Herr talman! Jag vill lugna Kent Olsson med att
jag lever i nuet.
Kent Olsson påstår att den förlängda provanställ-
ningsperioden skulle göra att man anställde fler ung-
domare och invandrare. Själv tycker jag att en pro-
vanställning på sex månader borde räcka mycket väl
för en arbetsgivare att bestämma sig om den person
som han har provanställt duger eller inte duger. Jag
har mycket svårt att se att en arbetsgivare skulle be-
höva tolv månader för att kunna bestämma sig. Då
handlar det i större utsträckning om arbetsgivarens
kvaliteter, om han efter sex månader inte kan göra
någon bedömning.
Sedan skulle jag vilja se de siffror som Kent Ols-
son refererade till. Att det i dag anställs fler ungdomar
är glädjande. Jag var inte medveten om att det i dag
anställs fler invandrare. Men om det är så, är detta
också glädjande. Det har med stor sannolikhet med
den uppåtgående konjunkturen att göra.
Också jag träffar företagare och tar del av statistik.
Det finns två förväntningar som småföretagarna har
för att de skall kunna nyrekrytera. Det handlar om
lägre ränta och riskvilligt kapital. Vi har mycket olika
syn på detta, jag och Kent Olsson. Kent Olsson före-
träder en syn där arbetskraften enbart är ett produk-
tionsmedel som företagen skall kunna disponera fritt.
Jag delar inte den uppfattningen. Jag anser att Sveri-
ges arbetstagare har ett värde i sig och rätt till ett
skydd. De skall garanteras rättigheter i förhållande till
arbetsgivarna.
Sveriges arbetstagare är mycket kompetenta och
har mycket att bidra med. Arbetsgivarna skall inte
godtyckligt schackra med dem. Där krävs det ett re-
gelverk. Jag noterade även under de borgerligas in-
lägg från talarstolen att de mest frekventa orden som
används är företag, små företag och företagare. Ar-
betstagarna är osynliga i de borgerliga partiernas
ögon. Det är bara att beklaga. Jag trodde att företagen
var till för människornas skull, för att ge människorna
sysselsättning, för att de skulle skapa välfärd och inte
tvärtom.