Fru talman! Vi befinner oss i minst sagt intressanta tider när det gäller migrationspolitiken. Det handlar om hur det ser ut i världen men också om de utmaningar som vi här i Sverige står inför när det kommer till migrationspolitiken.
Det är också intressant att se hur debatten utformar sig här just nu. Det känns på något sätt som om vi fram till för ett och ett halvt år sedan hade världens bästa migrationspolitik. Allting var färdigt och fixat, alla fick stanna, och vi erbjöd alla en plats på den svenska arbetsmarknaden. Men helt plötsligt när det blev ett maktskifte för ett och ett halvt år sedan uppstod en rad politiska problem.
Det vore mer sanningsenligt av de partier som i dag utgör oppositionen att erkänna att många av de problem som den nuvarande regeringen är satt att hantera är drivorna efter de iskalla vindar som ni faktiskt lämnade efter er.
Det som vi från alliansen har föresatt oss att göra är att skapa ett hållbart regelverk som bygger på öppenhet, humanism och en generös flyktingpolitik. Vi vill värna asylrätten och samtidigt skapa fler vägar in i landet. Därför avser vi också att öppna för arbetskraftsinvandring. Vi återkommer under våren med en proposition som förhoppningsvis innebär att det nya träder i kraft ganska snart efter sommaren.
Det är också viktigt att vi påminner oss om hur det faktiskt ser ut i vår omvärld. Det är, som Kalle Larsson sade, många oroligheter som pågår, och Sverige tar ett stort ansvar. Vi är ett av de länder i världen som tar det största ansvaret. Jag undrar vad ni egentligen menar när ni står i talarstolen och säger att det har blivit hårdare och att det har blivit kallare. Ni försöker få det att framstå som om det är färre som får stanna trots att det med Kalle Larssons egna ord är tre fjärdedelar av dem som kom från Irak som får stanna. När var det på något sätt bättre? Är det i Kalle Larssons idévärld som det var det bättre, eller kan han erkänna att den nuvarande ordningen är så pass mycket bättre att det är en öppnare, humanare och generösare politik som faktiskt förs?
Fru talman! För att skapa ett rättssäkert system genomförde samtliga sju partier - det kan vi återigen behöva påminnas om - i Sveriges riksdag en ny process- och instansordning. Vi som politiker skulle inte längre avgöra vilka som skulle få stanna eller vilka ärenden som skulle bli positivt behandlade. Så var argumentationen då och är det fortfarande. Det vore lika uppåt väggarna som om justitieministern skulle blanda sig i beslut vid mordåtal.
Vi vet alla att i de fall där man lyckades bilda en stark offentlig opinion och där politiker och andra personer i massmedierna engagerade sig kraftigt fick människor oftare stanna eftersom Utlänningsnämnden gav vika för det offentliga trycket. Men i de fall där det inte fanns ett offentligt stöd eller en offentlig debatt till stöd för enskilda asylsökande fick de inte stanna. Det var en djupt rättsosäker ordning som vi alla var glada över att kunna lägga åt sidan. Men jag är lite orolig över att vi är på väg tillbaka till detta med de debatter som nu förs, där det verkar som om vissa av oppositionens politiker faktiskt vet bättre än migrationsdomstolen exakt hur enskilda ärenden ska avgöras och exakt vilka det är som ska få stanna och vilka som inte ska få stanna.
Fru talman! Det är en självklarhet, tycker jag, att vi i Sverige ska följa internationella konventioner och också de rekommendationer som kommer från FN:s flyktingorgan UNHCR. Jag tycker att Kalle Larsson redogör ganska slarvigt för det möte som vi hade i förra veckan och där han deltog. Vad han glömmer att poängtera är att Guterres också sade att det går att avvisa människor till norra Irak och också till delar av Afghanistan. Kalle Larsson använder hans ord för att legitimera sin egen politik, och jag tycker att det är synd att han hanterar ett seriöst och viktigt internationellt organ på det sättet.
Guterres var också oerhört tydlig med att vi måste ha en rättssäkerhet och en fungerande ordning som vi har lagt grunden till nu. Jag tror också att det är oerhört viktigt att vi fortsätter att upprätthålla den och inte börjar urholka den genom att vi som politiker lägger oss i enskilda ärenden och återigen skapar denna opinion och tror att vi kan göra skillnad här och i dag när det gäller de beslut som fattas just nu.
Fru talman! FN:s flyktingkommissionär António Guterres gav oss fler viktiga signaler i förra veckan. De delas av mig, av Centerpartiet och av Allians för Sverige.
Den nya process- och instansordningen måste bevaras för att vi inte återigen ska hamna i den rättsosäkerhet som kommer sig av att politiker fattar beslut i enskilda fall. Det är också därför som det är viktigt att vi för diskussioner om vård för gömda och vård för papperslösa samt att vi för debatten om var det råder konflikt eller inte eller hur den lagen ska tolkas. Den debatten har med all rätt tagit stor plats under det senaste året, och jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att föra den debatten också här i dag.
