Herr talman! Det här är målkonflikternas område.
Principiellt har jag lätt att känna sympati för det Bir-
gitta Hambraeus säger, men det finns vissa områden
som man ser vissa fördelar av att samarbeta kring
överstatligt.
Ta exempelvis den organiserade brottsligheten,
hur den utvecklas och hur den rör sig. Det är inget
tvivel om att det är ett område som skulle tjäna på
mer av europeiskt samarbete och kanske också euro-
peiskt beslutsfattande, dvs. tjäna på i den meningen
att vi kunde hålla tillbaka utvecklingen.
Ta miljöfrågorna, som vi båda är starkt engagera-
de i. Det är också ett område som rimligen skulle
kunna effektiviseras när det gäller resultat och mer av
samarbete och kanske också överstatlighet.
Bilden är inte enkel och entydig, utan här har vi
hela tiden att väga av. Vad jag har deklarerat, och
som jag är beredd att säga igen, är att vi inte får tappa
perspektivet, inte får tappa det övergripande samman-
hanget. Om vi gör det finns det en väldig risk för att
varje sådant här enskilt steg inte kan upplevas som
dramatiskt, men där vi så småningom sitter i en situa-
tion där unionen börjar byta karaktär och inte längre
är av mellanstatligt slag. Det är dumt att neka till att
en sådan utveckling kan inträffa. Jag tror inte att den
behöver inträffa, men vi skall prata om det, debattera
det och peka på riskerna.
En person som pekar på de riskerna mer än andra
är Birgitta Hambraeus, och jag tycker att det är ett
värdefullt bidrag i debatten, även om vi inte alltid har
samma uppfattning.