Fru talman! I ett hänseende är Göran Magnusson
en bättre man än vad Laila Freivalds är kvinna, höll
jag på att säga, om man jämför de bådas utsagor. I
utskottet har Laila Freivalds frenetiskt förnekat att
regeringen har en skyldighet att i det mål som nu
sattes upp, nämligen Torgny Gustafsson mot svenska
staten, redovisa så ärligt och så uppriktigt som det
gick hur det faktiskt låg till med fakta.
Det hade varit bra, Göran Magnusson, om det vice
ordföranden nu säger i talarstolen hade stått i den
socialdemokratiska delen av utskottets betänkande.
Det borde ha stått att enligt socialdemokraterna i
utskottet skall man sträva efter att i mål av detta slag
redovisa alla fakta även när de talar emot regeringen.
Det är den första iakttagelsen.
Den andra iakttagelsen är att om man anser detta,
hur kunde man då vara så tondöv att man inte hörde
varningsklockorna? Inför utskottet har LO och andra
redovisat hur det uppenbarligen till regeringen inför
processen i Strasbourg inkom varningar om att det
som hade förts fram inte var korrekt. Men likväl åker
regeringen till Strasbourg och blir den megafon för
LO-intresset som vi reservanter kritiserar regeringen
för att ha varit.
Tänk om Göran Magnusson i enighetens intresse
hade haft kurage nog att säga detta. Då hade vi kun-
nat bidra till en liten upprättelse för det Torgny Gus-
tafsson har råkat ut för under de senaste 20 åren. Vi
kunde ha tagit ett stort steg mot ett gott uppträdande
av svenska regeringar inför Europadomstolen i Stras-
bourg.
Min slutsats är alltså dessvärre att socialdemo-
kraterna i utskottet, när det väl har kommit till kritan,
har underordnat sig LO-intresset lika mycket som
regeringen tyvärr gjorde före socialdemokraterna i
KU. Jag beklagar detta för rättssäkerhetens skull, men
det är dessvärre den ofrånkomliga slutsatsen.