Fru talman! Herr statsminister, det förslag som
statsministern själv på toppmötet var med och beslu-
tade om är kommissionens förslag. Det är i den av-
delningen identiskt med hur man skulle hantera för-
handlingsstarten. Man skulle ha fem plus ett våren
1998. Det var statsministern med och beslutade om.
Bra! De övriga fem skulle få förhandlingar så snart de
uppfyllde villkoren. Det har statsministern varit med
och beslutat om. Bra! Detta kunde vi läsa i juli 1997,
så det är inte direkt en överraskning.
I alla centrala delar har man nu genomfört det här
förslaget, som var mycket bra från början. Det var,
vill jag säga, mycket bra inte bara för de sex länder
som kom i gång tidigt enligt kommissionens förslag,
och nu enligt toppmötets förslag, utan också för de
övriga fem länderna som fick chansen att kvalificera
sig in så snart som möjligt.
Enligt det dansk-svenska förslaget skulle de ha fått
chansen först 1999, tre kvarts år senare. Den 1 januari
1999 skulle ju enligt det dansk-svenska förslaget vara
cut off-point. Jag tycker att man skall vara korrekt
gentemot kommissionen. Det är inte vi moderater som
står bakom det förslaget utan det är kommissionen.
Man skall inte ha lånta fjädrar! Det är kommissionen
som skall ha beröm för ett klokt förslag som toppmö-
tet klokt nog accepterade.