Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Migration är ett område som engagerar och berör, är avgörande för enskilda individer, har ett extremt nyhetsvärde, utlöser heta debatter och, som i dag, leder till många motioner. Migration är också en kraft för välstånd och för möjligheten att uppfylla personliga drömmar.
Just nu händer mycket på det migrationspolitiska området i Sverige. Vi har en översyn av den nya instans- och processordningen som vi brukar kalla NIPU. Med samma pedagogiska kraft som en romare sade att han för övrigt ansåg att Karthago bör förstöras, bör vi vid varje tillfälle vi diskuterar migrationspolitik faktiskt tala om varför man ändrade till en ny ordning och hur det fungerade eller inte fungerade med den gamla.
Då var alla överens om att ordningen var rättsosäker, sluten och nyckfull - mycket på grund av den politiska inblandningen. Därför beslutade man sig för, vad jag har förstått i princip i enighet, att införa en ny ordning som är förutsägbar, där tyngdpunkten på besluten ligger hos Migrationsverket, med möjlighet att överklaga till migrationsdomstol och ett praxisbildande i Migrationsöverdomstolen. Det ska vara en muntlig tvåpartsprocess. Alla som jag pratar med nu är överens om att denna ordning är mycket bättre än den gamla.
Det tål också att upprepas att Sverige är ett generöst land vad gäller att ta emot flyktingar. Sverige är land nr 2 i världen. Det är bara USA som tar emot fler. År 2006 kom 24 000 flyktingar till Sverige och år 2007 kom 36 000. Men vi har också en reglerad invandring där vissa premisser ska vara uppfyllda för att man ska få stanna i Sverige. Det finns alltså en start och ett stopp. Stoppet kan utmynna i stanna eller lämna landet. Då säger lagen att man först och främst ska göra detta frivilligt. De som då ska lämna Sverige har enligt lagen inte skyddsskäl och är inte flyktingar.
Det har funnits en svaghet vad gäller svensk lagstiftning. Det har inte varit möjligt att komma till Sverige för att arbeta. Den propositionen kommer med stor sannolikhet att hamna på riksdagens bord i maj, vilket innebär att även om man inte har skyddsskäl och är flykting kommer det att öppnas en möjlighet att faktiskt komma till Sverige. Det kommer troligtvis att finnas två vägar. Den ena är att man direktrekryteras av ett företag. Den andra är att man i ett beslutat bristyrke faktiskt kan komma till Sverige och söka ett arbetssökarvisum.
Detta kan man ha lite olika ingångar och synpunkter på. Jag, och många med mig, är helt övertygad om att det kommer att tillföra det svenska samhället mycket. Vi har en demografisk utveckling som innebär att vi inte klarar att behålla vår välfärd, det vill säga att ha tillräckligt många händer i vård och omsorg. Det är inte självklart att vi kan sitta här i Sverige och säga: Vi får se om vi vill att människor ska komma hit. Det är kanske så att vi ska vara först ut för att vara attraktiva och få människor att välja Europa och Sverige och inte välja Kina, Indien, Sydafrika eller Amerika.
Eurostat hanterar statistik på EU-nivå. Statistiken visar att det nu, grovt räknat, finns fyra förvärvsarbetande på varje pensionär. Ganska snart kommer det att vara två förvärvsarbetande på varje pensionär. Det innebär att det är viktigt att propositionen läggs fram och går igenom riksdagen. Det är stor skam att propositionen inte har lagts på riksdagens bord av tidigare regeringar.
Nyligen har en proposition lagts fram, som enligt det lite konstiga sättet att uttrycka det kodifierar ett avtal mellan stat och Sveriges Kommuner och Landsting. Man gör alltså om ett avtal till en lag. Det är bra. En lag är bättre än ett avtal. Sakinnehållet i lagen kommer att vara detsamma som innehållet i avtalet. Sedan har diskussionerna i medierna - i det allmänna - blandat in en utvidgning av rätten till sjukvård. Den proposition som nu läggs fram hanterar enbart kodifieringen.
Lagen om mottagande av asylsökande är också under lupp. Det sker en översyn. Det har inte skett på 13 år. En hel del av översynen av lagen om mottagande av asylsökande gäller diskussionerna om boendet - eget boende eller anläggningsboende. Oppositionen är på många områden kritisk, men likheten med hur lätt det är att sitta på läktaren och vinna matchen är slående. Man har innehaft regeringsmakten i 12 av dessa 13 år och inte gjort någonting.
Vad är det som har ändrats sedan lagen infördes? I princip bodde alla i anläggningsboende. Vissa delar av huvudmannaskapet har överförts från staten till hälso- och sjukvården. Migrationsverket organiserar barnverksamheten. Vi har fått en ny lag som gäller ensamkommande barn. Under ett par år har vissa kommuner fått en hög belastning. Varför har detta inte gjorts tidigare?
I skuggan av detta utreder vi också möjligheten att införa ett försörjningskrav för anhöriginvandring. Jag har förstått att det är främmande i bidragsvärlden, men för oss som ändå tycker att arbetslinjen är okej är det en intressant diskussion. Tanken är att man ska ge morötter för arbete, men det ska också finnas en koppling till bostad.
Sedan ett antal år förekommer också en harmonisering mot en gemensam politik inom EU. I dag har vi diskuterat Dublinförordningen. Då ska man inte glömma att Dublinförordningen ger rätt till asylprövning - det är huvudsyftet med den - så att man inte blir skickad mellan olika länder som inte vill ta ansvar.
Kommissionen äger den frågan. Det har funnits synpunkter på hur Grekland har hanterat detta. Det har varit en rapport i EU, och kommissionen kommer nu att föra Grekland inför domstol för brott mot fördraget.
När vi träffade FN:s flyktingkommissarie häromveckan pekade han på två saker som är viktiga. Det ena är att vi måste öka möjligheten att ta emot kvotflyktingar i Europa. Kvotflyktingar är de som FN plockar ut, och det är oftast de som har det allra sämst och måste få möjlighet att komma och söka asyl.
Sverige tar emot väldigt många kvotflyktingar. Vi är det land som tar emot mest i proportion till befolkningen. Skulle alla 27 EU-stater ta emot lika många i förhållande till sin population skulle vi helt plötsligt kunna ge 95 000 människor, de fattigaste flyktingarna, en fristad inom EU.
Flyktingkommissarien sade också att det är viktigt att Sverige blir standard för de andra EU-länderna. Det vill säga att vi ska höja kvaliteten på mottagningen och i asylprocessen. Dessa två saker tycker jag är viktiga. Vi har nu från den här talarstolen fått höra hur kallt det är i Sverige. Jag måste fråga er i Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som inte vill att vi ska ha ett samarbete inom EU, hur ni ska lösa det för dem som har det sämst och har minst förutsättningar att komma till en fristad.
Vi kommer i framtiden inom hela EU att ha ett oerhört behov av arbetskraft, och därför är det viktigt att EU nu formerar sig och blir en attraktiv arbetsmarknad.
Med den här odyssén vill jag helt enkelt ge en bakgrund till att jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.
I detta anförande instämde Fredrick Federley (c).