ökade dödligheten i reformernas
kölvatten. Tio år efter perestrojkan lever många
människor sämre än under sovjettiden. Det föreligger
en risk för ett slags postkommunistiskt trauma där
demokratin och marknadsekonomin orättvist blir
syndabockar för de försämrade levnadsvillkoren och
den sociala misären.
Vi vet att människor som känner trygghet i sin
vardag vågar möta förändringar utan rädsla. Därför är
den sociala sammanhållningen viktig för ett samhälle.
Den medverkar till ekonomisk stabilitet och tillväxt.
Man kan säga att social rättvisa är produktiv. En för-
utsättning för att reformprocessen skall bli fram-
gångsrik är att de sociala reformerna utgör en integre-
rad del av den ekonomiska politiken. Det är därför vi
är skeptiska till det extra delmålet. Det skall vara en
integrerad del av den ekonomiska politiken.
Under Jeltsins besök i Sverige i december åtog vi
oss att utbilda 1 000 ryska företagsledare. Vid mitt
besök i Ryssland i februari föreslog jag att vi också
skulle matcha detta med 1 000 ryska socialarbetare.
Det föll ryssarna på läppen. De har nämligen mycket
stora sociala behov, men få resurser.
Vid Jeltsins besök framfördes även från svensk
sida ett förslag om stöd till deltagande av ryska offi-
cerare i en stabsofficerskurs vid PFF-centret i Alm-
näs. Detta gjordes framför allt för att förbereda ryska
officerare för att kunna delta i fredsfrämjande opera-
tioner. De gällde bl.a. att lära sig engelska, men också
att kunna umgås på vanligt sätt. Jag säger detta därför
att en kurs genomfördes nu i helgen inom vårt samar-
bete. Det var första gången som Ryssland deltog i så
stor omfattning och med så tydligt engagemang i en
PFF-kurs. Och det var i Sverige!
Fru talman! Det andra projektet som jag vill näm-
na här är av ett helt annat slag. I och med de baltiska
ländernas självständighet i augusti 1991 kom gränsen
mellan Estland och Ryssland att dras mitt i Narvaflo-
den. Tvillingstäderna Narva och Ivangorod hamnade
på var sin sida om gränsen. Under de år som har gått
sedan dess har det kärvat mycket i det vanligtvis icke-
kärvande samarbetet. Dricksvatten levereras t.ex. från
Narva, och den ryska sidan har haft svårt att avsätta
hårdvaluta för betalningen. Helt nyligen tog de svens-
ka och finska utrikesdepartementen initiativ till att
bjuda in kommun- och länsledningarna i Narva och
Ivangorod till Haparanda och Torneå. Skeptiska ester
och skeptiska ryssar kom dit. Men de fick höra om
fördelarna med samarbete, om hur man vann pengar
genom att samköra fjärrvärme mellan Haparanda och
Torneå och om vattenrening. T.o.m. brandkårens
stegbil utnyttjade man gemensamt! När sedan kom-
munalrådet Bengt Westman i Haparanda berättade att
det befintliga Tornedalsrådet direkt kunde gå in i de
EU-finansierade s.k. Interreg-pengarna tappade gäs-
terna plötsligt sin tvekan och bjöd in till ett nytt möte
i Narva om några månader.
Plötsligt blev förebilden i Haparanda-Torneå sä-
kerhetspolitik. Stabiliteten och förtroendet i vårt nä-
rområde fick en skjuts framåt. Där har vi ett konkret
uttryck för den typ av samarbete vi vill främja i Jean
Monnets anda och inte i Maginots.
Ukraina och Vitryssland har nämnts här. Det är
riktigt att regeringen avser att utöka samarbetet med
Ukraina framför allt inom den sociala sektorn. Bar-
nens situation kommer att sättas i fokus. Vi måste
också ha en utökad beredskap för Vitryssland när de
politiska förutsättningarna finns. När det gäller detta
med ambassadbygge och sådant vill jag gärna säga att
det inte vore lämpligt att göra detta nu. De flesta
ambassader avlyssnas. Jag kan säga det om ni inte
sprider det vidare. Däremot skall vi fortsätta att redan
i dag ge ett stöd till demokratiskt sinnade och reform-
vänliga krafter, och det gör vi också.
De sociala frågorna får fortsatt ökad tyngd. Det
socialekonomiska omvandlingsstödet har hela perio-
den legat på över 50 % av satsningarna. Jag menar att
det numera är viktigt att ge ökat stöd. Vi kan se vad
som har hänt. Jag måste hålla med Urban Ahlin i vad
han sade apropå chockterapi och sådant. Tidigare
talade vi om att vi ville sätta de sociala frågorna i
fokus mitt bland minkar, ubåtar och chockterapier.
Välkommen ombord Inger Näslund! Jag vet att hon
har hjärtat på rätta stället.
Ekonomisk tillväxt är viktig för att höja levnads-
standarden, men det räcker inte. Det finns människor
av kött och blod bakom alla siffror. Det krävs en aktiv
fördelnings- och socialpolitik. En riktad satsning på
barn är förmodligen ett av de mest kostnadseffektiva
sätten att långsiktigt höja människornas levnadsnivå
och åstadkomma en rättvisare fördelning. Vi märker
nu att det finns ett starkt intresse, inte minst i Ryss-
land, för våra sociala reformer och för att vi också, i
kristider hos oss med mindre resurser, har varit
tvungna att effektivisera våra sociala försäkringssys-
tem. Det är de oerhört intresserade av.
Fru talman! Till slut vill jag säga så här: Förr
handlade våra relationer med t.ex. Ryssland enbart
om att räkna missiler och divisioner, om kriget i Af-
ghanistan, om mänskliga rättigheter och ubåtar. Nu
handlar våra relationer i hela regionen om fredlig
grannsamverkan till ömsesidig nytta.
Den socialdemokratiska regeringen vill ta vara på
de möjligheter som samarbetet kring Östersjön ger,
och jag märker ett brett stöd för det här i riksdagen.
Vi vill se ett ansvarsfullt utnyttjande av regionens rika
resurser. Vi vill att norra Europa utvecklas i växelver-
kan med andra delar av Europa och världen.