Fru talman! Jag tror att det, som Göran Lennmar-
ker påpekar, är bra att idka självstudier och att jämfö-
ra. Vi har ingen anledning att vara bekymrade över
detta. Däremot kan vi vara glada över en sak och det
är den värme som strömmar emot oss, inte minst från
våra lettiska och litauiska grannar som fick ett utfall
av den här förhandlingen som var mycket bättre än de
hade vågat hoppas på i somras då kommissionen kom
med sitt förslag.
Egentligen skall kanske inte Göran Lennmarker
och jag slita den här tvisten. Vi kan väl fråga våra
grannar vad de tycker, hur de upplever situationen
och vilka de har riktat tacksamhet till. Fråga Vagnori-
us i Litauen eller Krasts i Lettland vilka länder de
pekar ut som de som hjälpte dem att bana väg för en
bättre förhandlingsomgång! Det kan vara ett sätt att
hantera det här. Eller åk till Estland, där jag var i går,
och möt glädjen över att vi nu inte skapar nya skilje-
linjer i Baltikum! Hade man hållit fast vid kommis-
sionens förslag från i somras skulle vi ha hamnat där.
Det är märkligt, tycker jag, att Moderaterna inte
kan delta i glädjen över det historiska som nu har
skett och faktiskt generöst säga: Visst, vi hade en
annan uppfattning. Regeringen drev sin linje. Rege-
ringen kom längre än vad vi moderater hade trott.
Det blev likadant nu som med sysselsättnings-
toppmötet. Moderaterna hamnade på fel sida. Jag är
ledsen för det men det blev bra för Baltikum.