Fru talman! Jag vill börja med att säga till Fredrick Federley att jag tycker att den spanska modellen är bra. Över 800 000 personer gick från svartjobb till vitt jobb. De betalar skatt, kan konsumera i samhället och har utgjort en vinst för det spanska samhället. Bara deras skatteintäkter betalar pensionerna för en hel miljon spanska pensionärer. Det är alltså en bra modell som ni gärna får ta efter.
Det var inte därför jag begärde ordet, utan det gällde den nya prövningen. Den nya ordningen är bra, men det finns vissa brister. Kalle tog upp att förra året fick tre fjärdedelar av irakierna lov att stanna. Men efter den nya praxisbildningen kommer det att bli färre som får stanna. Det är helt säkert. Men det som är allra mest bekymmersamt just nu är att om man har en rättssäker prövning och får ett svar att man inte får stanna ska man resa hem. Jag kan förstå och hålla med i den logiken, men dem som vi nu skickar hem är prövade enligt den tidigare lagstiftningen som vi alla är överens om inte var rättssäker. Den lagstiftningen är de drabbade av. Den var inte rättssäker. Därför kan vi inte heller säga att de ska anamma synsättet att de har fått en rättssäker prövning, för det har de inte. De har inte fått en rättssäker prövning, utan den skedde enligt det gamla systemet. Därför borde vi göra något åt just den gruppen och försöka lösa problemet på något sätt.
Du tog upp det här med individuell prövning. Vi från den här sidan har inte sagt att vi inte tycker att domstolen ska göra en individuell prövning, men när det gäller verkställighetshinder ska domstolen göra även detta. Först gör man en individuell prövning och kommer fram till ett visst beslut. Men sedan har vi då frågan om verkställighetshinder, och de som nu skickas tillbaka har alltså prövats enligt den tidigare rättsosäkra lagen men skickas tillbaka enligt den nya.