Fru talman! Riksdagen debatterar i dag konstitu-
tionsutskottets andra granskningsbetänkande vid det
här riksmötet. Betänkandet är baserat på de anmäl-
ningar som riksdagsledamöter gjort enligt regerings-
formens 12 kap. 1 §.
Kontrollmakten är fundamental för att demokratin
skall fungera väl. Utgångspunkten är att alla offentli-
ga beslutsfattare, alla som utövar offentlig makt, skall
kontrolleras.
KU:s uppgift är att granska statsrådens tjäns-
teutövning och regeringsärendenas handläggning.
Andra organ granskar andra beslutsfattare. Riksda-
gens revisorer granskar den statliga verksamheten i
övrigt. Genom JO - Riksdagens ombudsmän - kan
varje enskild medborgare påkalla granskning av visst
ärende. Vidare får varje riksdagsledamot framställa
interpellationer och frågor till statsråden i angelägen-
heter som angår deras tjänsteutövning.
Den uppfattningen kan finnas att poängen med
den kontroll av regeringen som KU skall svara för är
att den skall resultera i prickningar av statsråden.
Enligt min uppfattning är den löpande granskningen i
sig också en del av målet, alltså att den som har makt
att besluta också vet att besluten och tjänsteutövning-
en granskas. Medvetandet om detta är en bättre ga-
ranti för att fel inte begås än själva risken för kritik av
mer eller mindre allvarligt slag. Granskningskritik
från konstitutionsutskottet kan heller inte i sig leda till
ett statsråds avgång. För detta fordras att en misstro-
endeförklaring uttalas av riksdagen, och det får ske i
helt annan ordning.
Granskningen är alltså ett viktigt demokratiskt in-
strument, och för att instrumentet skall ljuda väl
måste det handhas med omsorg och noggrannhet.
Missljud blir det om vi som är satta att granska inte
förmår att hålla partipolitiken på armslängds avstånd.
För granskningens trovärdighet är det viktigt att hålla
fast vid dess konstitutionella karaktär. Det politiskt
kloka eller mindre kloka i olika göranden och låtan-
den från statsråds sida får bedömas och värderas i
andra sammanhang, bl.a. i de allmänna valen.
Vi är flera ledamöter som är nya i utskottet. Där-
för bestämde vi att under årets granskningsarbete
samla på oss erfarenheter som kan ligga till grund för
en kommande utvärdering. Syftet med den utvärde-
ringen är att försöka förbättra arbetet med denna
viktiga kontrolluppgift, att öka tyngden i utskottets
uttalanden och ägna mindre uppmärksamhet åt sådant
som måste anses ovidkommande i förhållande till
KU:s granskningsuppgift.
Jag ser fram mot dessa diskussioner inför nästa
års arbete.
Fru talman! Antalet ärenden som behandlas i detta
betänkande är 20. I 13 av dessa är utskottet enigt i
sina slutsatser, medan det finns reservationer i 7
ärenden. Det ligger i sakens natur att de ärenden där
utskottet är delat, dvs. där det finns reservationer, får
mer uppmärksamhet än de ärenden där utskottet ut-
talar sig enigt.
För den som mot bakgrund av regeringsformens
formulering om statsrådens tjänsteutövning och rege-
ringsärendenas handläggning har studerat de olika
ärendena i årets - och för all del också i tidigare års -
granskningsbetänkanden framstår det som uppenbart
att alla anmälare inte alltid grundat sina anmälningar
på konstitutionella överväganden. Partipolitiska
önskningar om att pricka ett eller annat statsråd tycks
också spela roll.
Jag skulle vilja formulera den saken på det sättet
att partipolitiken och möjligheten till massmedial
uppmärksamhet vid anmälningstillfället ibland är
viktigare än resultatet av KU:s granskning. När
granskningen är klar efter några månader och den inte
innehåller några negativa omdömen eller inte ens
ryms inom granskningsuppgiften är ju också medier-
nas intresse minimalt. Allmänheten lämnas faktiskt i
ovisshet om ifall det som anmäldes var rätt eller fel,
eftersom det inte blir någon riktig förmedling av
granskningsresultatet. Kanske har de flesta rent av
glömt hela saken. Den nytta man hade var den medi-
ala uppmärksamheten vid anmälningstillfället.
Ett par exempel på anmälningar av det här slaget
är de som gjorts mot förre finansministern Erik Ås-
brink för hans uttalanden om vissa åtgärder av ÖB i
samband med diskussioner om försvarsanslaget och
anmälan mot Margareta Winberg för hennes uttalan-
den om mäns kriminalitet. Några konstitutionella
aspekter kan inte läggas på de här uttalandena. Stats-
råden har rätt att delta i den allmänna debatten och att
där försvara sina synpunkter.
Detta var den kategori av uttalanden som, om jag
minns rätt, Per Unckel kallade de mindre omdömes-
gilla. Jag förmodar att Unckel i första hand tänkte på
uttalandena i sig, men enligt mitt sätt att analysera
granskningsuppgiften får man väl också anse att även
anmälarna har handlat mindre omdömesgillt, efter-
som det här inte är en KU-fråga.
Fru talman! Utan tvivel är det mest omfångsrika
och mest debatterade ärendet i årets granskning målet
vid domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg
mellan Torgny Gustafsson och svenska staten. Tvis-
ten gällde påstådd föreningsrättskränkning, men an-
mälan avsåg det sakliga innehållet i vissa dokument
ingivna av regeringen. Granskningen kom också
efterhand att gälla handläggningen av det här målet i
den borgerliga regeringen mellan 1991 och 1994. Det
föranledde mig att tro att sakdebatten om Torgny
Gustafsson-ärendet kanske skulle hamna under det
avsnitt som är avsatt i den här debattordningen. I och
med den utvidgade granskningen blev också utskot-
tets ordförande jävig i den här frågan. Icke desto
mindre fick vi en genomgång av reservanternas syn-
punkt på Torgny Gustafsson-ärendet.
