Fru talman! Jag skulle först bara litet grand vilja
kommentera de insatser som görs för att förbereda de
baltiska staterna för EU-inträdet. Det är flera av oss
som varit inblandade på olika sätt, t.ex. via EU-
nämnden. Jag var själv vid ett tillfälle tillsammans
med Berit Löfstedt, EU-nämndens ordförande, och
Karin Falkmer i Lettland, där vi träffade politiker för
att just tala om det här ämnet. Men jag kan försäkra
att vi försökte att vara allsidiga.
Inte minst varnade vi faktiskt för att försöka att
skönmåla alltför mycket för människor i allmänhet,
därför att det då lätt kan bli besvikelser. Jag tror nog
att man i kontakterna i alla fall mellan parlamentari-
ker - och jag betvivlar inte heller att det har varit på
samma sätt när det gäller regeringens och ministrars
kontakter - också har talat om de svårigheter som kan
finnas och framför allt att det är viktigt att man är så
realistisk som möjligt när man framställer vad som
kan förväntas. Den risken finns säkert för de här län-
derna, som så oförbehållsamt har uttryckt sin önskan
att bli medlemmar både i EU och i Nato, att man
kanske förväntar sig att alltför många problem skall
lösas genom detta.
När det är sagt vill jag påpeka att jag tror att det är
mycket positivt för dessa länder att så snart som möj-
ligt bli medlemmar i EU. Därför är det viktigt att
hjälpa dem att bereda marken på ett riktigt sätt.
I mångt och mycket är vi överens med utskottsma-
joriteten om det samarbete som vi har med länderna
österöver. Vi tycker att det är oerhört stimulerande att
på olika plan få tillfälle att träffa människor i de här
länderna, att som parlamentariker, som partier och
som utskott få tillfälle att samtala om de gemensamma
intressen som vi har och känna att vi har en stor sam-
hörighet med många av dessa länder.
Sedan har jag tänkt koncentrera mig på det som
kommer fram i vårt yrkande i reservation 5, framför
allt på bakgrunden till den reservationen. I regering-
ens proposition kommer det fram att den sociala si-
tuationen inte alls är vad man har anledning att önska
sig i många av de här länderna. Man påpekar där,
vilket jag håller med om, att det främst är genom
ekonomisk tillväxt och genom en möjlighet för män-
niskorna själva att påverka sina liv som levnadsstan-
darden kan höjas. Man kan kanske väga detta litet mot
den debatt som förekom här tidigare när vi talade om
fattigdomens bekämpande. Här påpekar man faktiskt
att den ekonomiska tillväxten har mycket stor bety-
delse. Det har sagts att man vill stödja en socialt håll-
bar ekonomisk omvandling. Vi har dock tyckt att man
skulle behöva ett mål där man särskilt talar om den
sociala utvecklingen och hur viktig den är.
Den skildring som man ger av försämringen av
levnadsvillkoren, som tog sin början redan under 80-
talet, men som förvärrades under 90-talet, är faktiskt
skrämmande. För tidig död för mer än en miljon
människor, minskat invånarantal i samtliga samar-
betsländer på grund av minskad nativitet, som inte
talar om så stora förhoppningar inför framtiden. In-
komstklyftor och fattigdom har ökat betydligt sedan
omvandlingen inleddes. I Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland och Ukraina anses omkring en tredjedel av
invånarna fattiga enligt UNDP.
När utskottet var i Lettland häromsistens uppgav
doktor Olaf Spruvers, som är chef för Lettlands natio-
nella institut för mänskliga rättigheter, att så många
som 60 % av Lettlands befolkning lever under fattig-
domsgränsen. Jag vet att det finns olika mått för att
mäta detta, men så allvarligt såg han på situationen.
Det är mycket som behöver ändras. Pensionssys-
temet behöver moderniseras och förbättras, påpekar
man i propositionen. Det är stora folkhälsoproblem.
Dålig kost, hög konsumtion av alkohol och tobak har
en negativ inverkan på folkhälsan. Hjärt- och kärl-
sjukdomar, lungcancer och diabetes blir allt vanligare.
Även gamla infektionssjukdomar, som tuberkulos, har
fördubblats i Ryssland och Lettland sedan 1991.
