Herr talman! Ja, det är ett problem, vilket jag ock-
så har framhållit här i debatten i dag. Jag ser det som
en belastning som vi troligen kommer att successivt ta
oss ur när vi väl har kommit ur det järngrepp som det
statsfinansiella förfallet skapade när det gäller framför
allt framtidstro och optimism i de svenska hushållen.
Det är inte så svårt att se hur sambanden ser ut där.
Det är bara att gå tillbaka till 1990 när vi hade ett
klart folkligt stöd efter en lång och hyfsat framgångs-
rik period ekonomiskt. Sedan kom det en nedgång-
speriod med massarbetslöshet, sönderkörda finanser
och allt det vi känner till. I takt med det har även EU-
medlemskapet kommit att framstå som något negativt.
När optimismen nu kommer tillbaka blir det en ny
stämning och en ny attityd. Det är jag ganska säker
på.
Herr talman! Låt mig också säga en sak. Carl B
Hamilton säger att socialdemokratin "för en gångs
skull" osv. Det är rent nonsens. Sverige hade inte
varit medlem i EU utan socialdemokratins engage-
mang. Det var inte på folkpartistiska tidningars ledar-
sidor som medlemskapet vanns, Carl B Hamilton.
Utan det var på byggarbetsplatser, bland skolmåltids-
personal och bland dörrknackande socialdemokratiska
valarbetare som de övertygades som så småningom
tippade över opinionen i ja-riktningen. Det var perso-
ner som Lillemor Arvidsson mer än personer som
Carl B Hamilton som såg till att det skedde. Carl B
Hamilton har väl aldrig haft problem i de kretsar han
rört sig med att övertyga någon EU-opinion. Så kom
inte dragande med detta "för en gångs skull"! Det är
billigt, det är dåligt och det är missvisande.