Fru talman! Det var ett historiskt beslut som EU:s
toppmöte fattade. Det var ett mycket bra beslut som
innebär en möjlighet för Europa att påskynda och
påbörja processen mot en enda sammanhållen konti-
nent. Jag tror att detta kommer att framstå som ett
mycket viktigt datum i historieböckerna.
Jag tycker dock att det är viktigt att ära den som
äras bör. Detta är ju kommissionens förslag som nu
accepteras av toppmötet. Det var ett förslag som var
en mycket bra produkt. Det var faktiskt en mycket
bättre produkt än vad diskussionen i somras och un-
der förhösten i Sverige gav intryck av. Det är kom-
missionens förslag med tillskott av Europakonferen-
sen, den franska idén om att man skulle samla alla
länder parallellt i förhandlingsprocessen.
Jag tycker också att det är bra att det svenska
motståndet mot Europakonferensen lades ned. Det var
viktigt. Det var också bra att det dansk-svenska för-
slaget om att senarelägga förhandlingsstarten till 1999
övergavs. Nu kommer förhandlingarna i gång redan i
vår med de sex nationerna. Och man bör observera att
förhandlingarna med de övriga fem nationerna kan
komma i gång möjligtvis redan under senhösten om
de enligt kommissionens bedömning är mogna för att
starta förhandlingarna. Det är viktigt för Lettland och
Litauen att kommissionens förslag därmed nu har gått
igenom. Risken hade annars varit att man hade fått
vänta ända till 1999 med att starta förhandlingarna.
Jag tror att vi kan se fram emot en tid då det blir
ett mycket intensivt arbete. Det kommer att bli en tid
då problemen kommer att stå i fokus. Så är det nämli-
gen alltid under förhandlingsarbetet. Vi minns ju
själva hur det var under vår egen förhandlingstid.
Likväl skall vi ständigt hålla perspektivet i minnet, att
utvidgningen och de nya medlemmarna är bra för de
själva och bra för Europa. Det är också bra för oss i
Sverige och i den västra halvan av Europa att ha ett
Europa som mår väl i båda sina halvor.