Mödradödligheten i samband med förlossningar
har ökat i de baltiska länderna. Antalet aborter växer
oroväckande. I Ryssland är antalet aborter t.o.m.
dubbelt så stort som antalet födslar. Barnens situation
har försämrats under senare år. Det påpekar man
också i propositionen. Det gäller inte minst barn på
institutioner, men även barn med funktionshinder är
utsatta, liksom flyktingbarn och barn vars föräldrar
hör till minoriteter.
Man påstår att en miljon barn i Ryssland bor på
institutioner. Enligt en rapport från Unicef har antalet
barn på institution ökat med 75 % i Estland de senaste
åren och med 35-40 % i Ryssland och Lettland. Jag
vill särskilt påpeka förhållandet i Estland, därför att
om jag minns rätt säger man i propositionen att med
Estland kan vårt samarbete mer och mer övergå till ett
vanligt samarbete och kanske inte så mycket ha en
understödjande funktion som den vi har med samar-
betsländer av typen utvecklingsländer. Det är alltså
skrämmande fakta som man lyfter fram också i pro-
positionen.
Regeringen tänker också öka samarbetet genom
stöd till institutionsutbyggnad inom hälso- och sjuk-
vård såväl som inom social omsorg. Det är vi mycket
glada för. Men i remissvaren på Sidas skrivelse om
behov av fortsatt svenskt stöd framhåller man behovet
av utökat stöd på det sociala området. Nästan alla
remissinstanser stöder skrivelsens förslag om ett nytt
femte huvudmål för främjande av social trygghet.
Men detta avvisas av regeringen. Det är detta nya
delmål som vi har tagit fasta på och som vi gärna
skulle vilja se, därför att vi tycker att det som man
tidigare har sagt, att man skall stödja en ekonomisk
omvandling som är socialt hållbar, egentligen inte
riktigt har skett. Vi har misslyckats med det under den
period som har gått.
En ekonomisk omvandling har kommit i gång,
men det har varit ett alltför högt socialt pris enligt vårt
sätt att se.
Vi tycker att det är glädjande att regeringen tydli-
gare lyfter fram vikten av att sociala framsteg sker i
takt med den ekonomiska utvecklingen.
I en kristdemokratisk kommittémotion som väck-
tes under den allmänna motionstiden klargjorde vi
speciellt barnens utsatta situation i vårt närområde. Vi
föreslog åtgärder för att ge stöd till sådana insatser i
våra grannländer. Vi menar att det faktum att många
barn inte går i skolan kan undergräva den demokratis-
ka utvecklingen, vilket är ett av huvudmålen för vårt
utvecklingssamarbete. Vi noterar att regeringen nu
talar om utökat stöd, t.ex. till uppbyggnad av institu-
tioner och övergripande system- och organisationsut-
veckling. Man nämner särskilt att barnens situation
skall ägnas ökad uppmärksamhet.
Vi tycker inte att propositionen är tillräckligt kon-
kret beträffande hur en socialt hållbar ekonomisk
omvandling skall stödjas. Vi måste tyvärr konstatera
att det återstår mycket när det gäller den sociala ut-
vecklingen. I vissa avseenden går det fortfarande åt
fel håll. En hel del insatser har gjorts, inte minst från
olika kyrkor och enskilda organisationer. Även om
det rör sig om begränsade förbättringar för ett fåtal är
det mycket betydelsefullt för dem som har fått ta del
av stödet. Det är viktigt att denna typ av insatser
uppmuntras, får spridning och kan fortsätta i ökad
utsträckning.
För att hjälpen skall nå ut på bredare basis och
inte förbli små isolerade öar, vill vi understryka vik-
ten av att den kunskapsöverföring och de systemför-
bättringar som förmedlas från svenskt håll får fortsätta
att utvecklas.
Kristdemokraterna menar att det sociala stödet
måste intensifieras och konkretiseras under en över-
gångsperiod om inte alltför stora värden skall gå för-
lorade. Barnen är framtiden och deras betydelse för
ett lands utveckling kan inte överskattas. Jag har tidi-
gare sagt att dagens försummade barn blir lätt framti-
dens förlorade barn. Det vill jag gärna upprepa.
