Fru talman! För det första vill jag yrka bifall till
utskottets förslag i dess helhet. Det är rätt unikt att
någon gör det i dagens debatt.
För det andra vill jag säga att jag inte kommer att
beröra museifrågorna. Dem kommer Annika Nilsson
senare att ta upp till diskussion.
Utgångspunkten för den socialdemokratiska kul-
turpolitiken är just att vi ska nå kulturell aktivitet i
hela landet. Vi vill med politiska insatser stimulera,
inte styra, både den nationella, regionala och lokala
kulturen. Vi vill att alla människor ska ha nära till
kultur, oavsett var man bor, vilken social, etnisk eller
ekonomisk bakgrund man har.
En sådan satsning på kultur innebär helt enkelt att
fler människor får möjlighet att ta del av kulturlivet.
Det är alldeles självklart att en aktivt uppsökande
verksamhet bidrar till att lägga en bra grund för att
komma till rätta med dessa problem i kulturlivet.
Men det är också viktigt att vi leder in kulturpoli-
tiken på ett nytt spår för att undvika en geografisk
centrering som tyvärr är realitet i dagens Kultur-
Sverige. Vi menar alltså allvar med kultur i hela lan-
det. Jag tror att det är viktigt att vi framöver ägnar
just detta större uppmärksamhet. Efter att ha lyssnat
till debatten förstod jag också att i vart fall Birgitta
Sellén var inne på det resonemanget.
Vi vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle. Det
innebär självklart också att kulturella satsningar kan
motiveras utifrån en massa argument av olika slag.
De är bra för regionalpolitiken. De är bra för skolan.
De kan vara bra ur en rad olika synpunkter. Men
grunden måste ändå vara egenvärdet. Kulturen har
alltså en viktig roll därför att den har ett egenvärde.
Kulturen gör att vi kan växa som människor. Det
hindrar inte att den också kan ha positiva effekter på
andra områden, t.ex. inom hälsovårdspolitiken eller
som jag nyss nämnde regionalpolitiken. Men sats-
ningarna måste ytterst motiveras utifrån egenvärdet.
Det förslag från utskottet som vi nu har att ta
ställning till innehåller flera delförslag som gagnar
spridningen av kultur i hela landet. Det kan exempel-
vis gälla ökning av stödet till Konstfrämjandet, Skå-
debanan, Kultur i arbetslivet, det område som vi vär-
nar om. Det är glädjande att vi nu också kan öka
anslaget till de regionala teater-, dans- och musikin-
stitutionerna med 20 miljoner kronor.
Vi har från utskottets sida gjort ett antal ändringar
i det förslag som kom från regeringen. Vi har haft
flera diskussioner om Göteborgsoperan. Vi har varit
på besök där. Vi vet att institutionen är i behov av
mer resurser för att kunna bibehålla den höga konst-
närliga kvaliteten.
Regeringen föreslår att Göteborgsoperan ska få ett
investeringsbidrag på 2 ½ miljoner kronor. Det är bra.
Men det är inte tillräckligt. För att ha möjlighet att
fortsätta bedriva en verksamhet av god kvalitet krävs
också ett ökat driftstöd, alltså en nivåhöjning. Därför
har det varit angeläget att försäkra att Göteborgsope-
ran får ta del av den anslagshöjning på 20 miljoner
kronor som gäller de regionala institutionerna. Kul-
turrådet har för sin del argumenterat kraftfullt för en
höjning av anslaget till Göteborgsoperan och argu-
menterat bra i den frågan. Det finns ingenting att
invända mot detta.
Nu ser vi att Kungliga operan i Stockholm får en
anslagshöjning på 6 ½ miljoner kronor. Jag är inte
främmande för att Kulturrådet i sin slutsats kommer
fram till att det inte är orimligt att motsvarande höj-
ning skulle kunna gå till Göteborgsoperan.
I regeringens proposition föreslås en minskning
av Riksteaterns medel med 3,8 miljoner kronor. Jag
tycker att det är fel att minska anslaget för en institu-
tion med en motivering som baseras på att Rikstea-
tern har en bra verksamhet med höga besökssiffror.
