Fru talman! Den viktigaste delen av Kalle Larssons fråga är egentligen inte vad som hände tidigare utan hur vi ser på situationen nu. Där kan vi konstatera, medan vi väntar på att göra en större utredning, att den individuella prövning som Migrationsverket gör av skyddsbehövande flyktingar från Irak, till exempel, leder till att det stora flertalet får stanna. Det leder till en mycket generösare bedömning än den man gör i många andra delar av Europa.
När det gäller tolkningen av lagen fanns det olika motioner om olika detaljer i den. En sak är uppenbar - samtliga partier låg bakom beskrivningen av väpnad konflikt och så vidare. Men Kalle Larsson och några till menar att det borde ha tolkats på ett annat sätt. Det är väl ärligt att Kalle Larsson säger att han och de andra misslyckades med arbetet. Ni har producerat en lag som nu tolkas på ett sätt som inte var avsett. Det är innebörden i det du sade.
Jag tycker att det är att underkänna ert arbete, men det är lite för tidigt att säga det. Det ni skrev om rätten till skydd från väpnad konflikt var så felaktigt formulerat att domstolarna konsekvent tolkar lagen annorlunda än vad riksdagen menade. Men jag tycker som sagt att det är för tidigt att säga det.
Vi var också eniga om att det skulle vara domstolsprövning och inte politiska beslut i enskilda ärenden. Kalle Larsson tangerar hela tiden detta i debatten. Det handlar om att rycka in och ändra lagen så fort det dyker upp någonting och att faktiskt fatta politiska beslut i enskilda ärenden.
För att sluta där jag började: Hur man än tolkar begreppet väpnad konflikt - enligt Genèvekonventionstolkningen eller inte - ger Sverige en fristad för många människor som kommer från områden där det definitionsmässigt inte råder väpnad konflikt. De får ändå en fristad på grund av sitt skyddsbehov efter individuell prövning.