Kristdemokraterna anser att samarbetsländerna
måste få stöd och hjälp att komma i gång omedelbart i
fråga om utbildning, alla barns skolgång, hjälp till
barn på institutioner, hjälp för att förhindra att så
många barn hamnar på institution, hälso- och sjukvård
och stöd till barn som är utsatta. Även för vuxna som
befinner sig i ett utsatt läge är det angeläget att de
sociala framstegen inte dröjer för länge. Vi har t.ex.
hört om pensionärernas situation.
Utvecklingen av det mänskliga kapitalet måste gå
hand i hand med den ekonomiska omvandlingen -
eller helst ligga något före, om inte de ekonomiska
framstegen skall stoppas upp. Även i Asien under-
stryks vikten av att den sociala utvecklingen måste gå
framåt för att ekonomin skall kunna stabiliseras igen
med hjälp av det enorma ekonomiska stöd som nu
sätts in från världssamfundet. Om området försum-
mas, kommer dessa kostnader att synas efter en tid.
Den önskvärda utvecklingen på det sociala områ-
det måste konkretiseras i landstrategierna för samar-
betsländerna. De olika problemen som orsakar
mycket lidande, som också är ett hinder för en fram-
gångsrik ekonomisk omvandling, måste identifieras
och preciseras i varje särskilt samarbetsland tillsam-
mans med landets myndigheter och forskare. Sedan
måste ett åtgärdsprogram utarbetas tillsammans med
samarbetsländerna så konkret att resultatet kan utvär-
deras. Det bör handla om mer övergripande kun-
skapsöverföring med en institutionsuppbyggnad som
det redan talas om. Detta är enligt vår mening inte
tillräckligt i dagens läge. Åtgärder som är mer direkt
inriktade på att hjälpa barn och vuxna i utsatt läge att
förändra sin livssituation måste tillgripas för att få fart
på utvecklingen.
Vi vill lyfta fram det arbete som redan utförs av
föreningar och kyrkor, kommuner, vänorter och läns-
styrelser. Det har också skett i propositionen. Vi me-
nar att det arbetet måste ytterligare breddas och
många fler bli aktiva för att samarbeta med olika
partner i samarbetsländerna. Därför anser vi det vä-
sentlig att informationen från Sida om de problem
som identifierats bör göras lättillgänglig för kommu-
ner, länsstyrelser och olika organisationer.
Vi tror att viljan att hjälpa och engagera sig per-
sonligen är mycket stor, om det finns praktiska möj-
ligheter och om man får reda på hur fakta ligger till.
Vi är övertygade om att en konkretisering och infor-
mation om hjälpbehoven i vårt närområde skulle vara
mycket positivt för biståndsviljan i allmänhet. Om så
många människor som möjligt i vårt land får tillfälle
att knyta personliga kontakter med människor i våra
grannländer, bidrar det till det civila samhällets fram-
växt och styrka i dessa länder. Det är också utveck-
lande för medborgarna i vårt eget land.
Därför anser Kristdemokraterna att det finns fog
för det nya femte huvudmålet för främjande av social
trygghet som har föreslagits i utvärderingen om Sve-
riges samarbete med Öst- och Centraleuropa.
Vi håller med om att möjligheterna till social ut-
veckling hänger nära samman med den ekonomiska
omvandlingen. Vi tror att situationen i samarbetslän-
derna är så allvarlig att den sociala tryggheten behö-
ver fokuseras mer än vad som har skett hittills. Om
inte den sociala utvecklingen får positiva förtecken,
riskerar även den ekonomiska omvandlingen att stop-
pas upp - förutom att alltför många människor fortsatt
far illa.
Vi är övertygade om att brett upplagda, välplane-
rade och snabba insatser på det sociala området - i
synnerhet när det gäller barnen - är nödvändiga om
inte själva den demokratiska utvecklingen skall
äventyras.
Enligt vår mening måste detta prioriteras, och där-
för menar vi att den prioriteringen klart skall uttryckas
i ett nytt huvudmål för främjande av social trygghet.
Vi menar att precis som det har skett på miljöom-
rådet skall hot spots identifieras på det mänskliga
området, dvs. saker som oundgängligen - omedelbart
- måste åtgärdas. Det skall tas fram i nära samarbete
med varje berört land.
Vi tycker att Sida, med de miljoner som finns till
förfogande för informationsverksamhet, skall kon-
centrera sig på att ge informationen till så många som
möjligt.
Jag yrkar bifall till reservation 5.