Fru talman! Vi har ett ganska gott samarbete inom
kulturutskottet. Ibland har jag en känsla av att social-
demokraterna där kommer bättre överens med vissa
av partierna än de gör med sina egna regeringskam-
rater. Det är kanske inte så konstigt att man har olika
åsikter inom ett stort parti som Socialdemokraterna
och mellan flera olika partier i en eventuell borgerlig
koalition.
En sådan här fråga är samlingslokalerna, där rege-
ringen har varit nere på noll under en period och
utskottet fick se till att anslaget behölls. På den tid när
jag hade ansvar för de här lokalerna låg det någon-
stans på 40-50 miljoner - 50, säger Ewa Larsson här.
Då satt jag i samma regering som Moderaterna. Jag
tycker att den argumentationen är ganska dålig.
Jag undrar: Varför tycker Åke Gustavsson att det
behövs en ny översyn, när alla som har gjorts har
slagit fast det som vi är överens om, dvs. hur viktiga
de här träffpunkterna är för demokratin, för kulturen
och för att gemenskapen ska kunna utvecklas i sam-
hället? Alla har varit enhälliga. Det behövs ytterligare
en sådan för att övertyga regeringskamraterna, så att
sådana här lapsusar inte ska inträffa. Eller vad beror
det på?
När det gällde folkbildningen gjordes det ned-
skärningar mellan 1991 och 1994. Jag håller med om
det, och jag kan tycka att det var olyckligt. Det var
många anslag som skars ned då därför att den eko-
nomiska situationen var som den var. Jag tänkte bara
höra med Åke Gustavsson: Vad hände med anslaget
1994 när Socialdemokraterna kom tillbaka?