Fru talman! Jag får börja med det som K-G Bi-
örsmark har frågat om, eftersom det är aktuellt.
Vad gäller det som sades om att vi inte skall styra
in länder i EU vill jag säga att vi från mitt parti gi-
vetvis varken tycker att vi skall styra eller övertala
någon att gå in i ett EU som vi själva är kritiska mot, i
synnerhet eftersom vi har vissa erfarenheter i vårt eget
land. Väldigt många människor ansåg att de fick en
oerhört glättad och vacker bild av vad medlemskapet
innebär. Det visade om inte annat de mätningar som
gjordes efter ett halvår, då en majoritet av befolkning-
en ångrade att de hade röstat ja till EU.
När vi nu talar om förhandlingar kan jag säga att
det har pratats mycket om att Danmark var väldigt
skickligt när det gällde att förhandla och skaffa sig
undantag. Det är klart att ett land som väldigt gärna
vill komma in i EU också skall veta att man kan göra
så.
Jag förstod inte riktigt det som sades om döds-
straffet. För ett tag sedan skrev jag en motion om de
undantag som har lämnats i vissa MR-konventioner.
Det gäller speciellt länder där de mänskliga rättighe-
terna förtrycks. I det fall som vi talar om tror jag att
man hade fått vissa undantag när det gällde hur kvin-
nor skall behandlas. De undantagen var heller inte
tidsbegränsade.
Jag är naturligtvis väldigt emot det. Jag tycker att
frågan om dödsstraff är en fråga om mänskliga rättig-
heter, som man absolut inte kan ta med i förhandling-
arna. Man skall inte kunna förhandla sig till att få ha
kvar dödsstraff, eftersom dödsstraffet faktiskt är ett
brott mot respekten för livet och för mänskliga rättig-
heter.
Det sägs i regeringens proposition att närmare
90 % av det svenska utvecklingssamarbetet med dessa
länder redan nu uppskattas vara mer eller mindre
inriktat på att underlätta ett framtida EU-medlemskap
och att den framtida utmaningen innebär att i ännu
högre grad fokusera på det som är relevant i ett EU-
perspektiv. Det är det som har varit grunden till min
inställning att det inte får finnas någon sådan koppling
mellan medlemsansökan och det utvecklingsbistånd
som vi ger. Det får man vara väldigt försiktig med.
Jag tror också att det har med ländernas önskan att
komma in att göra. Det finns kanske inte så mycket
bistånd att välja mellan. Om det nu skall vara ett part-
nerskap är det detta som man har tänkt sig, och det
innebär att ett framtida EU-medlemskap underlättas.
Vad gäller grannlandssamarbetet är vi väldigt
positiva till de fyra målen om säkerhetsgemenskap,
demokratins kultur, socialt hållbar ekonomisk om-
vandling samt miljömässigt hållbar utveckling. De är
fina och väl avvägda. Vad gäller innehållet och viss
strategi skiljer vi oss dock på ett par punkter från
regeringens förslag. Det gäller bl.a. skapandet av en
säkerhetsgemenskap, vilket jag tänker prata litet
grand om nu.
Man talar i propositionen om främjandet av en sä-
kerhetsgemenskap i en miljö där olika verksamheter
samverkar. Man nämner EU, eftersom flera länder är
kandidatländer, man nämner PFF och Nato. PFF
bildades redan 1994. Tre år efteråt bildades EAPR,
Euroatlantiska partnerskapsrådet, som skulle stärka
den politiska dimensionen och bli ett fördjupat PFF-
samarbete. PFF hade från början som mål att samord-
na och öva medlemsstaterna för insatser i fredsbeva-
rande verksamheter samt för krishanteringsinsatser,
räddningstjänst, beredskapsplanering, olyckor vid
kärnkraftverk, oljeutsläpp, transporter av farligt gods
och dessutom civilförsvar. Det fördjupade PFF-
samarbetet hade dock en glidning, vilken i praktiken
betydde ett tätare samarbete med Nato.
I regeringens proposition talas också om en upp-
byggnad av den säkerhetspolitiska kompetensen i
Estland, Lettland och Litauen. Där nämner man
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa, en organisation som länge har arbetat med
förebyggande åtgärder, krishantering och även med
insatser i konflikter. Det är en liten organisation som
är mycket flexibel och som arbetar med krishantering
ute på fältet, dvs. konkreta konflikthanteringsinsatser,
för närvarande i tolv länder. Ryssland har t.ex. länge
velat göra OSSE till det viktigaste säkerhetsfrämjande
instrumentet. Jag kan förstå det, ty OSSE har ett väl-
digt brett säkerhetsbegrepp. I verksamheten tar man
också upp MR, demokrati, ekonomi och miljö - även
om just miljödimensionen från min synpunkt inte har
fått någon större betydelse i krishanteringsinsatserna.
