Herr talman! I detta betänkande behandlas två
propositioner - dels propositionen om återställande av
de arbetsrättsliga regler som fyrpartiregeringen inför-
de, dels införlivandet av ett EG-direktiv om övergång
av verksamheter och kollektiva uppsägningar. Rege-
ringen har valt att i båda dessa propositioner av ideo-
logiska skäl följa fackets och LO:s syn och åsikter.
Låt mig först ta upp de förändringar av arbetsrätten
som görs.
I regeringsförklaringen sade statsministern: Sveri-
ge behöver fler företag och företagare. Det är i nä-
ringslivet de nya arbetstillfällena i första hand måste
komma. Företag skall ges goda villkor att investera
och expandera.
Statsministern talade om samförstånd. Men det var
enbart tomma ord. De klingar falskt när man ser vad
regeringen gör för att ge företagen bättre villkor.
Tror verkligen socialdemokraterna att en förkort-
ning av provanställningstiden och återinförande av
facklig vetorätt samt återställande av turordningsreg-
lerna ger fler jobb? Nej, det tror jag inte att socialde-
mokraterna själva tror.
Småföretagare, SAF och andra organisationer har
bett regeringen att inte återinföra dessa regler, då det
enligt dem är ett steg helt i fel riktning som leder till
att nyanställningarna bromsas upp i stället för att
påskyndas. Men regeringen väljer att enbart lyssna på
LO och söker konfrontation med småföretagare och
oppositionen.
Olika typer av råd som införs ger knappast några
nya arbeten. Om man dessutom inte lyssnar på vad
företagarna i rådet säger hjälper det inte alls.
Höjda skatter, höjda arbetsgivaravgifter och åter-
ställd arbetsrätt är s recept för fler arbetstillfällen.
De flesta företagare och ekonomer är på det klara
med att detta är helt fel väg. Men LO anser det vara
bra, och regeringen sitter tydligen helt i LO:s knä.
Företagarna har i en skrivelse till riksdagsledamö-
terna bett om ett antal saker. Man varnar för att de
försämringar i arbetsrätten som regeringen föreslår
försvårar för de små företagen när det gäller att infria
förväntningarna. Förkortad tid för provanställning,
återinförd rätt till fackligt veto vid entreprenad och till
blockad av enmansföretag samt inte minst slopande
av rätten för företag att vid personalminskningar un-
danta två personer från turordningslistan är förslag
som hotar uppkomsten av nya arbetstillfällen i små
företag.
Inte minst om arbetsrätten åter skall utredas bör
regering och riksdag avstå från att ta tillbaka de för-
bättringar för de små företagen som förra riksdagen
genomförde.Det här innebär att en ny utredning om
arbetsrätten kan arbeta lika bra utan återställd arbets-
rätt, men det kan inte de 400 000 små företagen. De
kommer att anställa färre med återställd arbetsrätt.
Man lyssnar inte till vad småföretagarna säger.
Efter vad jag erfarit har regeringen också beslutat
att tillsätta en kommission för att lösa problemen på
arbetsrättens område. Först återställer man för att det
skall bli bättre. Därefter tillsätter man en kommission
för att förbättra det som redan har blivit bättre enligt
socialdemokraterna. Vilken logik!
Målet är att åstadkomma en långsiktig och stabil
arbetsrätt säger de. Då kan man inte hålla på och
förändra från ett år till ett annat. De säger också att
parterna skall ha ett stort inflytande i kommissionen.
Då kan man fråga sig var de politiska partierna skall
ingå. Skall de politiska partierna ha något inflytande?
Vad kommer att hända med den stora arbetsmark-
nadspolitiska utredningen? Skall den vara kvar? Är vi
på väg mot någon form av korporativistisk stat?
I utredningsdirektiven sägs det också att det skall
ske en förstärkning av de anställdas rättigheter och att
målsättningen skall vara ett verkligt inflytande för
löntagarna och deras fackliga organisationer. Även
här är vi tillbaka vid den ensidiga synen att förbättra
för facket. Man ser inte de stora delarna.
Det sägs också att det är av avgörande betydelse
att få till stånd ett konstruktivt samarbete mellan ar-
betsmarknadens parter. Det står faktiskt så. Vi har i
dag sett vilken hänsyn man tar till arbetsmarknadens
parter. Man tar alltså hänsyn till en part. Sedan har
man tänkt säga att man skall ta hänsyn till bägge par-
ter, men vi ser vad regeringen är beredda att göra i
dag.
Det sägs också - vilket jag tycker är ganska
enormt - att särskild hänsyn bör tas till den situation
som småföretagarna och deras anställda befinner sig i.
Det står faktiskt så. Men det är precis det som inte
sker. I det förslag som läggs fram i dag tas det inte
hänsyn till vad småföretagarna säger. Småföretagarna
ber att få ha kvar de ändringar som den tidigare fyr-
partiregeringen genomförde. Det bryr man sig alltså
inte det minsta om utan återgår till den situation som
var före fyrpartiregeringens tid. Jag tycker att detta
visar att det som sägs i kommissionen - vilket ord
förresten, kommission - inte är något annat än ett
antal ord. Man menar inget speciellt med det. Hade
man gjort det hade man låtit de regler som finns i dag
vara kvar.
