Herr talman! För oss kristdemokrater är detta en
stor och viktig dag. En bred majoritet har ställt sig
bakom vårt krav på en energikommission. Mindre
glädjande är att vi inte lyckats få majoritet för att
förbjuda kärnkraft efter år 2010. Jag vill därför
redan här yrka bifall till reservation 1. I övrigt
ställer jag mig bakom utskottsmajoritetens
skrivning.
Energipolitiken tillhör de frågor som engagerat oss
inom kds under många år, även om vi för den breda
allmänheten är mest kända för s.k. mjuka frågor,
som familjepolitik, vård och omsorg, etik i
samhällslivet m.m.
Vi kunde för snart en vecka sedan glädja oss åt en
stor framgång -- efter många års träget arbete -- när
vårdnadsbidraget godkändes av riksdagen.
Det betänkande vi nu behandlar innehåller, som
redan nämnts, förslag om ett tillkännagivande, där
regeringen uppmanas att snarast tillsätta en
parlamentarisk energikommission. Det är en
mycket stor och viktig framgång för oss
kristdemokrater.
Det är ingen väl bevarad hemlighet att kds i
regeringsarbetet inte lyckats övertyga övriga
regeringspartier om behovet av en
energikommission. Den saken har diskuterats i
olika fora. Det kan inte vara särskilt
anmärkningsvärt att här nämna att vi inte inom
regeringskretsen lyckades nå enighet kring
tillsättandet av en engergikommission. Det var
också därför vi bestämde oss för att lyfta frågan till
riksdagen. Det är helt i linje med andan i
energiöverenskommelsen att se till att en
konstruktiv och långsiktig energipolitik får vila på
en blocköverskridande majoritet. För den
investeringstunga energiproduktionen och den
energiberoende industrin är en långsiktig
energipolitik viktig.
När vi skrev vår energipolitiska motion, och
begärde att riksdagen skulle besluta om en
parlamentarisk energikommission, var vi medvetna
om att även Socialdemokraterna hade samma
önskemål. Socialdemokraternas främsta motiv till
att kräva en energikommission hade möjligen mera
med turerna kring elmarknadslagstiftningen att
göra. Det finns ändå inom socialdemokratin -- även
om bilden är splittrad -- en vilja att hitta en
framkomlig väg till omställning av energisystemet.
I långa stycken är jag överens med Birgitta
Johansson m.fl. om vikten av stabil
energiförsörjning för svensk industri. Vår motion
var en utsträckt hand, och den togs av alla när man
insåg att vi menade konstruktivt allvar och att vi var
beredda att göra gemensam sak med
Socialdemokraterna om det här kravet.
Energifrågorna måste lyftas över blockpolitiken om
vi skall ha en chans att i alla händelser ta några
viktiga steg i rätt riktning. Med rätt riktning menar
jag att energipolitiken skall inriktas på
kärnkraftsavveckling och omställning till förnybara
energislag.
På sidan 15 i betänkandet visas siffror på energi-
och elproduktionens utveckling i Sverige från 1970
och framåt. Siffrorna återspeglar ett känt faktum,
nämligen att den förda politiken har lett till att
elkonsumtionen drivits upp. Utbyggnaden av
kärnkraften och den mycket stora satsningen på
eluppvärmda hus under 1970-talet går hand i hand.
Nu tänker säkert vän av ordning, att om
elproduktionen inte ökat i denna omfattning skulle
olje- och kolanvändningen ha ökat i stället. Det
antagandet förutsätter att inga satsningar alls i det
läget skulle ha gjorts på alternativa energikällor. Vi
vet trots allt att vi har en mycket stor potential
enbart inom biobränslesektorn. Den motsvarar ca
200 TWh. Det är en energikälla som klarar
koldioxidmålet. Utöver detta finns en stor mängd
andra betydande möjligheter, som har fått stå
tillbaka under den här tiden då det har förts en
felaktig energipolitik.
Det är ställt utom allt tvivel att det vägval som
skedde under 1970-talet har lett till att vi nu under
en lång följd av år har en energibalans och en mix
av energislag som försvårat omställning till
förnybar och miljö- och människovänlig energi.
Kds engagerade sig under 1970-talet i kampen emot
kärnkraften och för satsningar på förnybar energi.
Vår nuvarande kommunikationsminister, Mats
Odell, var vice ordförande för linje 3 i
folkomröstningen om kärnkraften.
Vi kan i dag konstatera att 1980-talet är något av ett
förlorat årtionde i fråga om omställningen av
energisystemet. Det stora elöverskottet har
medverkat till ett slags energins moment 22. Det
har funnits en hel del idéer och innovationer, men
incitamenten för utveckling och marknadsföring av
nya tekniker och innovationer har inte varit
tillräckligt starka.
Herr talman! Kds anslöt sig till
energiöverenskommelsen 1991. Vi kunde
naturligtvis inte blunda för det försummade 80-
talet, och vi ville tro att en balanserad omställning
nu skulle påbörjas. Nu visar det sig allteftersom
tiden går att så inte blev fallet. Det kan vi inte
stillatigande acceptera.
Under det senaste året har jag känt en växande
otålighet i fråga om energipolitiken. Behovet av
brett samförstånd med blocköverskridande beslut
är stort, för att inte säga akut.
Den energikommission som skall tillsättas har en
hel del att ta tag i. Den får inte bli ett slags
utredning i raden av utredningar. Riksdagen måste
slå vakt om sin trovärdighet, och de tankar och idéer
som finns måste få en seriös prövning inom ramen
för kommissionens arbete.
