Fru talman! Dagens debatt handlar om socialförsäkringsutskottets betänkande 2007/08:SfU6
Migration och asylpolitik
.
Betänkandet behandlar motioner från allmänna motionstiden. Härigenom är det, från regering och regeringspartier, inga skarpa förslag. I stället kan man konstatera att majoriteten avstyrker motionsförslag och åberopar utredningar, vilka utgörs av såväl tidigare som nytillsatta sådana.
Det intressanta med debatten är i stället den markanta positionsförflyttning som skett hos tre av regeringspartierna. Tidigare har vi kunnat ta del av motioner i stort antal från Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Det har handlat om förslag om amnesti, kritik mot utredningar, för sena ställningstaganden, avsaknad av barnperspektiv och resurser till bland annat kommunernas mottagning av asylsökande.
I dag är det tomt, eller näst intill tomt, på idéer från de tre regeringspartierna. I stället kan man här från talarstolen höra partiföreträdare ta avstånd från sina respektive partiers tidigare ageranden och ställningstaganden. Situationen är minst sagt märklig för det politiska systemet och än mer komplicerad för alla de människor som lyssnat in partiernas uttalanden för bara några år sedan.
Fru talman! Den otydlighet som dessa tre partiers agerande har skapat har varit olycklig för många människor som invaggats i en förhoppning som senare grusats genom det ändrade förhållningssättet.
Jag har tidigare uttalat att det är få politikområden som kräver en större tydlighet. Jag har därför i tidigare majoritetsförhållanden försökt skapa förutsättningar för bred politisk enighet över blockgränser genom samtal mellan partierna. I dag är det tyst från den borgerliga majoriteten. Sju mandats övervikt här i kammaren tycks vara den tydlighet som regeringen behöver. Vi socialdemokrater står dock öppna för en dialog för att trygga asylrätten och ge människor som behöver skydd en bra tillvaro i vårt land.
Jag vill inledningsvis säga att vi socialdemokrater givetvis står bakom alla våra reservationer, men jag vill för tids vinnande bara yrka bifall till reservationerna 5, 16 och 19.
Fru talman! Migrationspolitik engagerar. Vi har fått många mejl i våra datorer. Vi har fått många kontakter. I dag kan också vår diskussion följas från läktaren av skolklasser från bland annat Hofors.
I helgen fick vi åter signaler om upptrappat våld i södra Irak. Vi får näst intill dagligen signaler om dödande och lemlästande av människor i ett land som nu i mer än fem år varit intaget av USA-ledda styrkor.
I Afghanistan är tillståndet inom sex regioner sådant att människor inte kan återvända på grund av det eskalerande våldet. Från övriga delar av landet beskrivs näst intill liknande förhållanden.
I båda dessa länder säger den svenska Migrationsöverdomstolen att det inte föreligger en sådan inre väpnad konflikt att människor ska omfattas av skyddsbegreppet.
Den juridiska tolkningen tycks efter ikraftträdandet av NIPU, den nya instans- och processordningen, ha blivit ny och stramare.
Vi socialdemokrater och hela oppositionen i socialförsäkringsutskottet har försökt att få till stånd ett utskottsinitiativ för att regeringen ska se över förutsättningarna för begreppet inre väpnad konflikt med anledning av nuvarande tolkning och situationen i flera av världens länder.
Frågan har aktualiserats för migrationsministern, som skjuter ifrån sig problematiken till Migrationsverket och domstolarna. Han hänvisar till en utredning som saknar direktiv i frågan. Vi får kanske klarhet i frågan, eftersom migrationsministern finns med oss här i kammaren i debatten i dag.
Företrädare för majoriteten har i medierna uttalat sig kritiskt om domstolens ställningstagande, men därvid stannar det.
Vårt uppdrag som riksdag är att lagstifta. Om juridiken nu gör en tolkning av lagen som vi tycks vara en majoritet i riksdagen som kritiserar bör vi agera för en översyn, därav bifall till reservation 5 av s, v och mp.
Regeringen har för avsikt att framlägga en proposition om regelverket kopplat till framtida arbetskraftsinvandring från tredjeland. En utredning överlämnades strax efter regeringsskiftet 2006 och har sedan beretts i Regeringskansliet. I stora delar följer regeringen utredningens förslag, men på några områden signalerar regeringen i en departementspromemoria att man frångår utredningen.