Om vi börjar med diskussionen om väpnade konflikter är det inte, vilket ibland görs gällande i medierna, Migrationsverket som avgör huruvida det är en väpnad konflikt i Afghanistan eller i Irak. Det som är Migrationsverkets uppgift är att avgöra om vi ska fortsätta att ha en individuell prövning av asylärenden från dessa länder. Därför vore det kanske mer riktigt att kalla detta lagrum för lagen om upphörande av individuell prövning eftersom det är vad Migrationsverket och migrationsdomstolen har att avgöra. Det är andra kanaler på denna planet än Migrationsverket i Sverige som avgör huruvida det råder krig eller väpnad konflikt.
Om man anser att lagen bör tillämpas, alltså att den individuella prövningen bör upphöra, väcker det en lång rad frågor hos mig. Hur ser man då till att det är just de som bäst behöver skydd som får komma till Sverige? Öppnar man då inte för att de som har det största kapitalet kommer först till landet, alltså de som har de största resurserna att kunna flytta sig på den här planeten? Hur gör vi då för att se till att det inte är människor som kan vara grovt kriminellt belastade eller som har en terroranknytning som kommer in i landet? Hur ser man på de förutsättningar som vi i Sverige skulle ha att hantera de flyktingströmmar som jag tror att vi kallt skulle kunna räkna med kommer hit? Sverige är redan i dag ett av de länder som tar i särklass störst ansvar när det gäller många av länderna i Mellanöstern, och jag tror inte att det trycket på Sverige skulle bli mindre om vi säger att vi upphör med den individuella prövningen och att man därmed bara behöver bevisa att man kommer från detta land för att få stanna.
Konsekvenserna kan, fru talman, utan att vi överdriver det hela bli omfattande, och jag funderar på om oppositionen verkligen har funderat över det.
Jag tycker att det är ganska viktigt att ni under denna debatt i dag när ni tar repliker senare, vilket jag är övertygad om att ni kommer att göra, gör klart hur ni ser på detta och hur ni tror att Sverige skulle kunna hantera denna diskussion. Ni är ofta tydliga i er kritik men väldigt svaga när det gäller att framföra vad ni själva förespråkar.
Med detta sagt vill vi i Centerpartiet vara tydliga med att vi anser att den individuella prövningen ska fortsätta att gälla. Därmed tycker vi att Migrationsverket och migrationsdomstolarna gör rätt när de fattar sina beslut just nu, och gör de en annorlunda prövning är det upp till domstolarna och myndigheterna och inte upp till oss som enskilda politiker eller partier att avgöra hur man ska tolka detta.
Fru talman! Det är också viktigt att vi pratar om återvändandet. För att man ska lyssna till svenska lagar och kunna få respekt för det svenska domstolsväsendet måste en person lämna landet efter att han eller hon har fått sin sak prövad, överklagad och möjligen också överprövad men fortfarande inte har fått bedömningen att ha tillräckligt starka skäl för att få asyl eller andra särskilt ömmande omständigheter för att få stanna i landet. Det handlar om respekten för lagen, respekten för domstolarna och respekten för den gällande rättsordningen. Den som efter en rättssäker prövning motsätter sig svenska lagar och det svenska domstolsväsendet genom att inte återvända befinner sig olagligen i landet. Det är människor som inte är illegala men som befinner sig illegalt i landet.
När man själv ställer sig utanför rättvisan som en vuxen och myndig människa, ska man då ha rätt till vård? Ja, enligt oppositionen. Nej, enligt mig. Vård som inte kan anstå och akutsjukvård har vi en tydlig skyldighet att erbjuda alla, liksom vård för barn som inte själva försatt sig i den situation som de befinner sig i. Men vuxna människor som lever som gömda och inte är i akut vårdbehov borde söka sig den vården i sitt hemland efter att de har ställt sig utanför den svenska rättvisan. Frågan är om inte den korrekta benämningen av gömda egentligen borde vara de som självmant ställt sig utanför det svenska rättsväsendet.
Situationen för dem som i debatten kallas papperslösa är något av densamma. Jag tror att många som lyssnar till den här debatten tror att papperslösa är de som av människosmugglare uppmanats att göra sig av med sina pass, människor som flytt utan den dokumentation som krävs eller människor som inte har rätt papper att visa för Migrationsverket. Men papperslös är bara den som inte har gett sig till känna för svenska myndigheter och oftast inte heller har en ambition att göra det.
Inte alltför sällan, fru talman, utnyttjas dessa människor på ett inhumant sätt. Jag tycker att Göte Wahlström beskrev detta alldeles lysande nyss. Under närmast slavliknande förhållanden tvingas de jobba långa pass i en osäker miljö och på en svart arbetsmarknad. En sådan tillvaro verkar vara det som åtminstone delar av oppositionen nu verkar vilja legitimera genom att erbjuda vård på lika villkor som för den som följer lagen, den som har gjort rätt för sig och den som betalar skatt.
Fru talman! Det visar sig också tydligt att EU kommer att spela en allt viktigare roll när det gäller migrationspolitiken framöver. Där var också Guterres tydlig och sade att för att vi ska få en fungerande migrationskedja kräver det att samarbetet inom Europeiska unionen fungerar och också de påhängsavtal som vi har med andra länder. Det är därför viktigt att vi för en kontinuerlig dialog med kringliggande länder, såsom Turkiet. Det är också viktigt att vi följer upp de länder som vi sänder tillbaka många människor till enligt Dublinförordningen.
Fru talman! Min talartid är slut. Det finns mycket mer som jag vill säga och som jag hoppas att få återkomma till i replikerna.