Man säger också att man skall försöka få
branschvisa kollektivavtal. Vad händer då med dem
som inte har några kollektivavtal? Vad skall ske där?
Detta är frågor som man ställer sig med en viss för-
våning.
Låt oss så gå över till den andra delen i betänkan-
det, nämligen EG-direktivet. I EG-direktivet läggs det
fram ett antal förslag. I många fall går förslagen be-
tydligt längre än vad som är nödvändigt. Här följer
man också fackets synpunkter och väljer att gå betyd-
ligt längre än vad som behövs. Därmed hamnar Sveri-
ge i en svår situation i förhållande till de länder i
Europa som vi skall konkurrera med.
Den lagstiftning som föreslås är långtgående. Den
är också svårtillgänglig och i stora delar svårtolkad.
Överlåtelser och övergångar kommer att försvåras
genom regeringens förslag. Färre människor får där-
med arbete.
Vi moderater har föreslagit en hel del förändringar
i regeringens lagförslag. Vår utgångspunkt har varit
att vi inte skall gå utöver vad EG-direktiven stipule-
rar.
Låt mig nu ta upp ett par av de saker som vi anser
är fel. Regeringen förslår att den anställde vid en
verksamhetsövergång skall ha valrätt mellan att följa
med till förvärvaren och att vara kvar i anställning hos
överlåtaren. Det här förslaget kan få orimliga konsek-
venser om det genomförs.
Om någon eller några anställda väljer att stanna
kvar hos överlåtaren vid en verksamhetsövergång
torde det ofta uppstå en övertalighet hos denna. Till
följd av turordningsreglerna i lagen om anställnings-
skydd kan turordningskretsarna bli vida. Detta leder
till att anställda som har valt att avstå från att följa
med vid övergången kan slå ut andra med kortare
anställningstid trots att dessa inte haft med den aktuel-
la verksamheten att göra.
Låt mig ge ett exempel. Ett landsting kan besluta
att överföra ett sjukhem till entreprenad. En av sjuk-
sköterskorna vid sjukhemmet utnyttjar sin rätt att ha
kvar sin anställning i landstinget. Därmed uppstår
övertalighet i landstinget, och en sjuksköterska måste
sägas upp. Turordningskretsen utgörs av hela lands-
tinget. Den sjuksköterska som har kortast anställ-
ningstid i landstinget sägs upp. Det är emellertid inte
sjuksköterskan från sjukhemmet utan i stället en sjuk-
sköterska vid t.ex. en vårdcentral i en helt annan del
av landstingsområdet.
Det är vår uppfattning att den här lagstiftningen
bör begränsas till en regel som ger den anställde rätt
att frånträda anställningen vid en verksamhetsöver-
gång.
En annan del i detta som vi reagerar mot är att en-
ligt hittillsvarande regler har förvärvaren kunnat fort-
sätta att tillämpa sitt vanliga kollektivavtal även för de
arbetstagare som följt med vid övertagandet. Enligt
regeringens proposition bibehålls denna regel, men
med tillägget att förvärvaren också måste fortsätta att
tillämpa de anställningsvillkor som gällt enligt överlå-
tarens kollektivavtal.
Detta går betydligt längre än vad EG-direktiven
och Arbetsrättskommittén föreslår. Man ger alltså ett
löneskydd för den övertagna personalen. Trots in-
vändningar från olika företag väljer man ett system
där man kan arbeta med olika löner vid samma före-
tag. Man kan arbeta med olika villkor vid samma
företag. Det kan inte vara vettigt att ha anställda som
under en tid har helt olika lönevillkor och helt olika
villkor i övrigt. Detta kommer att leda till stora prak-
tiska svårigheter i hanterandet.
Varför skall då vi i Sverige ha andra regler än öv-
riga länder? Regeringens lagförslag går också så långt
att det föreslår förändringar när det gäller den offent-
liga verksamheten, sjögående fartyg och konkurser.
Här går förslaget längre än vad EU-direktivet säger
och försvårar för svenska företag.
Låt mig i det sammanhanget ställa en liten fråga
till Folkpartiet, Centern och kds. Varför har ni valt att
följa med regeringen i det här fallet? I Arbets-
rättskommittén föreslogs inte detta. Det föreslogs inga
förändringar när det gäller den offentliga verksamhe-
ten och konkurser. Men nu har Folkpartiet, Centern
och kds valt att inte följa sina representanter i Arbets-
rättskommittén. Varför väljer ni att gå längre än vad
Arbetsrättskommittén har föreslagit i det här fallet?
Jag ser med intresse fram emot att få svar på de här
frågorna.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis lägga fram ett
yrkande. Jag står givetvis bakom samtliga fyrpartire-
servationer och moderata reservationer, men med
tanke på tidsbristen, herr talman, nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservationerna 1, 2, 8 och 9.