Herr talman! Det var mycket. Det stämmer att fler
ungdomar har anställts, och det är mycket glädjande.
Nu när konjunkturen vänder är det ungdomarna som
anställs. De äldre, de arbetshandikappade står utanför.
De kommer sannolikt att få svårare att få jobb. Upp-
giften är alltså riktig, det är ungdomarna som i dag får
arbete.
Varför vill då företagen slå vakt om en längre pro-
vanställningsperiod? Jo, naturligtvis därför att man då
kan laborera med provanställningar. Det finns ingen
uppsägningstid. Man behöver inte samordna arbetet.
Det ställs inga krav på att samordna arbetet och ordna
tillsvidareanställning. Man kan hoppa mellan provan-
ställningar, anställa en i tolv månader, nästa i tolv
månader. Det tycker jag är förödande. Jag tycker att
den arbetsgivare som inte efter sex månader har tagit
ställning till om en anställd ungdom eller annan är
lämplig för sitt arbete kanske har svårt att över huvud
taget göra lämplighetsbedömningar.
Naturligtvis är det företag som skall skapa ar-
betstillfällen. Där är jag och Kent Olsson överens.
Naturligtvis skall vi se till att det finns möjlighet för
företagen att växa och expandera i Sverige men inte
till vilket pris som helst, inte på bekostnad av de rät-
tigheter som vi människor skall ha i Sverige oavsett
om vi kallas löntagare, arbetstagare eller medborgare.
De rättigheterna heter inflytande och ett visst mått av
trygghet. De rättigheterna kallas demokrati i samhäl-
let och på arbetsplatsen. De rättigheterna heter yttran-
defrihet. Det är allt detta som Kent Olsson säger att vi
inte skall ha i samhället. Det är det Kent Olsson me-
nar när han säger att Vänsterpartiet går för långt i sina
krav. Där finns en avgörande skillnad mellan den
moderata synen och Vänsterpartiets syn på arbetsrät-
ten. Vi värnar både företagarna och arbetstagarna.