Herr talman!
Han sitter där grå på sitt tun mitt i byn
Och täljer i trä sina minnen
Och visst är han rynkig men rosig i hyn
När han formar en oxe av pinnen
Att skapa med händerna skänker en lisa
Åt en krokryggig byålderman
Han tänker på barnbarnen han brukar visa
Allt det från en tid som försvann
I jåns när han skar ett helgon med gloria
De små ej förstod vad det var
Han ofta har märkt att av folkets historia
Ej mycket hos barnen finns kvar
Förundrade lyssnar de på gubbens språk
Och nyfiket skådar hans verk
Och lär gamla ord såsom tjuga och båk
Liksom koppsnäppa, gräddtjuv och särk
Han märkt huru barnen nu vill veta mer
Och förrän hans grav sen väl gräves
De måtte ha lärt sig vad skapande ger
Så har han ej levat förgäves
Där inne i huset med virknål och garn
Och med grytor vid hemmets härd
Förmedlar hans gumma till barnbarn och barn
Sin del av de gamles värld
Hon står där och tittar vid förstubron
Mot den käre där ute vid kubben
Och tänker med glädje på allt det som hon
Har skapat tillsammans med gubben
Snart finns de ej längre, men lämnar vi vet
Ett arv av kultur till sin ätt
Väl måste vi vårda den erfarenhet
Som hjälper dem att vandra rätt
Herr talman! Så där, i diktens form, kan man fak-
tiskt få ett litet grepp om vad kultur är. Det är min-
nen, det är skapande, det är gemensamhet över gene-
rationsgränser, det är tankar, det är värderingar, och
det är också vår uppgift att se till att både vårda och
bruka det rätt.
Herr talman! Kultur kan inte skapas genom poli-
tiska beslut, men en god allmän politik kan skapa en
sådan samhällsatmosfär att kulturlivet både i dess
professionella former och för amatörutövare främjas
och underlättas. Kultur är en del av vår livsluft. Kul-
tur utgör skillnaden mellan att leva och att bara över-
leva.
Kulturen skapar sig själv. Kulturen förenar samti-
digt som den utvecklar individen. Kultur utgör ett
samhälles fundament. Kultur är inte och får inte vara
bara grädde på moset. Kulturyttringar är ofta känsli-
ga. Vi som är politiker måste se till att inte hantera
dessa olika yttringar så att vi reglerar dem till döds
eller kramar sönder dem genom att göra dem till
politiska redskap. Kulturen ska vi stödja, inte styra.
Kulturen ska vi bry oss om, men inte lägga oss i -
nota bene om vi inte själva är praktiska utövare.
I reda pengar har mera gått till kultursektorn un-
der senare år, säger regeringen, men dessvärre har vi
inte fått mera kultur. Löneavtal, ökade hyreskostna-
der, nya pensionssystem osv. äter upp anslagen, och
mera pengar har dessvärre inte lett till mera av verk-
samhet som finansiären allmänheten har kunnat dra
nytta av och njuta av. Det har blivit allt tydligare att
de offentliga anslagen med av politiker bifogade
bruksanvisningar allt mera kommit att styra, snarare
än kulturens egen inneboende utvecklingskraft.
Det är därför vi måste få en ändrad inriktning av
politiken. Frihet är omistlig för skapande. Den måste
få råda. Kulturen själv, inte Kulturrådets ansöknings-
blanketter, måste ha avgörandet. Det stora beroendet
av en eller ett fåtal samhällsstyrda finansieringskällor
måste brytas. Detta var en av avsikterna med Framti-
dens kultur, men med sin nära såväl personliga som
organisatoriska förbindelse med Kulturrådet och det
större inflytande över stiftelsens arbete som detta lett
till, kan det bli som med Pepino, den lilla fräcka mu-
sen i visan, som objuden äter upp det som hans värd
har. Vi måste se till att kulturens oberoende ökar.
Herr talman! Vi har i många år föreslagit att man i
detta syfte ska skapa en fond. Den ger inte bara som
vi föreslår i år 120 miljoner kronor per år till en bör-
jan, utan den ska ju också dra till sig sponsorer, do-
natorer och andra så att det fördubblas till 240 miljo-
ner kronor. Det är ju också därför vi kallar den en
krona-för-krona- eller dubbleringsfond. Allteftersom
den sedan kan byggas på blir denna från gängse bi-
dragskällor fristående finansiär en mycket viktig
faktor i ett fritt kulturliv. Vi har också antytt att man
bör överväga att lokalt och regionalt gå till väga på
samma sätt.
Trots allt vad som har sagts efter diverse dom-
stolsutslag är fortfarande skattemyndigheternas sätt
att utan för hela landet gällande konsensus tolka reg-
lerna kring sponsring till ett stort hinder för utveck-
lingen av denna. Det finns de som tycker att sponsor-
pengar är obetydliga. Inget kunde vara mer felaktigt!
