Fru talman! Kultur som kraft och motkraft är ru-
briken på Miljöpartiets partimotion. Under de senaste
åren har Miljöpartiet ökat den statliga kulturbudgeten
med över 200 miljoner kronor. Vi har också fått gott
stöd från våra samarbetspartier. Vi ser detta bara som
en början på en inslagen väg.
Ett rikt och mångfasetterat kulturliv är nyckeln till
mänsklig livskraft. Miljöpartiet vill därför klart och
tydligt visa att kultur i alla dess former är något som
samhället prioriterar. Men kultur är inte bara en kraft
i sig - kultur kan också fungera som motkraft. Inte
minst är kultur den motvikt som behövs i en tid när så
mycket kretsar kring det materiella; arbetsliv, karriär
och ekonomi. Möjligheterna att leva ett rikt och aktivt
kulturliv oavsett om du låter det fyllas av intryck
genom att se en teateruppsättning eller om du själv
står för uttrycket genom att sjunga i kör ger det dig
som människa den energi som behövs för att varda-
gen inte ska reduceras till ett flöde av måsten.
Kulturens roll som helande kraft kan inte nog un-
derstrykas. Genom det kulturella uttrycket stärker vi
varandra och kan därmed stå bättre rustade i livets
olika prövningar. Vi eftersträvar alltid en helhetssyn i
Miljöpartiet, och vi ser därför satsningar på kultur
som förebyggande investeringar för att motverka
såväl social utslagning som medicinska problem. Den
utmattningsprocess och stress som alltfler känner och
som de senaste åren gett upphov till en lavinartad
ökning av antalet sjukskrivningar är resultatet av ett
samhällssystem som i alltför stor utsträckning har
varit inriktad på ekonomisk tillväxt, materiellt väl-
stånd och arbete. Det är därför oerhört angeläget att
samhället stärker och lyfter fram andra värden i livet.
Hela människan behöver ges utrymme att utvecklas,
och varje människas skaparlust få möjlighet att kom-
ma till uttryck.
På Umeå universitet har forskning kring kulturens
påverkan på oss som samhällsmedborgare pågått
under flera år. Man har bl.a. funnit att vi som njuter
kultur lever längre. Det finns alltså i dag också veten-
skapliga för att kultur och hälsa hör ihop. Kulturupp-
levelser ger biologiska effekter direkt. Det går med
andra ord inte att lagra kulturupplevelser, utan det
behövs ett ständigt tillskott. Enligt Olle Bygren, pro-
fessor i socialmedicin, påverkar de både immunför-
svaret och hormonsystemet - rena rama friskvården
alltså!
Mängden kulturnjutning är dock avhängig utbild-
ningsnivån. Av dem som har längre utbildning har
t.ex. tre fjärdedelar gått på bio under det senaste året
medan endast en fjärdedel av dem som har kortare
utbildning har gjort det. Detta stärker de övriga bilder
som finns i samhället.
Sjukvården når i alla fall alla i samhället. Alla blir
vi sjuka någon gång. Därför är kultur i vården så
viktig. I Stockholms landsting har man sedan lång tid
tillbaka satsat på kultur i vården. Vi hoppas att den
ambitionen inte förfuskas.
Vi vill att rollfördelningen mellan nationell och
regional kulturpolitik tydliggörs. Annars finns det en
risk för att det blir kultursidan som får stryka på foten
när landstingen har dålig budget och operationsköer-
na växer. Vi ser med stor oro på de annonserade ned-
skärningarna till kulturen som Norrbottens landsting
har gjort. Situationen tycks för mig mycket märklig
med tanke på de tidigare lyckade regionala försök
som har gjorts där med just lokalt anpassad kultur. De
har varit mycket framgångsrika, men någonting har
hänt. Besparingarna på kulturen räcker ju knappast
för att driva landstingets budget ett par dagar. Det är
alltså mycket märkligt. Däremot får det förödande
konsekvenser för kulturlivet, för varje satsad krona på
kultur ger oss minst två tillbaka i sidoeffekter. Tyska
forskare hävdar att det ger fem gånger insatsen tillba-
ka. Vi tycker att det är hög tid att se kulturen mer i ett
helhetsperspektiv, och inte som särlösningar.
