Fru talman! Jag gläds åt de människor som har fått jobb på grund av RUT-avdraget. Hur många de är råder det lite delade meningar om beroende på vem man frågar och vilka intressen de företräder. Det finns siffror på allt mellan ett hundratal och tiotusentals jobb.
Den intressanta frågan är dock snarare: Varför just dessa jobb? Det är ju inte särskilt förvånande att sysselsättningen i en bransch ökar om man pumpar in skattesubventioner. Om det inte hade varit på det sättet hade det varit konstigt. Men varför har man valt just hushållstjänster?
Jag tänker mig att man från samhällets sida ska vara lite försiktig med att pumpa in pengar i olika saker. Man kan ha goda skäl för stödet, oavsett om det är en skattesubvention, ett investeringsstöd eller vad det nu är, om man ser att det ger positiva samhällseffekter utöver nyttan för enskilda individer. Då kanske det är en bra idé. Ta till exempel investeringar i klimatsmart infrastruktur och energieffektiviseringar. De inte bara ger jobb och nytta för dem som åker tåg eller betalar elräkningar för sitt hus, utan de ger också en klimatnytta till samhället.
Däremot ska man vara lite försiktig när vi som politiker säger att vi tror att människor vill ha hushållstjänster och att de därför ska få en skattesubvention om de köper just det. Jag tror att människor själva är bäst på att bedöma vad de vill ha hjälp med i sitt liv. För en del kanske det är hushållstjänster. Andra kanske vill ha hjälp med att laga cykeln. En tredje kanske vill ha hjälp med något annat, och en fjärde kanske inte vill ha hjälp över huvud taget utan vill köpa en stor, anskrämlig platt-tv. Jag tror att individen är den som är bäst skickad att avgöra detta själv. Vad hände med den liberala känsla som fanns hos Moderaterna? Är politiker bättre på att bedöma vad människor behöver?