Fru talman! Jag delar Sten Östlunds syn på avtalet
som ett mycket bra redskap att komma framåt. Det är
inte där vi möjligen skiljer oss åt.
Enligt min och Vänsterpartiets mening räcker det
inte bara med att parterna ges möjlighet att träffa avtal
- en möjlighet som de alltid har haft, och en möjlighet
som vi skall värna och utveckla. Det räcker inte för att
lösa de ganska avgörande problemen i det här samhäl-
let. Jag har presenterat anledningarna till det.
En anledning är att kollektivavtalen inte täcker
hela arbetsmarknaden. Det ser dess värre ut att gå mot
en utveckling där det uppstår en mycket stor arbets-
marknad vid sidan av. Sten Östlund har själv pekat på
en del av detta, nämligen uthyrningsfirmor. Hur skall
vi hantera det? Där hyr ett företag ut löntagare till ett
annat, och de har inget inflytande på den nya arbets-
platsen.
Det är klart att vi som lagstiftande församling
måste hitta en teknik för öka inflytandet här. Hur skall
en sådan förhandling se ut? Det finns också konsult-
firmor och entreprenörsverksamhet. Vi ser en annan
arbetsmarknad där jag inte tror att kollektivavtalen
kommer att kunna klara de grundläggande problemen.
Det handlar också om lönediskriminering, som jag har
sagt tidigare.
Parterna och kollektivavtalen har visat att lönek-
lyftorna mellan män och kvinnor i stället för att mins-
ka de facto växer. Och detta trots att parterna har
jobbat årtionde efter årtionde med detta. Jag tror att
jag kan göra mig till taleskvinna för många av Sveri-
ges kvinnor som säger att det nu är dags att ingripa
och lagstifta för vi är trötta på att bli lönediskrimine-
rade.
När det gäller yttrandefriheten är det sant som
Sten Östlund säger att den hotas extra mycket när
tiderna är svåra. Men det gäller ju att inte bara konsta-
tera det. Vi saknar i dag en garanti för människors rätt
att yttra sig fritt i arbetslivet och på arbetsplatsen utan
att de därför hotas av uppsägning. Det finns många
exempel på detta. Det finns ett gäng busschaufförer i
Uppsala. Det finns skolrektorer. Vi har Kjell-Erik
Karlsson på Värö Bruk, som kanske är det mest kända
exemplet. Hur skall man lösa detta avtalsvägen? Eller
bortser man från problemet?
Jag menar att vi måste kombinera goda och bra
samförståndslösningar genom avtal med en lagstift-
ning i botten. Jag tycker att det är tråkigt om social-
demokraterna inte har samma ambition.