Fru talman! Vi ska i dag debattera kvarvarande motioner som väckts under den allmänna motionstiden 2009 och som har anknytning till inkomstbeskattning av personer. Det är inte lite. Det omfattar ganska många skattefrågor.
Låt mig börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och nämna att vi har två särskilda yttranden. Det är om hushållsnära tjänster och ROT-arbeten samt om a-kasseavgift och faktureringsavgift. Jag tänker nämna lite om innehållet i dessa och motivera vad vi tycker liksom i reservationen.
Vårt mål för skattepolitiken är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och rättvisan och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Vi vill stå för en solidarisk skattepolitik som vänder sig till alla, inte en solidaritet som bara vänder sig till rika.
Skattesystemet ska vara ett system som är likformigt, enkelt att tillämpa och ha så få undantag som möjligt. Regeringens politik är den omvända. Reglerna blir allt fler, och krånglet ökar. Det kan leda till olika former av skattefusk.
Skattesänkningarna har duggat över oss på bekostnad av dem som är sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer. Effekten av den förda politiken har blivit ökade klyftor i samhället. Särskilt stora är de mellan dem som arbetar och dem som inte gör det. Det är inte nog med att den som är sjuk, arbetslös eller pensionär har lägre inkomst. De betalar högre skatt än dem som arbetar vid lika inkomst. Är det rättvist?
Sänkta skatter i kombination med subventionerade hushållsnära tjänster är rena bingovinsten för dem som redan har det gott ställt. En fjärdedel av jobbskatteavdraget har gått till den tiondel som tjänar mest. Den tiondel som har högst inkomst lägger beslag på 60 procent av statens subvention av hushållsnära tjänster.
Skatter ska utformas så att de uppmuntrar till arbete. Det ska löna sig att arbeta, och det ska löna sig att ha arbetat. Jag återkommer till pensionärerna. I dag betalar en normalpensionär 700 kronor mer i skatt än vad en löntagare gör vid samma inkomst. Är det rättvist?
Det är inte värdigt Sverige. Pension är uppskjuten lön, inte bidrag, liksom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är försäkringar, inte bidrag.
Det parti som har sagt sig hata bidrag har nu infört och älskar avdrag av allehanda slag. Det är avdrag som högavlönade kan få full valuta för. Det passar tydligen.
Fru talman! Vi socialdemokrater värnar om den svenska modellen. Vår utgångspunkt är att skatt ska betalas efter bärkraft och välfärden fördelas efter behov. Den borgerliga regeringen har i stället som vi känner till prioriterat skattesänkningarna.
Skattesänkningarna uppgår till totalt 100 miljarder kronor. Vad skulle vi inte ha kunnat göra för de pengarna. Det är mer än den totala kostnaden för hela rättsväsendet
och
det allmänna bidraget
och
försvaret. Den tiondel av svenskarna som har de högsta inkomsterna har fått nästan lika mycket av regeringens skattesänkningar och reformer som 60 procent av svenska folket tillsammans.
Enligt vår mening bör skattereduktion av hushållstjänster ersättas av ett tidsbegränsat ROT-avdrag för upprustning av bostäder inklusive flerfamiljshus i det så kallade miljonprogrammet. Det bör utvidgas med en klimatbonus för radhus, villor, ägarlägenheter och bostadsrättsföreningar som genomför energieffektiviseringar.
Vi tycker också att renovering av skolor ska omfattas av skattereduktionen. ROT-avdraget i sin nuvarande tappning är orättvist. Hyreslägenheter omfattas inte, som tidigare nämnts.
SCB har redovisat siffror om avdragets effekter. 7 procent av dem som tjänar över en halv miljon har utnyttjat avdraget mot endast 6 promille av dem som tjänar under 200 000. I Storuman till exempel och i Åsele är det en person eller en familj som har utnyttjat avdraget. Det kanske beror på att där tjänar man inte lika mycket pengar som man gör i Danderyd.