Vi menar också att kulturpolitik ska främja ett
personligt ansvarstagande för naturen, miljön och vår
omgivning så att ett större ekologiskt medvetande kan
uppnås. Vi vill därför komplettera de kulturpolitiska
målen med ytterligare ett mål, nämligen att verka för
en hållbar livsstil som utvecklar förmågan att hantera
sitt liv med minskat beroende av myndigheter och
snävt marknadstänkande. Inte minst vill vi understry-
ka att det är nödvändigt att alla län får in kulturen i
sina lokalt förankrade tillväxtavtal.
Grundtanken i tillväxtavtalen är att regionerna
själva har den bästa kunskapen om sina specifika
förutsättningar. En viktig aspekt som avgör om unga
människor flyttar tillbaka till sina hemregioner efter
avslutad utbildning är just tillgången till ett rikt kul-
turliv i form av välförsedda bibliotek, en levande
länsmusik, lokal teater, engagerade studieförbund,
blomstrande amatörkultur och öppna och aktiva mu-
seer. Återigen ser vi en stärkt offentlig satsning på
kulturen som den motvikt som kan förhindra en fort-
satt negativ samhällsutveckling.
Fru talman! Miljöpartiet ifrågasätter den stora
ekonomiska skillnaden mellan Kulturrådets anslag
och det anslag som avsätts till mer temporära kultur-
projekt som fördelas av Framtidens kultur. Det behö-
ver göras en bättre fördelning mellan stöd till lång-
siktigt hållbar verksamhet respektive till mer tempo-
rär verksamhet.
Den samiska kulturen har en alldeles unik situa-
tion i Sverige, eftersom den samiska minoritetsbe-
folkningen genom århundraden har behandlats illa av
den svenska statsmakten. Tyvärr fortsätter de här
övergreppen. Att Sverige ännu inte har antagit ILO-
konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter i
ett internationellt perspektiv är oerhört pinsamt. På
Nordiska museet finns en stor samling samiska före-
mål. En del finns i utställningar, men det mesta är
undanstoppat i magasin. Vi anser att den samiska
kulturskatten ska överföras till de samiska museerna.
I det ekonomiskt globaliserade tidevarvet är det
oerhört angeläget att lyfta fram kulturens kraft vad
avser internationell solidaritet för att motverka den
ekonomiska globaliseringens negativa sidor. När
människor från olika delar av världen möts och bju-
der in varandra till olika kulturyttringar tror vi att det
påverkar det globala arbetet för fred och demokrati
positivt. Vi ser därför att det är viktigt att man fort-
sätter att utveckla de stöden.
När det gäller konstnärernas ekonomiska villkor
är det inte konstnärerna som lever längre, utan det är
vi som njuter av kultur som lever längre. Vi tycker att
det offentliga stödet till konstnärerna - det ges ju på
olika sätt - fortsättningsvis även behöver ökas. Stö-
den fungerar i dag inte fullt ut, vilket gör att vissa
konstnärer och konstnärsgrupper missgynnas. Det är
alltså en viktig principiell och ideologisk markering
att slå fast att det offentliga stödet till konstnärerna är
en ersättning för arbete och inte ett understöd. Bl.a.
har våra tolv centrumbildningar erhållit 10 miljoner
kronor och Teateralliansen 15 miljoner kronor från
AMS. Den här verksamheten fungerar bra, men stö-
den behöver utvecklas för att man ska kunna möta
efterfrågan. Vi hoppas att den här överföringen kan
öka och att den går till verksamhet.
De fria grupperna får nu 20 miljoner mer i stöd.
Det kan man väl se som en kompensation för tidigare
uteblivna uppskrivningar. Det behövs minst 20 miljo-
ner till, men man får väl ta det här i olika etapper.
Men det är viktigt att inte pensionspengarna tas från
de här stöden. Jag undrar fortfarande varför man
slutade att skriva upp stödet till de fria teatergrupper-
na. Jag har ännu inte fått något svar på den frågan,
och jag har frågat många.
När det gäller inköp av konst till offentliga platser
är det viktigt att också medborgarinflytandet i valet
av konst till offentlig miljö stärks. Det finns sedan
1937 en rekommendation att 1 % av byggkostnaden
ska avsättas för utsmyckning av offentliga platser.
