Fru talman! Det var länge sedan kulturbudgetens
utgiftsområde 17 fick en så stor ramökning som skett
i budgeten för 2002. 120 plus 40 miljoner samt ytter-
ligare några engångsvisa miljoner har satsats.
I det här perspektivet tycker jag att vi ska se på
moderaternas budgetförslag. De vill minska ramen
med dryga 1,6 miljarder kronor, och de vill höja ut-
bildningsutskottets anslag med 1,2 miljarder och
överföra folkbildningen dit. Den reella minskningen
blir dryga 400 miljoner kronor.
Det är mycket pengar. Det skulle innebära, vill jag
påstå, en avsevärd inskränkning av människors möj-
lighet att använda sig av den lagstadgade yttrandefri-
heten. Människor skulle också bli sjukare, olyckligare
och mer främlingsfientliga.
Rent historiskt är vår svenska demokrati byggd på
fyra kanaler för diskussion och kunskapsbildning i
samhällsfrågor: erfarenhet, folkrörelser, massmedier
och litteratur.
I dag finns en kulturell infrastruktur bestående av
länsbibliotek och länsteatrar, länsmuseer och länsmu-
sik. Det finns nationella scener och institutioner som
Nationalmuseum, Dramaten, Operan och Rikskon-
serter - för att nämna några. Det finns fria musik-,
teater- och dansgrupper såväl som kommunala och
landstingsstödda verksamheter. Det finns studieför-
bund, folkhögskolor, olika ideella föreningar och
dessutom fria medier och en public service-TV och -
radio som når hela landet. Det här är i dag den analy-
serande struktur som har utvecklat de fyra kanaler för
diskussion och kunskapsbildning i samhällsfrågor
som tillsammans med partierna och parlamentarismen
bär upp demokratin. Om vi skär här vill jag påstå att
demokratin allvarligt kommer att försvagas.
Kultur kan inte skapas av politiska beslut, säger
moderaterna. Nej, det är sant. Men vi måste ge kultu-
ren möjligheter. Om vi inte hade gjort så hade vi inte
haft allt detta. Sponsring och reklam är inga garanter
för att det här ska fortgå. Därför behövs ett starkt
offentligt stöd.
När jag sedan reflekterar över oppositionens olika
budgetförslag ser jag att de spretar. Moderaterna vill,
som jag tidigare har sagt, föra över folkbildningen till
utbildningsutskottet. Det är det ingen annan som vill.
Moderaterna vill minska Statens kulturråds anslag
med 19 miljoner kronor. Kristdemokraterna vill
minska anslaget med 1 miljon kronor, och Folkpartiet
vill minska med 7 miljoner kronor. Centerpartiet vill
att det ska vara oförändrat.
Moderaterna vill sänka bidraget till allmän kultur-
verksamhet med 80 miljoner kronor. Kristdemokra-
terna vill plussa på med 1 miljon kronor. Centern och
Folkpartiet vill ha det oförändrat.
Så fortsätter det: Det spretar. De som mest vill
minska utgiftsområdet är Moderaterna. Kristdemo-
kraterna, Centerpartiet och Folkpartiet vill höja an-
slaget. Jag tror helt enkelt att borgerligheten skulle få
svårt att samverka kring kulturpolitiken om de skulle
sitta i regeringsställning.
När jag tittar på de olika förslag som de borgerliga
partierna har lagt fram ser jag att det är Centerpartiet
som skiljer ut sig. Centerpartiet är det parti som läg-
ger fram förslag som mest liknar de förslag som rege-
ringen och samarbetspartierna har lagt fram. Möjligen
slår den breda folkrörelsetraditionen igenom här.
För Vänsterpartiet är kulturen en befriande kraft
som ger människor möjligheter att må bra, att ut-
trycka sina tankar och känslor och i förlängningen att
utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter. Kultu-
ren ger oss upplevelser av sådant som vi annars inte
kan känna till och möjlighet att känna igen oss själva,
att förstå vår bakgrund och bejaka vår identitet. Utan
kultur skulle livet bli så mycket fattigare.
I årets budget går det att hitta en rad satsningar. Vi
har 50 miljoner kronor till kulturmiljövård, 20 miljo-
ner kronor till de fria grupperna, en filmvårdscentral i
Grängesberg, satsningar på de regionala kulturinsti-
tutionerna, ökat stöd till Operabaletten och ökat an-
slag för visningsersättning till konstnärer. Här finns
också satsningar på Konstfrämjandet, Skådebanan,
Amatörteaterns riksförbund, mångkulturkonsulenter
och inte minst en satsning på 7 miljoner kronor till de
nationella minoriteterna. Det här är vi mycket glada
för. Det är ett nytt anslag som ska ses som ett första
steg.
