Fru talman! Jag måste börja denna replik med att
yrka bifall till Vänsterpartiets reservationer i betän-
kandet. Jag avser reservation nr 3, 10, 13 och 15. Det
gör jag eftersom jag inte fick med alla i mitt yrkande
från talarstolen.
När det gäller Sten Östlunds inlägg från talarsto-
len och det betänkande vi har att behandla tänker jag
inte ta upp den del som rör återställandet, för där är
Sten Östlund och jag rörande eniga. Det gläder mig.
Jag vill i stället titta litet framåt på den framtid
som skisseras i betänkandet och som Sten Östlund
tidigare har berört. Det gäller den delen där man skri-
ver att arbetsrätten skall utvecklas genom avtal. Det är
väl gott och väl. Avtal är bra. Då har man kommit
någonstans. Men min fråga blir följande: Hur skall
man genom avtal kunna säkra yttrandefriheten?
Jag tror att Sten Östlund vet vad jag talar om. Det
har funnits väldigt många exempel under de senaste
åren på att människor har fått gå just på grund av att
de har yttrat sig fritt. Hur skall man genom avtal kun-
na undanröja effekterna av 39 § i LAS? Hur skall man
genom avtal kunna se till att den lönediskriminering
mellan män och kvinnor som sker på arbetsmarkna-
den i dag undanröjs, när parterna har haft denna mål-
sättning i årtionden efter årtionden och när vi vet att
kollektivavtal inte täcker hela arbetsmarknaden? Hur
skall man genom avtal kunna komma till rätta med
t.ex. de uthyrningsfirmor som Sten Östlund refererade
till i en av sina tidigare repliker? Hur skall man ge-
nom avtal komma åt det förhållandet att arbetstagar-
begreppet i dag blir alltmer omöjligt att använda som
redskap, eftersom arbetsmarknaden har förändrats så
kraftigt?
Eller tycker inte Sten Östlund och socialdemokra-
tin att det är viktiga frågor?