Ett av de områden där regeringen har markerat en annan uppfattning har utgjorts av möjligheten för asylsökande som fått avslag på sin ansökan att byta spår för att i stället ansöka som arbetskraftsinvandrad.
Förslaget är ett markant avsteg från den breda förankring som gällande regler innehåller och som har haft en bred parlamentarisk men också partsgemensam förankring på arbetsmarknaden.
Jag skulle kunna nöja mig med svaret i betänkandet om att frågan bereds och återkommer till riksdagen för behandling inom kort. Men uttalanden från ansvarigt statsråd har skapat oklarhet efter departementspromemorians presenterande.
Statsrådet har tyckts inse problematiken med tidigare uttalad hållning och inser nu riskerna med att blanda samman asylrätt och arbetskraftsinvandring. Exempelvis kan nämnas en frågestund här i kammaren den 6 mars. Ett förtydligande från regeringspartierna men också från statsrådet kunde kanske skapa tydlighet inför kommande handläggning och utskottshantering.
Fru talman! Under våren har vi via olika vägar fått skildringar av omänskliga förhållanden, för många människor med invandrarbakgrund, på den svenska arbetsmarknaden. Ofta har det handlat om människor som har rätt att befinna sig på den svenska arbetsmarknaden men alltför ofta också om människor som inte har arbetstillstånd eller tillstånd att befinna sig i landet.
Förhållandet har utnyttjats av oseriösa hänsynslösa arbetsgivare som bara sett sin egen vinning som drivkraft. Företrädare för regeringen har reagerat i medierna. Härefter har vi inget sett av åtgärder som markerar från det politiska systemet. Människor utnyttjas som förbrukningsvaror till oskäligt dåliga löner, anställningsvillkor och arbetsmiljöer.
Inom EU har kommissionen lagt fram ett förslag om sanktioner mot oseriösa arbetsgivare som agerar på sätt som jag beskrivit. Regeringen tycks huka i frågan, vilket är olyckligt.
Ett mera kraftfullt agerande vore önskvärt för att skydda de utsatta personerna men också för att upprätthålla en balanserad konkurrens inom flera sektorer på arbetsmarknaden. De åberopanden om redan gällande regelsystem som majoriteten för fram och det förhållande som beskrivs av medier och fackliga organisationer under vintern borde ge mera avtryck än den skrivning som utskottsmajoriteten nu anför i betänkandet.
På flera områden åberopar utskottsmajoriteten de utredningar som pågår. I sak kan detta vara riktigt, men i vissa delar kunde man önska sig ett något snabbare agerande från regeringens sida.
Det handlar om översyn av den nya instans- och processordningen inom prövningen av asylärenden, ett område där majoritetspartier tidigare ropat på snabb utredning. Det kan handla om åtgärder för att nå en mer solidarisk fördelning bland landets kommuner av de människor som söker asyl och som även härefter eventuellt får uppehållstillstånd.
Vi kan i dag se hur ett fåtal kommuner tar ett mycket stort ansvar medan andra slår ifrån sig med märklig och förtäckt argumentation. För de många ensamkommande barnen är detta speciellt alarmerande, vilket föranlett stark kritik mot många kommuner från bland annat Migrationsverket.
Sveriges roll i EU-arbetet inom politikområdet är också viktigt. Sverige har av bland annat UNHCR framhållits som en pådrivande och kraftfull nation för ett solidariskt och väl fungerande asylsystem i Europa. Vi kan i dag inte höra samma kraftfulla markeringar, vilket gör att oron för ett svagare svenskt agerande och härigenom svagare skydd för asylsökande är uppenbar.
Vi har fått en rad alarmerande uppgifter, vilka eskalerade i samband med att Greklands asylprocess synades under vintern. Utskottet begärde en särskild information från svenska EU-parlamentariker.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 5, 16 och 19. Jag hoppas på ett kraftfullt svenskt agerande inom ramen för EU och på en bred förankring över blockgränserna inom migrations- och asylpolitiken för att skydda människor och skapa en bra integration i det svenska samhället.
I detta anförande instämde Kurt Kvarnström, Jasenko Omanovic, Veronica Palm, Magdalena Streijffert och Siw Wittgren-Ahl (alla s).