Fru talman! I sitt huvudanförande sade Bodil Ceballos att man behöver hitta en lösning på detta, och det bör man försöka göra på något sätt. Jag kan inte säga rätt ut vad som är den enklaste vägen.
Vi vet också att det finns en ganska stor grupp irakier, någonstans kring 1 000-1 500 personer, som befinner sig i en jättebesvärlig situation. Många av dem har också haft arbeten. Någon har till och med varit egen företagare här i Sverige och har nu hamnat i kläm. Det var precis den situationen jag försökte beskriva, att många människor upplever att de hamnar i kläm mellan de båda systemen och blir ett offer, en driva i den isande vinden från en tidigare förd politik.
Det är inte lätt att hitta en lösning som samtidigt upprätthåller den rättspraxis som vi är överens om att vi ska ha där vi inte börjar blanda oss i enskilda domar. Det är det svaret jag kan ge också i dag. Jag ska inte vara den som tolkar lagen. Jag ska inte vara den som säger åt domstolen vad den ska göra. Det vore en mycket, mycket farlig väg att ge sig in på.
Vad jag önskar är att vi för många år sedan hade infört arbetskraftsinvandring till exempel. Jag hoppas för min del också att köbytet ska kunna vara en möjlighet. Tyvärr är det något som kommer att anstå ända till hösten. Både Bodil och jag vet att den situation som nu har uppstått i ett antal ärenden inte är något som vi kommer att kunna råda bot på i detta nu om vi ska ha en rättssäker process. Saker ska inventeras och utredas i sin ordning och implementeras på rätt sätt.
Tyvärr kommer människor i kläm och faller mellan stolar. Det kan bara beklagas. Ingen är ledsnare än jag över detta. Men vi får hoppas att det blir en bättre situation till hösten och också att migrationsdomstolarna framöver fattar beslut som går i helt rätt riktning. I själ och hjärta tror jag nämligen att du och jag, Bodil, är överens om väldigt många saker, även om vi kanske har olika syn på hur vi faktiskt ska kunna upprätthålla detta.