Avdraget kostar 1,3 miljarder per år. Samtidigt försummas många andra behov i vårt samhälle. 25 000 personer har sagts upp i kommuner och landsting. Regeringen lovade fler jobb i valet. Tyvärr blev det tvärtom. 100 000 jobb har försvunnit. Arbetslösheten är ca 9 procent.
Skattepengar ska användas så effektivt som möjligt. Vår prioritering är klar. För att skapa jobb i framtiden som genererar skatteintäkter - det är det vi pratar om - vill vi investera i utbildning, slopa arbetsgivaravgiften för unga arbetslösa och stötta småföretagarna på olika sätt.
Regeringen lägger 1,3 miljarder kronor på hushållsavdrag som alla får vara med och betala via skatten men som få utnyttjar. Det är främst de med höga inkomster som utnyttjar det.
Samtidigt har regeringens politik medfört att 25 000 jobb har försvunnit från skolor, barnomsorg, hemtjänst och sjukvård. Är det en rimlig prioritering av våra skattepengar? 1,3 miljarder kronor motsvarar flera tusen heltidstjänster i hemtjänsten, barnomsorgen och skolorna där de verkligen behövs. Är det rättvist att det ska vara på det här sättet?
Fru talman! Är avdragen för hushållsnära tjänster verkligen regeringens svar på hur arbetslösheten ska lösas? Subventionsekonomin tvingar ju lågavlönade att stötta högavlönade. Äldre med låga pensioner blir hänvisade till en allt dyrare kommunal hemtjänst eller tvingas avsäga sig den och be anhöriga om hjälp om det finns någon anhörig på orten.
I en jämförelse som PRO har gjort ser man att det inte finns något annat land än Sverige bland 18 undersökta länder där pensionärer betalar högre skatt än löntagare. Pensionärerna kräver inte att de ska betala lägre skatt än löntagarna utan en skatt som är rättvis - en lika skatt.
Ökade orättvisor är en automatisk konsekvens av alliansens politik. Skattesänkningar och avdragsmöjligheten för hushållsnära tjänster gynnar konsekvent högavlönade mer än lågavlönade. Den borgerliga regeringens skattepolitik har lett till en allvarlig urholkning av skattesystemets omfördelande effekt och innebär ett hot mot välfärden som vi känner den.
Jag tycker att allianspartierna ska svara på vad de tycker om detta.
Moderaterna som leder regeringen har i sitt handlingsprogram som mål att sänka skatten till EU-genomsnittet som är en skattekvot på 40 procent mot dagens svenska på 46,2 procent. Det innebär skattesänkningar på ca 196 miljarder kronor utöver de 100 miljarder som redan genomförts. 196 miljarder! Vad ska tas bort ur välfärden? Vad ska tas bort av det som samhället ska stå för framöver?
Detta kommer att leda till ännu större orättvisor, större klyftor och klasspolitik. Är det rättvist? Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Det är också mycket märkligt att de borgerliga partierna inte har stött på regeringen i frågan om EU-parlamentarikernas kostnadsersättningar eller i frågan om att undersöka möjligheten att beskatta kostnadsersättningar som följer uppdraget som inte motsvarar de utgifter de avser att täcka.
Det var ett enigt skatteutskott som ställde sig bakom detta och som riktade ett tillkännagivande till regeringen. Vad har hänt med det? Vad gör ni för att något ska hända? På ett halvår har inget hänt, trots att vi har haft ordförandeskapet. Det vill jag ha besked om. Vad tänker ni göra? Vad har ni gjort? Var regeringen så uppfylld av den makt det innebar att ha ordförandeskapet eller struntar man i vad utskottet tycker? Vi som beslutar i riksdagen är trots allt folkvalda. Regeringen är inte folkvald, och människor, folket, reagerar över att regeringen struntar i det tillkännagivande som utskottet gjort.
Fru talman! Låt mig avsluta med ett bibelcitat som säkert Lennart Sacrédeus känner till, även om han inte är här just nu. Det låter så här: "Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
Det var Matteus 13:12. Bättre än så här kan den här mandatperiodens borgerliga skatte- och regeringspolitik inte beskrivas.