Det är ju till de rörliga medlen som de utgör ett till-
skott, och då är det inte fråga om småpotatis. Man ska
självfallet sätta insatserna i relation till det som insti-
tutionerna annars skulle ha att röra sig med för pub-
likinriktad verksamhet. Om ett museum för sin årliga
verksamhet - när man betalat de höga hyreskostna-
derna, personalkostnader m.m. som brukar betecknas
som fasta kostnader, även om det också självfallet går
att påverka dessa i viss mån - har 10 % kvar för att
verka utåt mot allmänheten - och den siffran är inte
ovanlig, och vissa fall t.o.m. hög - och får sponsor-
pengar som svarar mot 5 % av årsbudgeten så ger det
i alla fall en chans att öka den utåtriktade verksam-
heten med 50 %.
Vi vet att utan sponsporpengar har det inte blivit
några turnéer för Dramaten. Många orkestrar och
teatrar skapar goodwill för Sverige i utlandet genom
sina turnéer, och dessa är just ofta sponsorfinansiera-
de.
Sponsringen ger dessutom en möjlighet för olika
kulturutövare och kulturinstitutioner att nå nya grup-
per av besökare, att öka sin kontaktyta med allmän-
heten. Dessutom blir de organisationer och företag
som sponsrar och deras anställda ofta genom det
ansvar de då känner mycket goda ambassadörer för
kultursektorn.
Herr talman! Sverige visar sin internationella so-
lidaritet i kulturhänseende bl.a. genom organisationen
Kulturarv utan gränser. Arbete pågår med att åter-
ställa det krig, avsiktligt förfall och terror har förstört
i Bosnien, Kosovoprovinsen och Tibet. Säkerligen
kommer mycket att det som av fanatikerna i Afghani-
stan har förstörts att behöva stöd för att det ska kunna
återskapas och stärka folkets kulturella identitet.
Riksdagen har så sent som i förrgår besökts av re-
presentanter för Mongoliets parlament. Just denna
fråga stod inte på agendan denna gång, och mongo-
lerna strävar på efter kommunismens fall med att
reparera och återskapa, men andra behov är stora. Det
kommer att dröja länge innan man ens återställt en
bråkdel av de 700 kloster och tempel som på order
från Moskva revs i slutet av 1930-talet. Men i en
alltmera globaliserad värld, och i ett land där vi satsar
på både världskulturcentrum och världskulturmuse-
um, måste vi känna ett medansvar på det internatio-
nella fältet.
De nu nämnda kulturella övergreppen är också
exempel på de många illdåd som måste få en saklig
belysning och ges en framträdande plats i vår histo-
riska medvetenhet. Bl.a. av det skälet finns vi med
som undertecknare av reservation 12 om Forum för
levande historia. Det är viktigt, herr talman, att man
vid granskandet av historien håller båda ögonen helt
öppna.
Herr talman! Tidens tand, konsttjuvar, dåliga
brandskydd och satanister går illa åt vårt kyrkliga
kulturarv. Det förslag som lades fram av en enhällig
utredning om det kyrkliga kulturarvet visade på att
det finns ett såväl ackumulerat som årligt tillkom-
mande behov av åtgärder för bevarande. I 1997 års
penningvärde låg det lågt räknat på en kostnadsnivå
om 450 miljoner kronor per år. Det är mycket olyck-
ligt att regeringen inte har beaktat det som utredning-
en och därmed också dess egna representanter kom
fram till. Detta är ett arv som är vårt gemensamma,
och viktiga delar därav är stadda i snabbt förfall. Vi
reserverar oss därför tillsammans med Centern och kd
i denna fråga.
Herr talman! Staten ska göra det den är bra på. På
samma sätt som i vår partimotion, där vi koncentrer
oss på de stora inriktningsfrågorna, har jag avstått
från att gå in i detaljer rörande anslag. Det är inte
befrämjande ens för berörda instanser att vi i utskottet
och än i mindre i kammaren utövar en sifferexercis
kring anslag som ligger på nivå av några tiotusentals
kronor.
Konstnärer och kulturskapare måste kunna leva på
sitt arbete. Här finns mycket att göra från statens sida,
och en del av det kommer Anne-Katrine Dunker att
återkomma till i sitt anförande.
Herr talman! Vi moderater har i våra förslag fört
fram krav på ökad tillgänglighet för handikappade
som en prioriterad uppgift på kulturområdet. Det är
en viktig uppgift för staten. Det är t.ex. därför vi i
våra budgetförslag har velat ha mera pengar till syn-
skadade och andra med läsproblem.
