Fru talman! Det första inlägget kräver egentligen
ingen kommentar. Ni hörde själva vad kulturminis-
tern sade. Att glada ungdomar far omkring i bilar
efter att det har blivit ett maktskifte efter massor av år
med socialdemokratiskt regeringsinnehav tycker inte
jag är så märkvärdigt, men det tycker tydligen kul-
turministern.
Jag önskar att jag hade namnen på de samlingslo-
kaler som försvann under socialdemokraternas rege-
ringstid mellan de två borgerliga regeringsperioderna
i Stockholms kommun. Jag har tyvärr inte dem. Det
var ett antal lokaler som lades ned under den tiden.
Jag undrar vad Marita Ulvskog tycker om det. Var det
lagom när de hade kommit bort, eller var går lagom-
gränsen?
Kvar står att kommunen satsar 20 miljoner medan
staten satsar 25 eller möjligen 29 miljoner till hela
landet för att man ska kunna handikappanpassa och
rusta upp sina lokaler. Kommunförbundet har nyligen
gjort en jämförelse mellan satsningarna på kulturom-
rådet mellan olika kommuner. Där ligger Stockholm
främst på flera områden.
När det gäller t.ex. kultur- och musikskolan är an-
slagen mycket högre än de är i socialistiskt styrda
kommuner som Malmö, Uppsala och Göteborg. Jag
har siffrorna här. De kan vi titta på efteråt, eftersom
jag inte hinner räkna upp dem. På område efter områ-
de kan vi med siffror visa att man i Stockholm satsar
betydligt mer på kulturen än vad man gör i de stora
socialdemokratiskt styrda kommunerna.
Låt oss nu tala om vad staten gör när det gäller
samlingslokaler. Svara mig gärna: Vad är lagom, och
hur mycket tycker Marita Ulvskog att det borde an-
slås för att man runtom i landet, inklusive Stockholm,
ska kunna ha ett tätt nät av samlingslokaler? Det
tycker jag är viktigt att få svar på.