OSSE är inte knutet till Nato och är enligt FN-
stadgan en regional organisation, vilket innebär att
den får komplettera FN-insatser och också kan överta
vissa uppgifter som FN har haft. Därmed menar vi att
OSSE borde vara den lämpligaste organisationen när
det gäller säkerhetsfrämjande insatser för att behålla
gränssamarbetet i Central- och Östeuropa säkerhets-
politiskt stabilt. Det är alltså ett alternativ till PFF och
EAPR.
PFF har numera breddat sitt övningsinnehåll. För-
ra sommaren deltog både svenskt jaktflyg och svenska
ubåtar i övningarna inom ramen för det breddade
PFF-samarbetet. Miljöpartiet menar att Östersjöregi-
onen, i stället för att vara en övningsplats på det här
sättet, skulle kunna bli en vapenfri zon. Detta skulle
vara ett bra sätt att skapa en naturlig säkerhetsgemen-
skap och en trygghet grannar emellan.
I motionen framhåller Miljöpartiet också att öst-
ländernas närmande till väst ger möjlighet att lösa
vissa problem men också hotar att skapa nya. Det
gäller miljö- och energifrågorna, vilka vi måste lösa.
Fokus har länge legat på insatser för att åstadkomma
en renare Östersjö. Miljöpartiet menar att liksom man
inom säkerhetspolitiken talar om konfliktförebyggan-
de åtgärder måste man inom miljöpolitiken i vårt
utvecklingssamarbete tala om miljöskadeförebyggan-
de åtgärder. Man skall alltså inte vänta tills skadorna
är där innan man gör någonting, ty då är man för sent
ute. Vi vet ofta vad det är för skador som uppkom-
mer. Med en ekonomisk tillväxt - det vet vi också här
i landet - kommer också nya och fler föroreningar,
t.ex. genom ökade transporter, ökad energianvändning
och ökande avfallsmängder. Dem måste man tackla. I
de länder där vi går in på det här sättet kan vi också
göra det.
Vi får nämligen akta oss så att inte våra grannar i
öst genom vårt utvecklingssamarbete och handelsut-
byte får våra miljöproblem, de skador och problem
som vi själva anstränger oss för att åtgärda i Sverige.
Det är märkligt hur rika länders dåliga konsum-
tionsmönster - det ser man överallt i världen - har en
otrolig förmåga att smitta av sig, eftersom man inte
ser nackdelarna till en början. Man ser bara hur stan-
darden stiger. I ett land kanske man köper fler och fler
bilar, men man har ingen aning om att luftförorening-
arna från trafiken också ökar. Det är vårt ansvar att se
till detta när vi går in i sådant här samarbete.
Jag är väldigt glad att OSSE har öppnat ett kontor
i Vitryssland. Jag har varit där och haft mycket med
Vitryssland att göra, och jag vet att ett sådant kontor
verkligen är ett andningshål för de medborgare vars
handlings- och yttrandefrihet blir mindre nästan dag
för dag. Detta visar också OSSE:s stora användbarhet.
Jag vill också framhålla demokratibiståndet via de
politiska partierna, som också har precis samma ver-
kan i de här länderna.
Sveriges utvecklingssamarbete är i dag viktigt för
våra grannar och samarbetsländer. I förlängningen är
det dock också till vår egen direkta nytta. Jag tycker
att det hade varit intressant med den utvärdering av
hur svenska insatser påverkar sysselsättningen i Sve-
rige som vi talar om i en reservation. Jag tror att en
sådan vore väldigt värdefull för det fortsatta samarbe-
tet för alla inblandade parter.
Till sist vill jag bara helt kort framhålla att vi
måste ha fokus på de sociala problemen. Jag stöder
reservationen om delmål, eftersom jag tycker att det
behövs väldigt snabba insatser. Ett land med stora
klyftor mellan rik och fattig kan också bli en säker-
hetsrisk, något som det har talats om ganska mycket
när det gäller Ryssland och länderna i öst. Hela situa-
tionen i våra grannländer präglas ju av sociala och
ekonomiska problem. Var man än har varit i dessa
länder har man fått veta att löner inte betalas ut.
Människor berättar att de inte har haft pengar till mat
på flera månader utan lånar av grannar osv. och klarar
sig på ett sätt som man inte riktigt förstår. Den sociala
grundtryggheten - vård och omsorg - saknas också.
Här behövs allt tänkbart stöd. Äldre och barn är spe-
ciellt utsatta. Många svälter. Sjukdomsfrekvensen och
dödligheten ökar. När det går så här dåligt föds det
naturligtvis också färre och färre barn.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3.