Vid den utvidgade granskningen kom det också
fram att den borgerliga regeringen inte skulle ha haft
någonting emot att förlora det här målet vid Europa-
domstolen i Strasbourg. Därmed skulle man få ett
verktyg för att rasera den svenska arbetsrätten, vilket
man politiskt egentligen var ute efter från regeringen.
Regeringen bestred visserligen Torgny Gustafssons
framställan, men det bestridandet var ganska svagt,
eftersom skälet till bestridandet var att man ville få
prövat huruvida detta var en föreningsrättskränkning.
Dessutom sade regeringen att om domstolen kom
fram till att det här var en föreningsrättskränkning,
var också de fackliga stridsåtgärderna obefogade.
Fru talman! Jag vill gärna göra tillägget till ord-
förandens beskrivning av detta ärende att rätten att
framställa krav på avtal - krav på hängavtal eller
kollektivavtal, som fackföreningen framställde i det
här fallet - finns i den svenska lagstiftningen. Det är
inte någonting som fackföreningen utifrån sina allde-
les egna värderingar anser att man har rätt att göra,
utan den möjligheten finns ju enligt svensk lagstift-
ning.
Avtalskravet i sig, ordföranden i utskottet, leder
inte till att man tvingar in anställda som medlemmar i
fackförening. Jag tycker att den här frågan skulle
vinna på att man kunde föra debatten i betydligt mer
nyanserade former.
Tyvärr tvingas jag konstatera att partipolitiken
inte gått att hålla utanför just Torgny Gustafsson-
ärendet. Stora delar av de fyra forna regeringspartier-
nas reservation innehåller dessutom formuleringar
som verkar vara hämtade ur arbetsgivarorganisatio-
nernas pamfletter mot den svenska arbetsrättslagstift-
ningen.
Fru talman! Den viktigaste slutsatsen, enligt min
uppfattning, av den omfattande granskningen av
Torgny Gustafsson-målet återfinns egentligen inte i
detta betänkande. Den är nämligen att KU har anled-
ning att på eget initiativ granska regeringens upp-
läggning av arbetet med de mål som Sverige är eller
blir engagerat i i Europadomstolen i Strasbourg eller i
EU:s domstol.
Utskottet har haft svårigheter att finna vilka stats-
råd, egentligen oberoende av regeringskulör, som vid
olika tillfällen varit ansvariga. Jag anser att KU bör
ägna den frågan uppmärksamhet i höstens gransk-
ning.
Vilken betydelse har då utskottets uttalanden i
olika ärenden? Dessvärre är det väl så att om utskot-
tets bedömning sönderfaller i olika delar efter par-
tilinjerna blir betydelsen mindre, för att inte säga noll.
I ärenden som har en ordentlig bäring på statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
påverkar eniga uttalanden den fortsatta handlägg-
ningen i regeringen av liknande ärenden.
Från årets granskning är anskaffningen av Leo-
pardstridsvagnarna enligt min mening ett bra exempel
på detta. Stridsvagnarna anskaffades under den tid då
Anders Björck var försvarsminister. Efter valet 1994
var Thage G Peterson försvarsminister, men anskaff-
ningen var avklarad före hans tillträde.
Två anmälningar hade vi. Båda handlade egentli-
gen om att riksdagen inte informerats om den reella
innebörden av avtalet mellan svenska staten och den
tyska myndigheten BWB om inköp respektive för-
hyrning av stridsvagnar, typ Leopard.
Ett enigt utskott konstaterar att det inte finns nå-
gon generell föreskriven skyldighet för regeringen att
informera riksdagen i frågor om verkställandet av
riksdagens beslut. Utskottet konstaterar vidare att
Försvarsdepartementet kunde ha lämnat information
om formen för upplåtelsen av de begagnade strids-
vagnarna, eftersom den aktuella formen för anskaff-
ning är särskilt ovanlig när det gäller organisations-
och effektbestämmande materiel för långsiktigt bruk
inom Försvarsmakten.
Sammanfattningsvis finner utskottet i detta
granskningsärende ingen grund för kritik mot någon
av försvarsministrarna från konstitutionell synpunkt.
Däremot anser sig utskottet oförhindrat att uttala att
regeringen i framtiden inför upphandlingsärenden av
större omfattning, och i fall där upphandlingen sker i
annan form än vad som är brukligt, bör erbjuda riks-
dagen information, t.ex. om på vilka grunder avtalet
avses att träffas. Med ett enigt utskott har jag den
uppfattningen att regeringar i framtiden har anledning
att studera detta och också leva upp till de förvänt-
ningar som utskottet på den här punkten uttalar.
Fru talman! Jag skall alldeles strax avsluta. Jag
vill bara återigen säga att det är väldigt viktigt att
utskottet för trovärdigheten i och betydelsen av
granskningen kan hålla fast vid att det är fråga om en
konstitutionell administrativ granskning och att vi
tillsammans i det utvärderingsarbete som vi lite sena-
re skall ta oss an kan komma fram till gemensamma
ståndpunkter om hur granskningsarbetet bör läggas
upp.
Jag vill, fru talman, till sist yrka på godkännande
av utskottets anmälan i dess helhet.