Herr talman! När man hör Ingrid Burman undrar
man om man är tillbaka till 1968. Ingrid Burman
beskriver de försämringar som regeringen vill genom-
föra som förbättringar. Men inte nog med det, hon vill
gå ännu längre. Lever inte Ingrid Burman i nuet? Hör
hon inte vad dagens företagare säger? Provanställ-
ningstidens ökning från sex till tolv månader har lett
till att fler arbetare har fått jobb, att fler ungdomar och
invandrare har fått jobb genom att man har gett möj-
lighet att under en längre tid se vad dessa människor
går för. Detta upplevs som positivt av företagarna och
därmed minskas arbetslösheten. Det måste väl vara
även Ingrid Burmans åsikt att det är bra om arbetslös-
heten kan minskas.
Lyssna på de människor som talar om hur situa-
tionen verkligen är i stället för att av ideologiskt nit
säga att vi skall återkalla och ytterligare försämra.
Om man frågar företagarna i Sverige om vad de
tycker är viktigt, så säger de samfällt att det viktigaste
är att inte återställa arbetsrätten till vad den var tidiga-
re. Det skulle innebära en oerhörd försämring.
Det är företagen, och framför allt småföretagen,
som skapar arbetstillfällen. Då är det viktigt att vi
lyssnar på dessa om det är så att vi vill ha ner arbets-
lösheten. Men det vill kanske inte Ingrid Burman.
Hon vill kanske av ideologiskt nit hellre gå åt det
andra hållet. Det förvånar mig oerhört att man vill gå
ännu längre. Inte nog med att man vill genomföra de
försämringar som den socialdemokratiska regeringen
föreslår utan man vill gå ännu längre åt det gamla
bakåtsträvande hållet. Var finns visionerna, Ingrid
Burman? Se inte bara problemen, utan ha också litet
visioner om den nya tid som vi skall leva i!