Det är en angelägen rekommendation, men den fun-
gerar inte speciellt bra. Vi tycker att den principen
ska fastställas, att det ska vara minst 1 % vid ny- och
ombyggnation samt vid infrastruktursatsningar.
Vi tycker att inköp av konst till offentliga miljöer
är viktigt. Men man har också i privata miljöer, t.ex.
på en privat tandläkarmottagning eller på en frisör-
salong, samma behov som en statlig myndighet, som
CSN, av att ha det vackert omkring sig. Därför kan vi
inte förstå att momsen inte är avdragsgill vid inköp av
konst till den privata sektorn. Vi hoppas att insikten
om att det inte är någon skillnad ska tränga igenom.
Vi tycker alltså att det offentliga stödet till konst-
närer bör utvecklas så att fler konstnärer kan komma i
fråga för stödet. Det kan inte vara meningen att ett
statligt konstnärsstöd bara ska rikta sig till en mindre,
exklusiv grupp av konstnärer. Miljöpartiets vision är
att fler efterfrågade konstnärer ska ha möjlighet att
leva på sin lön. Det som är en självklarhet för andra
yrkeskategorier, t.ex. pension och ersättning vid sjuk-
dom och vid föräldraledighet, tycker vi ska gälla
också konstnärer. Att inte ge välutbildade och merite-
rade konstnärer möjlighet att leva på sitt arbete är ett
resursslöseri som samhället inte har råd med. Miljö-
partiets modell innebär att de första hundratusen
intjänade kronorna för en konstnär ska vara befriade
från skatt.
Sedan vill jag säga någonting om kollektivverk-
städerna. Vi tycker att det är positivt att landets 20
kollektivverkstäder numera har rätt till statligt stöd,
men dagens direktiv medför att en stor del av verk-
samheterna inte kvalificerar sig för stödet, och det var
inte Miljöpartiets avsikt när vi verkade för stödets
inrättande. Vi vill därför att stödets konsekvenser ska
utvärderas, så att man kan se hur stödet kan bli ange-
läget för alla kollektivverkstäder.
Så, fru talman, ska jag tala lite grann om genus-
perspektivet. Den bristande jämställdheten som råder
i samhället gör sig självklart gällande också inom
kultursektorn. Inte minst har kvinnliga konstnärer
oftast svårare att klara sig ekonomiskt än vad manliga
har på grund av en strukturell snedfördelning till
förmån för manliga normer och värderingar. Ge-
nustänkandets frånvaro visar sig bl.a. i de olika kultu-
rella beslutsfunktionerna. Det gäller inköpta verk och
prissättningar. Det behövs riktade insatser för att
bryta det bristande genusansvaret.
Sedan menar vi att de pengar som blir följden av
minskade hyreskostnader, som kulturinstitutionerna
numera ska få, ska ligga kvar hos institutionerna. I
vårbudgeten anges det att det totala tillskottet skulle
vara 19,1 miljoner kronor. Vi tycker att de kulturins-
titutioner som borde få behålla de här pengarna är
Operan, Dramaten, Naturhistoriska riksmuseet, Sta-
tens historiska museum, Nationalmuseum, Östasiatis-
ka museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuse-
et. Vi hoppas på att det blir som det står i vårbudge-
ten, att 19,1 miljoner successivt förs över till dem
som det gäller.
När det gäller teater, dans och musik tycker vi att
de tre R:n, Riksteatern, Rikskonserter och Riksut-
ställningar, har lyckats bra med respektive verksam-
het, men också de behöver ekonomiskt stöd för att
utveckla sin verksamhet. Det gäller alltifrån konst-
närlig nydaning till klara lönepåslag. Det handlar om
prishöjningar och hyra och om att köpa in ny utrust-
ning. Vi vill gärna lyfta fram extra satsningar inom
folk- och kammarmusik och att man får ut teatern till
områden i landet. Unga Riks är kanske barnets enda
möjlighet att få se en föreställning under uppväxtåren.
Vi vill även påminna om Riksteaterns ökade publik-
siffror och den folkrörelseprocess som nu är på gång.
