Fru talman! Folkpartiet har varit mycket aktigt i migrations- och integrationsdebatten. Inte minst hade vi det som ett av våra huvudteman i valet 2002.
Vår kritik redan då mot den socialdemokratiska regeringen handlade om att ni inte gjorde någonting åt utanförskapsområdena i storstäderna. Ni gjorde ingenting åt massarbetslösheten bland de människor som var nyanlända och hade fått uppehållstillstånd. Ni gjorde ingenting åt de växande köer av människor som ständigt överklagade i väntan på beslut. Ni gjorde ingenting åt alla de människor som gömde sig, stannade här och levde hemligt trots avslag.
Nu sker det någonting. Nu sker de utredningar, som Göte Wahlström avfärdade lite grann, om hur vi ska hjälpa nyanlända och asylsökande att hitta en roll i arbetslivet och i samhället. De borde ha tillsatts för tio år sedan när flyktingströmmarna till Sverige ökade. Men det gjordes inte med den socialdemokratiska politiken.
Den rättssäkra instansordningen genomfördes innan regeringen avgick, och det har jag aldrig förnekat. Det var väldigt bra, men ett rättssäkert domstolsförfarande när det gäller asylansökningar borde också ha genomförts betydligt tidigare.
Vi kan rada upp saker alltifrån arbetslinjen i stället för bidragslinjen och utredningar om att hjälpa människor in i samhället till domstolssystemet för att visa varför vi tycker att den socialdemokratiska regeringen gjorde väldigt lite under sin regeringsperiod.
Att vi har varit många migrationstalesmän visar bland annat att migrations- och integrationsfrågor är frågor som engagerar Folkpartiet liberalerna väldigt mycket. Vi är väldigt många som är engagerade i de frågorna. Det är ingen tillfällighet att vi har deltagit aktivt i den debatten genom åren eftersom vi i vår liberala tradition tycker att öppna gränser, kontakt över gränser och människor från olika kulturer som möts i grunden är något väldigt positivt.