Fru talman! Vi läser ständigt nyheter och nås av rapporter och så vidare om människor som vistats länge i Sverige och som nu väntar på utvisning. Vi läser rapporter om farliga och dåliga förhållanden i länder dit människor utvisas.
Det är naturligtvis omöjligt att inte engagera sig i en de enskilda människoöden vi hör talas om. Det är självklart att jag själv och vi alla ständigt ställer oss frågan: Är den svenska lagen human när det gäller flyktingpolitik? När jag försöker väga helheten kommer jag fram till att vår lag är human, även om den säkert i längden kan bli bättre.
Förra året fick sammanlagt 67 000 människor uppehållstillstånd i det här landet. Den enda gången fler människor har kommit hit är 1994. Faktum är att om vi försöker skapa oss en helhetsbild så följer Sverige Genèvekonventionens regler och har dessutom en generösare definition på personligt skyddsbehov än de flesta andra länder.
Samtidigt vet vi att många av de människor som nu utvisas och som vi läser om har fått avslag för länge sedan. Många av dem har faktiskt vetat om att de ska lämna landet och att de inte får vistas här. Men vi har också många väldigt tragiska fall som har varit utsatta för ett system som skjutit upp det definitiva beslutet i åratal. Där tycker jag, och ser hoppfullt på, att den nya ordningen inte längre ska tillåta att människor behandlas på det här sättet. Det är en viktig åtgärd för framtiden att också få ned handläggningstiderna på Migrationsverket, och det är väldigt glädjande att handläggningstiderna det senaste året har gått ned, trots att vi har rekordmånga asylsökande. Framför allt handlar det om det som väldigt många talare har varit inne på: det nya systemet med rättssäkra domstolsförfaranden som gör att ett avslag blir lättare att förstå och acceptera.
Samtidigt ska det ärligt sägas att vi vid många tillfällen har sett att migrationsdomstolen till exempel har ifrågasatt en del beslut som Migrationsverket har fattat, och vi har också sett att FN:s UNHCR har uppmanat till att avbryta vissa avvisningar på grund av dåliga förhållanden i mottagarlandet.
Sådana fall är faktiskt, hur konstigt det kanske än kan låta, bevis på att systemet fungerar. Vi har en juridisk prövning i Sverige som fungerar och som gör att myndigheter måste ifrågasätta sina beslut, och vi har en kommunikation med FN:s flyktingorgan.
Jag kan som de flesta andra politiker som är lekmän naturligtvis inte exakt bedöma läget i ett land långt härifrån hur mycket jag än läser på webben och försöker sätta mig in i saker och ting. Det måste i någon mening professionella människor på Migrationsverket och i domstolar göra enligt de lagar och bestämmelser vi har. Det tål att upprepas många gånger: Jag kan inte lägga mig i hur lagen tolkas, utan det är en domstolsuppgift.
Där har vi totalt sett en förbättring jämfört med det gamla systemet. Göte Wahlström påpekade att det hade blivit en perspektivförskjutning. En stor del av den förklaringen vilar i att bland annat vi från Folkpartiet fick igenom det vi hade önskat i så många år, nämligen ett mer rättssäkert system för hantering av den här processen.
Tidigare handlade det om att väcka opinion, att påverka politiker i Utlänningsnämnden och att skriva artiklar för att förändra beslut. I verkligheten lever vi i ett helt annat system som vi till sist fick genomfört år 2006 med en rättssäker process.
När det är sagt ska det också sägas att om det i längden och efter en stor utvärdering visar sig att lagen kanske inte lever upp till det som vi riksdagsledamöter och politiker anser att lagen ska göra finns det anledning att ändra den.
År 2009 får vi den första helhetsredovisningen av en utredare som bland annat ska titta på hur begreppet ömmande omständigheter i den nya lagen tillämpas. Utredaren ska också titta på hur effekterna av bestämmelserna blivit med det nya systemet med utvisningar och avvisningar. Jag är då beredd att börja diskutera förändringar i lagen om det visar sig att det inte alls stämmer med de intentioner som fanns.
Kalle Larsson, Göte Wahlström, miljöpartister och andra var huvudpersoner i arbetet med den nya lagen, eftersom de då var i majoritet. Med den politik som ni för fram måste det uppenbarligen vara så att ni tycker att ni misslyckades med det lagarbete som en enig riksdag röstade igenom år 2006. Jag är inte beredd att underkänna ert arbete så snabbt. Jag väntar på utredningen och följer arbetet med spänning. Om man försöker se en helhetsbild: Har inte Sverige en återhållsam asylpolitik i dag? Det är tvärtom. En utgångspunkt för migrationspolitiken för ett land ska alltid vara att det i grunden är positivt med invandring, och det är positivt för Europa som världsdel av människor kan röra sig fritt över gränserna.