Lokalanpassningar är en eftersatt fråga, medan vi
däremot helt nyligen har kunnat läsa att många av de
s.k. bostadsanpassningarna - och det görs för 600
miljoner kronor om året - enligt en utredning inte
påtagligt har förbättrat livssituationen för funktions-
hindrade beroende på att det saknas ett utvärderings-
system. Kanske - jag säger kanske - borde man över-
väga om inte en del av dessa medel skulle användas
för att skapa en mer tillgänglig offentlig miljö, t.ex.
vid våra kulturinstitutioner. Dessa frågor borde ses
över, och därför har vi ställt oss bakom en reservation
från Centern om en utredning.
På litteratursidan är den största händelsen att vi nu
kommer närmare en gemensam momssats för kultur
genom att bokmomsen sänks. Alla vi som i de olika
partierna arbetat för den principen att staten inte ge-
nom olika skattesatser ska styra inriktningen på indi-
vidernas val av kulturaktiviteter - det som med ett
gräsligt ord brukar kallas kulturkonsumtion - kan nu
känna oss nöjda. Vi är från vårt håll också övertygade
om att man från bokbranschens sida kommer att låta
sänkningen slå igenom, i synnerhet som man också
har givit löften om det och kommer att vara påpassad
från alla håll. Anne-Katrine Dunker kommer i sitt
inlägg att beröra litteraturen när det gäller författarnas
situation.
Herr talman! Förra året aviserades i budgetpropo-
sitionen att resultatet av en översyn av museistruktu-
ren skulle redovisas. Det har ännu inte setts till. Jan
Backman kommer att redovisa vår syn i den frågan.
Herr talman! I flera år har vi från moderat håll
kämpat för att de fria grupperna inom teaterområdet
skulle få ett rejält lyft i anslagshänseende. Vårt för-
slag till anslag har med 30 miljoner per år överstigit
det av regeringen föreslagna. Vi är glada - för att inte
nämna hur glada grupperna är - över att vi inte längre
är en ropandes röst i öknen utan att även regeringen i
sitt budgetförslag nu närmat sig moderaterna på den-
na punkt, vilket man för övrigt också gjort i fråga om
kulturminnesvården - en annan av våra mångåriga
käpphästar.
Vår positiva syn på utvecklingen av Göteborgso-
peran, som också delas av de flesta, har dessvärre inte
lett till att frågan om den långsiktighet och stablilitet
som de måste ha i sina planer och finansieringar har
fått en lösning. Den enhälliga markeringen i utskottet
tolkar vi som en lovande signal.
Just kortsiktighet, osäkerhet inför framtiden i en
sektor där man måste ha en extra lång framförhåll-
ning för att kunna städsla de bästa regissörerna, diri-
genterna och solisterna, präglar i alltför hög grad
fortfarande orkestrars och teatrars situation. Vi vill
påminna om att i första hand de, men även andra
institutioner, skulle få en mycket mindre pressad
situation om det förslag om fleråriga avtal som lades
fram av första Teaterutredningen enhälligt och sedan
även av Kulturutredningen, kunde genomföras. däri-
genom skulle institutionerna få såväl ett större ansvar
som en möjlighet till längre planeringsperioder och
en klar signal om att man heller inte kan knacka på
politikerdörren för plötsliga extra anslagsbehov. För-
modligen skulle det heller inte behövas, då många
tillfälliga pengabekymmer hos kulturinstitutioner har
sin upprinnelse i politikers ingripanden och städse
näraliggande horisont beroende på årliga budgetför-
ändringar. Genom avtal får politikersidan och kul-
turinsitutionerna klarare och entydigare roller.
Filmavtalet, som vi ställde oss bakom och som
träffades förra året, har inte riktigt lett till det som alla
hoppats på. Oavsett var orsakerna ligger kan vi kon-
statera att pengarna till det publikrelaterade stödet tog
slut för ett par månader sedan, och då återstår flera år
av avtalet. Frågan debatterades så sent som i förra
veckan i denna kammare, och beskedet om att det
pågår diskussioner mellan berörda vid en pågående
avstämning av avtalet hoppas vi ska leda till att pro-
blemen får en rimlig lösning.
Formgivning och design tas upp i andra anföran-
den. Jag vill för den moderata gruppen bara göra det
förtydligandet om Röhsska museet - eftersom det i
den debatten förekommit ovidkommande, ska vi kalla
dem, geografisk-politiska synpunkter - att vi i våra
motiner och yttranden inte vänt oss mot satsningar på
andra orter utan i stället markerat och lyft fram den
resurs som Röhsska sedan länge utgör.
Samma sak accentueras i en enskild motion om
detta museum som inlämnats av Inger René och mig
och som vi anser förtjänar att ingående beaktas i det
fortsatta arbetet med formgivnings- och konsthant-
verksfrågor, vilket jag i ett eget yttrande, nr 8 i betän-
kandet, påpekar.
Herr talman! Vi i Moderata samlingspartiet ställer
oss självklart bakom samtliga de yttranden och de
reservationer som vi ensamma eller tillsammans med
andra partier har lagt i detta betänkande, men för tids
vinnande vid voteringen inskränker sig vårt yrkande
till bifall till reservation nr 4.