Fru talman! Samma slutsats, men likväl insinua-
tioner i såväl ett särskilt yttrande som från den här
talarstolen. Det hade ju varit onödigt när man kom-
mer fram till samma slutsats, nämligen att statsrådet i
fråga inte har begått någon handling som är tveksam
ur konstitutionell synpunkt.
När det återigen gäller statens försvar har rege-
ringen påpekat att man visst inte går i god för fackets
uppgifter. Men den kärande, om jag så får säga, dvs.
småföretagaren som så att säga reser målet mot och
angriper den svenska staten vid domstolen, har ju gett
sin synpunkt på det hela.
I första läget avstår den borgerliga regeringen från
att göra konflikten begriplig för domstolen eller för
kommissionen, som i första ledet behandlar ärendet.
Sedan går det till domstolen, och den socialdemokra-
tiska regeringen försöker då ge en allsidig bild av
konflikten. Den ena partens syn hade de europeiska
institutionerna. Då ville regeringen också återge den
andra partens syn, för att materialet i domstolen
skulle vara fullvärdigt.
Det kan jag inte finna klandervärt. Det har inte i
detta fall varit regeringens sak att gå in i den här
konflikten och försöka se efter om vare sig den ena
eller andra partens uppgifter har varit korrekta. Dess
uppgift har bara varit att visa hur läget har varit och
vad konflikten har gällt. Det har man gjort, och Sve-
rige har blivit friat i det fallet.