Moderaterna vill gå ännu längre. De vill sänka ansla-
get med 180 miljoner kronor. Folkpartiet vill sänka
anslaget med 27 miljoner kronor. Jag tycker att vi ska
upprätthålla den verksamhet som Riksteatern så
framgångsrikt bedriver och som dessutom medverkar
till att människor i många delar av landet får möjlig-
het att ta del av teater av god kvalitet.
Riksteatern producerar turnerande föreställningar
samtidigt som den har en väl utbyggd arrangörsorga-
nisation. Det är viktigt att vi inte försvårar denna
verksamhet.
Riksteatern ansvarar också för en finskspråkig te-
ater. Ska man vara uppriktig har denna verksamhet
inte fungerat på ett tillfredsställande sätt, men det är
inte Riksteaterns fel. Vi föreslår från utskottets sida
att ansvaret för den finskspråkiga teaterverksamheten
flyttas över till Statens kulturråd. Det gäller både
ansvaret och finansieringen. Finansieringen bör kun-
na ingå i de 7 miljoner kronor som föreslås gå till
kultur för nationella minoriteter. Man kan exempelvis
utan att lägga sig i hur det organiseras säga att det
faktiskt finns finsk teater i Finland som också kan
bedriva turnéverksamhet i Sverige. Jag tror att det är
viktigt att vi slår vakt om finskspråkig teater i Sverige
och ger stöd för att få till stånd och ha en fungerande
verksamhet.
Jag vill gärna också markera att detta inte får in-
nebära att bidraget till Tornedalsteatern inskränks.
Det är också viktigt att poängtera att ytterligare kul-
turpolitiska insatser för minoriteter är nödvändiga i
framtiden.
Vi har gjort några andra modifieringar i regering-
ens förslag. Det gäller Svenskt visarkiv som föreslås
få en höjning på 1 miljon kronor i förhållande till
regeringens förslag. Det gäller hemslöjdens behov.
För att kunna öka stödet för verksamheten ute i landet
föreslår vi också där en anslagshöjning på ytterligare
½ miljon kronor.
Jag är nöjd med och glad över att vi har lyckats
uppnå majoritet för dessa förslag i utskottet.
Något ökat stöd till allmänna samlingslokaler
finns inte med i regeringens förslag, som har fram-
kommit av diskussionen tidigare. Däremot föreslår
man en översyn. Det tycker jag är bra, även om jag
hörde någon som kritiserade detta något. Jag tror
nämligen att man därigenom kommer att få starka
argument för att vi också i fortsättningen måste ha väl
fungerande samlingslokaler som kan användas för
bildningsverksamhet, förenings- och kulturliv. Det är
väl just i möteslokalerna som man ser exempel på den
kulturella, eller om ni så vill, den demokratiska in-
frastrukturen. Kulturen måste kunna utövas någon-
stans. Diskussionen måste kunna föras någonstans.
Det är i samlingslokalerna. Det är där man kommer i
kontakt med olika människor och får möjlighet att
bryta åsikter och argumentera.
Jag tror alltså att den ideella sektorn, för att ta det
ord i min mun som förekom tidigare under diskussio-
nen, har ett stort behov av mötesplatser. Det är viktigt
att vi kan erbjuda organisationer lokaler att bedriva
verksamheten i. Det är en grundpelare i demokratin.
Det finns många exempel på att man har skapat en
rad arrangemang, aktiviteter och verksamheter som
har engagerat människor i närområdena. Jag behöver
bara nämna namn som Rinkeby, Biskopsgården,
Orminge, Hammarkullen, Smedjebacken eller Kumla
för att peka på exempel på ett lyckat och utvecklat
förenings- och kulturliv. Aktiviteterna har stärkt
hembygdskänslan, samhörigheten och det sociala
kapitalet. Men det krävs naturligtvis också att före-
ningen har lokaler att vistas i. Det behovet fyller
samlingslokalerna.
Detta är bakgrunden till att utskottet för sin del fö-
reslår en höjning av stödet till de allmänna samlings-
lokalerna med 10 miljoner kronor.
