Fru talman! Charlotta har rätt i en sak, nämligen
att det är fråga om ansvar. Vi tror faktiskt att indivi-
den kan ta ansvar. Det låter så bra att tala om det
offentliga, men det innebär alltså att man samtidigt
tar bort ansvaret från individen.
Vi ska komma ihåg att över 80 % av den kultur
som vi i dag om vi ska kalla det konsumerar betalar
redan nu den enskilde. Då kan man bara konstatera att
ett fullt stöd för det allmänna samtidigt innebär ett
minskat ansvar för individen.
Vi vill också ha ett ökat ansvar på vissa områden,
som jag sade i mitt inledningsanförande. Det som
staten är bra på vill vi satsa på och i vissa samman-
hang satsa mer på. Jag tog också upp ett par punkter
där också regeringen gått den väg som vi har stakat ut
i flera år, t.ex. när det gäller de fria grupperna, kul-
turminnesvården osv.
Det är utan tvekan en ideologisk skillnad. Men
Charlotta Bjälkebring ska inte måla upp en vanföre-
ställning och sedan debattera utifrån den bilden. De-
battera rent sakligt om vad det rör sig om! Vi kan
redovisa våra olika ideologiska ställningstaganden
här. Men jag vill inte på något sätt hoppa in och säga
att det här kommer det att leda till om man följer
Vänsterpartiets linje, om det visar sig att det är min
egen tolkning av något som ni inte har sagt. Det hål-
ler jag mig faktiskt för god för. Det borde också
Charlotta Bjälkebring göra.