Utskottet stöder inte heller det föreslagna sparbetinget
inom det området.
I Miljöpartiets värld får skolbarnen gå på teater
minst en gång per läsår förutom att barnet ges möj-
lighet till ett eget kulturuttryck i skolan. Det är sex
kommuner i dag som saknar en kommunal mu-
sikskola. Utvecklingen går i rätt riktning, inte minst
tack vare det arbete som Sveriges Musik- och Kultur-
skoleråd lägger ned för att förmå kommuner att inte
svika barnets behov av att kunna uttrycka sig i kultur
och musik.
När det gäller Länsmusiken delar inte Miljöpartiet
synpunkterna i den utvärdering som har gjorts när
man har tittat på Länsmusikens roll. Här prioriteras
en länsmusik som inte har fast anställda. Vi menar att
just möjligheten för Länsmusiken att ha fast anställda
musiker som en grund för verksamheten har gett
mycket positiva effekter. Därmed har vi inte sagt att
Länsmusikens ansvar för t.ex. folkmusik, jazz eller
kammarmusik skulle negligeras på något sätt, tvärt-
om.
Arrangörsstödet behöver också stärkas framöver.
Det här är en växande kraft och rörelse. Det är många
olika samarrangemang som görs. Stödet gör det möj-
ligt för olika former av möte mellan både amatörer
och professionella och mellan olika former av musik
och dans. Stödet har faktiskt en avgörande betydelse
för att ett levande och vitalt musik- och dansliv ska
kunna fortsätta att utvecklas.
Sedan ska jag gå över till fonogramstödet. Det är
inte bara den levande musiken som behöver ökat stöd
utan också produktionen och utgivningen av fono-
gram. I budgeten för 2001 skar regeringen bort 3
miljoner kronor i anslaget för fonogramstödet, vilket
motsvarar ungefär 40 % i nedskärning. Svenska skiv-
bolags möjligheter att producera smala men intres-
santa fonogram, inklusive barnmusik, står och faller
med fonogramstödet.
Regeringen har påtalat att nedskärningarna inte
skulle få några konsekvenser. Det kräver vi i Miljö-
partiet nu bevis för. Vi vill se att regeringen skynd-
samt utvärderar de här effekterna. Också utskottet vill
se en snabb utvärdering.
Fru talman! Eftersom jag är ensam talare inom
detta område fortsätter jag en liten stund till. Jag har
inte tre till som kommer efter mig.
När det gäller den lokala och regionala teatern och
dans- och musikinstitutionerna vill vi särskilt lyfta
fram Dalhalla festscenplats som en unik kulturplats.
Det är faktiskt en av Sveriges akustiskt sett bästa
utomhusscener. Vi vill att denna scen ska kunna ut-
vecklas ytterligare med nationellt stöd, eftersom den
är en nationell angelägenhet. Sedan vill jag också
särskilt framhålla tre andra regionala institutioner,
nämligen Göteborgsoperan, Länsteatern på Gotland
samt Norrlands musik- och dansteater. Utskottet har
också lyft fram Göteborgsoperan gemensamt.
Folkmusiken har under den här perioden kraftigt
stärkt sin ställning och är i dag en högst levande
konstform som ständigt utvecklas. Folkmusik från
vitt skilda länder har samtidigt på ett mycket glädjan-
de sätt knutit människor från olika kulturområden och
olika kulturer närmare varandra. Vi ser att den stän-
diga korsbefruktning som sker har mycket stora kul-
turella värden - men också demokratiska värden, då
kulturen bidrar till att skapa förståelse över språk-
gränser och på så sätt också motverkar rasism och
främlingsfientlighet. Det är därför extra angeläget att
ge stöd åt Forum för världskultur, och med det också
stöd åt fortsatt mångkulturellt arbete och festivaler.
Vi skulle önska att Kulturrådet hade resurser att byg-
ga upp en verksamhet på sex olika ställen i landet, där
Stockholm, Göteborg och Malmö är givna ställen.