Inställningen i den här frågan är solklar. Alla människor som kommer till Sverige ska få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt. Samtidigt ska, och där är många av oss överens över partigränserna, de som inte har flyktingskäl lämna landet och få hjälp att göra det på ett så tryggt och värdigt sätt som möjligt. Vi är alltså inte förpliktade att låta alla dem som kommer hit stanna, men vi ska behandla alla med respekt och hjälpa dem som får nej att återvända på ett tryggt sätt.
När alliansregeringen tillträdde fick den ärva den avgående regeringens migrationspolitik. Kännetecknande för den gamla migrationspolitiken, och det verkar nästan vara glömt i kammaren, var enorma och inhumana handläggningstider.
Tusentals människor gömdes undan av svenska människor. Det var människor som hamnade i utanförskapsområden. Jag har besökt till exempel Rosengård i Malmö där 90 procent av människorna inte har ett arbete att gå till. Hur upplever ett barn en sådan uppväxtsituation? Samtidigt har vissa kommuner fått ta mycket större del av ansvaret än andra, och så vidare.
Migrationspolitiken handlar också om att lägga grunden för ett humant liv med framtidsutsikter här i landet när de väl har kommit hit. Vi återkommer till det i en senare debatt. Det är viktigt att säga att det också handlar om integrationspolitik.
I alliansens politik är vi väldigt tydliga med att vi betonar arbetslinjen för både svenskar och invandrare. Äntligen har det hänt någonting även när det gäller integrationspolitiken. Både migrationsminister Tobias Billström och integrationsminister Nyamko Sabuni har tillsatt utredningar om hur vi ska hjälpa dels asylsökande, dels nyanlända flyktingar att söka sig till platser där det finns arbete och bostäder.
Jag anser också att det är väldigt bra att vi nu utreder möjligheten till ökade krav på försörjning vid anhöriginvandring. Det bidrar också till att fler nyanlända invandrare kommer att söka sig till platser där det finns jobb och bostäder. Arbete och försörjning bidrar till en bättre integration.
Jag är övertygad om att en flykting på sikt är en vinst för det svenska samhället. Men i inledningsskedet måste alla nivåer i samhället ta ansvar för att personer ska få en möjlighet att bygga ett liv i det nya landet.
Fru talman! Det finns ingen tydlig enighet när vi ser på oppositionen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en del detaljerade krav om skyddsbegrepp och så vidare som inte Socialdemokraterna har. Däremot skiljer sig oppositionspartierna kraftigt i fråga om arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna är svalt ifrågasättande, Vänsterpartiet mer negativt medan däremot Miljöpartiet uppenbart, vilket är glädjande, välkomnar ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring.
Det är väldigt positivt att regeringen nu uppenbarligen med den proposition vi väntar på tänker öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det ska inte blandas ihop med asylpolitik. Det är inget alternativ. Det är väldigt bra för människor som vill söka sig till ett bra liv genom att skaffa jobb i Sverige, och det är bra för Sverige som kommer att behöva arbetskraft.
Jag ser fram emot det. Jag har varit med och diskuterat i alliansen att propositionen ska göra det så enkelt som det över huvud taget är möjligt för människor att söka uppehållstillstånd för arbete här enligt de lagar och avtal som Sverige har på arbetsmarknaden.
Där ser vi en stor skillnad. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill skärpa reglerna, medan Miljöpartiet vill öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det enda konkreta i den gemensamma oppositionspolitiken är att ni vill ha en tidigare översyn av den lag som en enig riksdag stiftade för över två år sedan, tror jag det var.
Man kan diskutera om den ska komma nu eller i februari år 2009. Jag tycker att det är för tidigt att göra översynen när systemet har fungerat så kort tid. Men det engagemang hos Kalle Larsson, som jag respekterar, ska inte förleda oss att tro att en utredning skulle förändra situationen för de människor som nu nämnts och som är på väg att utvisas. En sådan utredning gör man inte på en vecka.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. Många människor led av den gamla okontrollerade migrationspolitiken som vi hade under 12 år av socialdemokratiskt regerande. Man gjorde i stort sett inte alls några nödvändiga reformer utom den i slutet av mandatperioden när vi fick den nya processordningen.
Nu genomgår svensk migrationspolitik väldigt stora förändringar. Vi värnar en human och rättssäker asylpolitik. Vi värnar ett bättre mottagande och arbetslinjen, och vi öppnar för möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det är en öppen politik som alliansregeringen för när det gäller invandring och migration.