Fru talman! Ja, alla är vi onda. Alla är vi också
goda någon gång.
Det jag försöker göra är att synliggöra och också
öka kunskapen om de ideologiska skillnaderna som
faktiskt finns i kulturpolitiken. De ideologiska skill-
naderna ligger just i hur vi ser på ansvaret för hur
kulturpolitiken ska genomföras, hur den ska kunna bli
tillgänglig för alla medborgare, även för dem som
inte har en fet plånbok.
Vänsterpartiet vill och anser att det offentliga ska
ta ett ökat ansvar för kulturpolitiken. Vi menar att
ansvaret måste ligga hos kommun, landsting och stat
att bygga upp strukturer som gör det möjligt för män-
niskor att konsumera kultur men också att vara en del
i och aktivt delta i kulturlivet på olika sätt. Vi tror inte
att sponsring och reklam, de kommersiella krafterna,
är en garant för att kulturlivet ska kunna leva och vara
tillgängligt för alla. Här går det skarpa skiljelinjer.
Visst är det så, vilket jag också tydliggjorde, att
Moderaterna vill överföra folkbildningen till utbild-
ningsutskottet. Men däri ligger också en ideologisk
skillnad, nämligen: Handlar det om det livslånga
lärandet, om folkbildning eller handlar det om ren
utbildning?