I betänkandet finns det även några tillkännagivan-
den, vilket inte är så vanligt i riksdagen.
Kulturrådet får ansvar för finsk teater. Det fram-
går i betänkandet att det är ett ansvar som inte får
inkräkta på de övriga minoritetsspråken. Det ska bli
mer pengar till Svenskt visarkiv och till hemslöjd.
Bidraget till allmänna samlingslokaler ökas med 10
miljoner kronor nästa år. Riksteatern får 1 miljon
kronor mer än vad regeringen har föreslagit.
Alla dessa saker är väldigt positiva. Det har möj-
liggjorts genom ett samarbete mellan partierna i kul-
turutskottet.
Men utskottet har också ett tillkännagivande an-
gående en motion väckt av v och c om en film-
vårdscentral i Grängesberg. Utskottet föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen att frågan om
filmvårdscentralens framtida huvudmannaskap ska
analyseras ytterligare och att regeringen senast i nästa
budgetproposition ska återkomma beträffande film-
vårdscentralens framtida organisationsmodell.
Vi i utskottet är helt enkelt inte säkra på att det
som regeringen föreslår, nämligen att Filminstitutet
ska ha huvudmannaskapet, är det allra bästa. Frågan
är om det är särskilt lämpligt att en verksamhet som
är knuten till ett filmavtal med branschen är den som
bäst har att ansvara för en så viktig nationell angelä-
genhet som vårt filmkulturella arv. Jag skulle gärna
vilja veta hur regeringen tänker i frågan och hur rege-
ringen ser på att utveckla filmarkivet till ett nationa-
larkiv för den rörliga bilden, vilket jag hoppas att
arkivet ska utvecklas till i en framtid. Även Center-
partiet är med i denna motion.
Till betänkandet har Vänsterpartiet även fogat en
del reservationer. Det är bl.a. reservation 33, som just
rör filmvårdscentralen i Grängesberg. Reservationen
är gemensam med Centerpartiet. Vi säger att det är
viktigt att uppspelning av gammal film möjliggörs
samt att kompetensen inom laboratorietekniken beva-
ras. Det borde vara ett uppdrag som också åläggs
filmarkivet.
Det skulle vara värdefullt om kulturministern
kunde kommentera hur regeringen tänker i denna
fråga om hur den tekniska kompetensen ska bevaras i
en framtid om det inte åläggs någon att ansvara för
detta.
Vänsterpartiet har också en reservation som
handlar om kulturpolitiska satsningar inom alla poli-
tikområden, nämligen reservation nr 5. Vi anser att de
kulturpolitiska satsningarna ska nå ut till alla invånare
i landet, att kulturen ingår i alla politikområden. Det
gäller att kulturen ska in i förskolan, skolan och vår-
den, men även in i samhällsplaneringen, i bostadspo-
litiken, i integrationspolitiken, i socialpolitiken, kri-
minalpolitiken och den brottsförebyggande verksam-
heten osv. Vi anser att de kulturpolitiska målen måste
genomsyra alla olika typer av politiska beslut.
För att kunna åstadkomma en sådan förändring,
en integrering av kulturen i övriga politikområden,
krävs det att vi tänker på ett nytt sätt och att vi lägger
upp budgetarbetet på ett nytt sätt. Jag tror att det här
krävs om vi ska kunna förändra och utveckla kultur-
politiken ytterligare.
Jag skulle vilja fråga: När, Marita Ulvskog, har vi
kommit så långt att de kulturpolitiska målen genom-
syrar alla politikområden och alla politiska beslut?
Jag vore tacksam för ett svar på det.
Jag yrkar bifall till reservation nr 5. Det är den
enda reservation som jag yrkar bifall till, men givet-
vis står jag bakom även våra övriga reservationer.
Tasso Stafilidis och Peter Pedersen kommer i de-
batten att vidare redovisa för våra reservationer.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag tacka Kultur-
departementet och utskottskamraterna för ett gott
samarbete i budgetarbetet. Inte minst vill jag också
tacka vår kanslipersonal i kulturutskottet. Ni har gjort
ett fantastiskt jobb.