Jag beklagar att Moderaterna helt vill avskaffa
stödet till samlingslokaler. Det var intressant att höra
Inger Davidsons replik förut. Hon sade att om man
sitter i regeringsförhandlingar måste man komma
överens. Här är Inger Davidson nöjd med att majori-
teten höjer anslaget med 10 miljoner kronor. Mode-
raterna vill sänka det. Då kan man fråga sig vilken
politik som en borgerlig regering kommer att föra om
den olyckan skulle inträffa.
Utskottet har också diskuterat huvudmannaskapet
när det gäller filmvårdscentralen i Grängesberg. Vi
tycker att man ska titta över detta en gång till, bl.a.
utifrån vad remissinstanserna har framfört här.
När det gäller medelsfördelningen totalt sett inom
utgiftsområdet vill jag säga att man egentligen aldrig
blir överraskad över hur Moderaterna vill fördela
pengar. Man reserverar sig när det gäller anslaget till
folkbildning. Där föreslår man en del överflyttningar
och en del sänkningar. Det handlar om en sänkning
på 300 miljoner kronor.
Vi tycker att folkbildning spelar en central roll i
samhället. Den ska verka som en motkraft. Det kan vi
knyta an till Inger Davidsons regeringsförhandlingar
igen. Förra gången vi hade en borgerlig regering blev
det kraftiga sänkningar av folkbildningsanslaget. Det
är det sättet som man kom överens på den gången.
Jag kan fortsätta. Stödet till Ungdomsstyrelsen
och ungdomsorganisationernas verksamhet ska skäras
ned. Stödet till Ungdomsstyrelsen ska skäras ned
17 ½ miljoner kronor om Moderaterna får som de
vill. Man ska i stort sett slopa anslaget till den natio-
nella och internationella ungdomsverksamheten på 72
miljoner kronor. Det är tydligen inte heller några
problem att komma överens med Moderaterna om att
göra den nedskärningen, Inger Davidson.
Jag tycker att det är konstigt att Moderaterna väg-
rar att inse den breda förankring som denna verksam-
het har och den stimulans som samhället kan ge till
verksamheten. Jag skulle vilja kalla detta för en tra-
ditionell moderat folkrörelsepolitik, och därför blir
jag inte överraskad när jag läser reservationerna.
Det är också viktigt att Moderaternas ungdoms-
och folkrörelsepolitik lyfts fram i ljuset. Det är lite
tragiskt att man vill dra undan benen på en aktiv folk-
rörelsepolitik. Jag tror faktiskt att man förstår vad det
handlar om.
Ungdoms- och folkrörelsepolitiken är viktiga om-
råden i ett demokratiskt samhälle. I det moderna
samhället handlar det om att från Moderaterna sida
sätta käppar i hjulet för verksamheten snarare än att
komma till insikt om den enorma kraft och framtids-
tro som finns inom folkrörelseverksamheten. För en
socialdemokrat är det näst intill ofattbart att någon
över huvud taget kan tänka på det sätt som Modera-
terna gör i det här avseendet.
Radio och TV har nämnts tidigare här. Jag ska
inte fördjupa mig mer i det. Jag vill bara säga att det
finns ett tidigare riksdagsbeslut med en beställning
om att det ska tillsättas en parlamentarisk utredning
för att göra en bred översyn och inkomma med för-
slag i god tid innan nästa tillståndsperiod går ut. Jag
ser fram emot att det arbetet kommer i gång, så att
man också får den tid på sig som är nödvändig att ha i
det här fallet.
I betänkandet finns, som jag nämnde, flera förslag
som jag tror kommer att stimulera tillgängligheten till
kultur. Vi vill göra den tillgänglig för alla människor i
hela landet. Det finns fortfarande mycket som kan
förändras, men vi har kommit en bit på väg. Om man
ska ta de krafttag för kulturen som Ana Maria Narti
efterlyste tror jag inte att det är en dålig utgångspunkt
om man utgår både ifrån institutionerna, som jag vet
Folkpartiet i stor utsträckning gör, och ifrån de breda
folkrörelserna.
Fru talman! Därmed ber jag att än en gång få yrka
bifall till förslagen i utskottets betänkande.