När det gäller folkmusikcentrum tycker vi att det
är mycket glädjande att Folkmusikinstitutet i Tobo nu
har fått ett permanent nationellt stöd. Utifrån de posi-
tiva erfarenheterna från Folkmusikinstitutet tycker vi
att det nu är dags att gå vidare med fler folkmu-
sikcentrum över hela landet. I våra grannländer Norge
och Finland står staten som ekonomisk garant för en
regionalt spridd musikkultur med bl.a. folkmusikcent-
rum. I Rättvik är man redan i gång med ett folkmusi-
kens hus där kommun och landsting i dag står för hela
kostnaden. Här tycker vi att det är dags att gå in med
ett nationellt stöd på sikt. Även när det gäller Öster-
sund, som samarbetar med Trondheim, Visby och
Växjö är detta en utvecklingslinje.
Sedan behöver jag väl inte påminna er om att
Miljöpartiet vill ha nyckelharpan som nationalinstru-
ment. Det kommer ni redan ihåg, eller hur?
Vi har också synpunkter på elektroniskt publice-
rade verk. Här vill vi ha en översyn över författarnas
rättigheter till de publicerade verken. Vi vet inte hur
text kommer att läsas framöver, om det blir mer i
tryckt form eller mer i elektronisk form. Det vore
mycket olyckligt om det på grund av brister i lagstift-
ningen uppstår en situation där författarna förlorar
kontrollen över sina verk eller inte får rimligt betalt.
Efter lång och envis kamp, närmare bestämt sju
år, står vi nu inför det fantastiska resultatet att mom-
sen för böcker och tidskrifter sänks till 6 %. Jag vill
dock påminna om att redan en enig kulturutredning
föreslog detta när man lämnade sitt betänkande 1995.
Det kom aldrig någon propp då, men det gör det nu.
Slutligen vill jag säga någonting om kulturmiljön.
Miljöpartiet har lyckats få igenom kraftfulla förstärk-
ningar till kulturmiljövård. En del av dessa ska gå till
Agenda kulturarv. Syftet är bl.a. att finna former för
att öka det demokratiska inflytandet och delaktighe-
ten i arbetet med vår kulturmiljö. Genom miljöbalken
har också kulturmiljöns ställning stärkts, och i och
med det också möjligheterna att inrätta kulturreservat.
Det finns en hantverksskola i Mariestad som heter
Dacapo, och det är den enda skolan i Sverige som
verkligen jobbar med att utveckla byggnadshantver-
ket. Man är nu på väg att bygga upp en institution,
och vi skulle behöva ett nationellt uppdrag att utfors-
ka och utbilda i de hantverksmässiga arbetsmetoder-
na. Det här är mest en fråga för utbildningsutskottet,
men vi tycker också att man skulle behöva tillgång
till anslag för att gå vidare när det gäller kulturmiljö-
vård, för att utveckla arbetsmaterial och för att bygga
upp ett nationellt arkiv för bygghantverk.
När det sedan gäller hemslöjden har vi i utskottet
stött ett utökat anslag för den. Även på Kulturutred-
ningens tid påtalade vi hemslöjdens roll som inspira-
tionskälla för andra konstnärliga verksamheter, lik-
som för industriell formgivning och mönsterutveck-
ling.
När det gäller museerna är det faktiskt 17,8 miljo-
ner människor som besöker museer med statligt stöd
varje år. Men det behövs ändå ekonomiskt stöd från
statens sida för att de ska kunna utveckla sin verk-
samhet på ett bra sätt. Naturhistoriska riksmuseet vill
bygga ut och brandsäkra sina samlingar i bergrum
invid museet. Nu har ett enigt utskott sagt att man
kommer att följa den här utvecklingen mycket noga
under mandatperioden och att en av utgångspunkterna
för det framtida arbetet ska vara museets egna öns-
kemål.
Länsmuseerna får också ett tillskott i årets budget,
och det är vi väldigt glada för.
När det gäller särskilt riktade stöd vill vi lyfta
fram Nordiska akvarellmuseet och hoppas att det i
framtiden kan vinna regeringens öra då det gäller ett
ökat nationellt stöd. Övriga museer i akut behov av
stöd är Världskulturmuseet samt i Stockholm Östasi-
atiska museet, Etnografiska museet och Medelhav-
smuseet. De får nu också stöd i årets budget.
