Fru talman! Inkomstskatterna är kanske de skatter som har genomgått de största förändringarna den här mandatperioden med borgerligt styre. Det är i alla fall där som de absolut största skattesänkningarna har skett, framför allt genom de fyra stegen av jobbskatteavdrag.
Miljöpartiet har för den delen också varit med och sänkt inkomstskatter tidigare, tillsammans med den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men vi hade lite annorlunda rättviseambitioner med våra skattesänkningar. Den här regeringen har i stället gett de största skattesänkningarna till välbeställda män. Är det de välbeställda männen som framför allt behöver sänkta skatter för att det ska löna sig för dem att arbeta? Jag tror inte det.
Regeringens skattepolitik har inte bara gett mest till dem som redan har utan också minskat likformigheten i skattesystemet. Likformighet i skattesystemet låter kanske inte så spännande, men det är ganska finurligt att ha ett system där inkomster beskattas lika, oavsett ursprung eller mottagare, och där man inte krånglar till det för enskilda och företagare genom en massa svåröverskådliga särregler. Här tycks tyvärr utvecklingen gå åt fel håll i dag.
Ett exempel är regeringens HUS-avdrag, där den som köper hushållstjänster eller ROT-arbeten får en skattereduktion motsvarande halva arbetskostnaden. Tillfälliga ROT-avdrag är visserligen ett välbeprövat knep att ta till i lågkonjunkturer, eftersom byggarbeten är så konjunkturkänsliga. Kan man då genom ROT-avdrag styra byggarbetena i tiden kan man få en mycket stor stimulanseffekt. Men ett permanent avdrag reser helt andra frågor. Precis som för hushållstjänsterna kan man fråga sig varför just de här branscherna, varför just de här tjänsterna och inga andra ska få sänkt skatt. Principiellt sett borde folk själva få avgöra hur de vill prioritera sin konsumtion, så länge inte konsumtionen har skadliga effekter för utomstående.
Miljöpartiets linje är därför att avskaffa såväl ROT-avdragen som RUT-avdragen så fort konjunkturen tillåter. Till dess föreslår vi i ett gemensamt rödgrönt förslag att man reformerar ROT-avdraget så att möjligheten att ta del av det inte beror på om man bor i villa, bostadsrätt, hyresrätt eller vad man nu bor i. Vi föreslår dessutom att ROT-avdraget utformas så att det gynnar energieffektiviseringar när man ändå passar på att renovera.
Har man läst tidningarna de senaste dagarna kan man tro att skattereduktionen för hushållstjänster är den största politiska frågan i vår tid. Jag tycker väl inte riktigt att den förtjänar all denna uppmärksamhet. Jag tänker därför ägna resten av mitt anförande åt lite andra och mindre heta frågor.
Tidigare talare har redan varit inne på kostnadsersättningar för EU-parlamentariker och frivilligarbetare, där vi kan konstatera att det råder lite olika villkor. Därför tänker jag nu i stället gräva ned mig i förmånsreglerna.
Reglerna för förmånsbeskattning går ut på att skapa likformighet i beskattning av lön, oavsett om den tas ut som kontanta pengar eller som olika förmåner, till exempel bil eller vad det nu kan vara. Just när det gäller förmånsbilarna ser man dock att det med nuvarande regler har blivit relativt förmånligt att ta ut just en bil jämfört med att ta ut lön. Det har inneburit att förmånsbilarna utgör en mycket stor andel av nybilsförsäljningen. Det innebär i sin tur att det genom de här reglerna finns en stor potential att påverka vad det är för bilar som vi får in på nybilsmarknaden och efter ett par år på begagnatmarknaden.
I dag beräknas förmånsvärdet utifrån en ganska krånglig formel där statslåneräntan, prisbasbeloppet och nybilspriset figurerar. Någon garanti för likformighet jämfört med beskattningen av kontant lön finns alltså inte. I Storbritannien har man i stället framgångsrikt använt ett system där förmånsbeskattningen baseras på nybilspriset och en procentsats som i sin tur beror på de koldioxidutsläpp som bilen avger och som skärps årligen för att hela tiden hålla trycket uppe. Det är inte heller någon garanti för en total likformighet, men det har varit en mycket kraftfull styrning mot mer bränslesnåla bilar. Ett sådant system skulle vi också kunna införa i Sverige.
När vi ändå pillar i förmånsbeskattningen bör vi också passa på att se till att den som har förmån av fritt drivmedel möter samma bensinpris som den som betalar drivmedlet själv, att förmånen fri parkering beskattas lika, oavsett om det är en förmånsbil eller en egen bil som står där, och slutligen att den arbetsgivare som förser en anställd med en cykel för att denne ska kunna ta sig till och från jobbet möter samma förmånsregler som den som förser sina anställda med ett gymkort för att trampa på en motionscykel.
Fru talman! En annan skattepolitik är möjlig. Vi vill ha rättvisa och begripliga skatter som ger goda förutsättningar för välfärd, företagsamhet och en hållbar utveckling. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.