Kommissionen blir ett test på partiernas förmåga
att förutsättningslöst våga pröva tankar och förslag
som man i den politiska debatten inte vågat eller
kunnat samtala om.
Vi kristdemokrater förutsätter att balansprincipen
kommer att få en seriös prövning i kommissionens
arbete. Inom EU pågår ett arbete med att ta fram
EG-direktiv för balansprincipen. Det finns gott om
erfarenheter att hämta från USA beträffande
tillämpningen av balansprincipen. Modifierade
förslag finns i England, Danmark och Norge. Vi har
förslag i den riktningen som måste få en grundlig
genomlysning. Om inte sådana analyser genomförs
kommer arbetet att visa sig vara en politiskt-taktisk
kuliss, som enbart drar ner förtroendet för
politiken. Vi måste tillsammans se till att så inte
sker.
Vi har i vår reservation påpekat vikten av en lag om
förbud mot kärnkraft efter år 2010. Detta har
diskuterats i de tidigare replikskiftena. Jag vill
påstå, att om vi skulle fatta beslut om denna
förbudslag undanröjer det inte behovet av en
energikommission -- tvärtom. Då finns det ännu
fler och starkare motiv för att ta tag i de här
frågorna i en kommission.
Det är beklagligt att det inte visat sig vara möjligt
att samla riksdagen kring ett sådant beslut. Vi hör
ofta att företrädare för olika partier pekar på
Californiens stränga lagstiftning i fråga om utsläpp
som exempel på offensiv politik, som genom
omvandlingstryck driver utvecklingen i önskad
riktning. Jag har hört många positiva ord om denna
framsynta lagstiftning från olika partiers
företrädare. Var finns beundrarna av den
offensiven när vi diskuterar kärnkraften och
behovet av en liknande lagstiftning, av att liknande
principer tillämpas i Sverige?
Riksdagen har redan tappat en hel del trovärdighet
i fråga om viljan att verkligen avveckla kärnkraften
genom att avvisa det krav som vi framför i vår
reservation. Jag utgår från att kravet på förbudslag
och dess motiv ändå kommer att diskuteras i
kommissionen.
Jag har i ett särskilt yttrande signalerat vår vilja till
samlande lösningar, bl.a. i det sista stycket. Om vi
skall komma framåt måste vi alla vara beredda att
ge och ta i det här arbetet.
Jag vill tolka dagens debatt positivt. Som jag
uppfattar läget finns det trots allt fortfarande en
majoritet i riksdagen som på ett eller annat sätt vill
avveckla kärnkraften. Birgitta Dahl har i
samarbete med systerpartiers representanter
uttalat sig i den riktningen alldeles nyligen.
Jag vill tro att socialdemokraterna vill avveckla
kärnkraften, eller skall signalerna tolkas
annorlunda? Jag vill tro att Birgitta Johansson
kommer att göra gemensam sak med de andra
miljövännerna inom Socialdemokraterna för att
kunna påverka partiets agerande i rätt riktning.
Herr talman! Kommissionen har ett stort antal
frågor att ta ställning till, även om inte alla nämns i
det betänkande som vi nu behandlar och i
betänkandet som behandlar avregleringen av
elmarknaden. Energihushållning och alternativ,
förnybar energi skall kunna ersätta kärnkraften,
men det krävs att vi söker lösningar som i hög grad
bygger på marknadsekonomiska mekanismer.
Politikers hantering av de här frågorna visar viss
nervositet och misstro mot den kreativitet som finns
utanför politiken, om den kreativiteten släpps loss
och utsätts för ett omvandlingstryck. Effektiv
energianvändning är billigare än nya kraftverk. Det
är bl.a. den tanke som ligger till grund när man
söker att upprätta balansprincipen.
Kds har förslag till en dynamisk energiskatt, en
skatt som är avhängig energiförbrukningen och
uppsatta sparmål. Lägre energiförbrukning under
sparmålet ger lägre energiskatt och bättre
lönsamhet och vice versa. Ett sådant system gör det
lönsamt att spara el utan att det driver upp
marknadspriset på el.
Försäkringsfrågan -- ändringar i
ansvarighetsförsäkringen -- har också betydelse
som ett effektivt ekonomiskt styrmedel. Den måste
diskuteras i kommissionen. Kärnkraftens risker
måste värderas mer kommersiellt på
försäkringsmarknaden. Atomansvarighetslagens
tak för ansvar vid en olycka bör höjas från dagens
symboliska 1,2 miljarder kronor till en väsentligt
högre nivå. Om kärnkraften är så säker som vissa
vill framhålla behöver man inte vara rädd för
effekterna av ett sådant beslut. Tyskland ligger före
oss i det här avseendet.
Naturligtvis krävs det också medvetna människor
för att vi skall få en medveten, miljöinriktad
energipolitik.
Herr talman! Till sist en glimt från en träff som
näringsutskottet hade med en stor delegation med
representanter från den politiska ledningen och
företagsrepresentanter från Seattleområdet i staten
Washington i USA.
Fyra kärnkraftverk står där halvbyggda. Man
talade om för oss att de troligen inte kommer att bli
färdigbyggda, bl.a. på grund av den folkliga
opinionen mot kärnkraft och de alltför höga
kostnaderna. Det är tråkigt att inte Ny demokratis
representant är här och lyssnar. Det skulle ha varit
intressant att få höra hans kommentar.