Fru talman! Även om medvetenheten om de bris-
tande genusaspekterna på våra museer ökar är bristen
fortfarande mycket stor. Vi menar därför att
könsperspektivet radikalt måste få ett större genom-
slag i museernas verksamhet, inte minst för att föra
vidare visionen om ökad jämställdhet mellan könen i
morgondagens samhälle. Generella förbättringar i
museernas utställningsverksamhet vad gäller kvinnors
roll och kvinnors perspektiv motsäger inte behovet av
ett särskilt kvinnomuseum. Vi vill att regeringen
återkommer med förslag om nationellt uppdrag för ett
kvinnomuseum. Ett sådant museum vore världsunikt
och skulle kunna ta sin grund i genusforskningen från
världens universitet.
Den utveckling som finns för att lyfta fram speci-
fika kvinnor, exempelvis Museum Anna Nordlander i
Skellefteå, är också ett mycket eftersatt område. Vi
vill att man ska se över hur den typen av utveckling
också skulle kunna få stöd. Med det yrkar jag bifall
till reservation 24 under punkt 4.
Till slut vill jag säga några ord om Riksförbundet
Öppna kanalen. Vi tycker att Öppna kanalen har en
stor betydelse för grundläggande demokratiska vär-
den som yttrandefrihet och möjlighet att ta del av den
parlamentariska debatten utan att informationen filt-
reras. Verksamheten är också viktig för många in-
vandrarföreningar, som driver verksamhet i Öppna
kanalen. I dag har drygt en miljon svenska hushåll
tillgång till Öppna kanalen och kan bl.a. se direktsän-
da debatter från EU-parlamentet. Men förbundet får
inget statligt stöd. I stället är det i första hand de stör-
re kommunerna som ger verksamheten bidrag, vilket
leder till kraftiga regionala skillnader. Det är inte
acceptabelt, menar vi. Vi menar att ett statligt stöd
ska inrättas, precis som i Danmark och Tyskland.
Med det yrkar jag bifall till reservation 37 under
punkt 54.
Ni får ha förståelse för att jag är ensam om att ta
hela denna debatt. Jag hoppas att ni står ut med att jag
har dragit över tiden.
Till sist - nu är det tredje gången jag säger det,
men nu lovar jag att det blir så - vill vi se en för-
stärkning av det offentliga stödet till kulturen. Detta
innebär inte att vi inte också är positiva till att kultur-
stödet kompletteras med privat sponsring. Vi menar
dock att kulturlivet inte får göras beroende av spons-
ring utan att sponsringen bara ska ses som ett värde-
fullt komplement till ordinarie finansiering av kultur-
verksamhet. Sponsring kan också medföra att t.ex.
museerna når nya besöksgrupper.
Riksdagens revisorer efterfrågar nu, precis som
Miljöpartiet tidigare gjort, tydligare regler när det
gäller kultursponsring. Vi tycker att det i reglerings-
brev ska fastställas hur stor del av verksamheten som
får sponsras. Vid en jämförelse mellan de svenska
bestämmelserna för kultursponsring och vad som
gäller i t.ex. Danmark, Storbritannien, Tyskland och
Frankrike finner vi att dessa länder saknar det krav på
koppling mellan sponsorn och sponsormottagarens
verksamhet som i Sverige medför att kulturspons-
ringen missgynnas i förhållande till annan sponsring,
t.ex. inom idrott.
Falcon fick avdrag för sitt bidrag till projektet
Rädda pilgrimsfalken, eftersom det fanns en koppling
mellan Falcons varumärke och pilgrimsfalken. Men
KF nekades avdrag för kampanjen Håll naturen ren,
eftersom man som det sades bara sålde förpackningar
som slängdes i naturen.
Den här oförutsägbarheten måste undanröjas via
en lagändring. Vi är där nu faktiskt. Den bör lyda så
här: Sponsring är en avdragsgill kostnad under förut-
sättning att sponsorn erhåller en motsvarande direkt
eller indirekt motprestation. Kostnaden är dock en-
dast avdragsgill om det inte är uppenbart att det råder
ett missförhållande mellan sponsorsbidraget och
motprestationen.
Så tycker vi att lagändringen ska se ut. Vi hoppas
att det blir en majoritet i skatteutskottet för en föränd-
ring.
Med det tackar jag för mig.