Herr talman! I basen har vi 50 % av eltillgången i
form av billig vattenkraft, Birgitta Johansson. Den
kommer att finnas kvar, och den kommer rimligtvis
att serva basindustrin i första hand, om vi gör
bedömningen att de industrierna utgör de mest
angelägna ''kunderna''.
Men genom att lägga över frågan på seriöst
jobbande kommissioner gör man enligt min
bedömning en tidsförlust. Det börjar bli knappt om
tid. Vi har ett avvecklingsdatum satt till 2010 och
tolv reaktorer. Vi har alltså 15 år på oss, vilket
innebär att vi i genomsnitt behöver plocka ut en
reaktor om året för att klara av den avvecklingen.
Jag vill ha en ordnad avveckling. Jag tror att alla vill
det. Att då tappa ett par år, även om det är genom
konstruktivt utredningsarbete, blir en tung börda
att bära. Det kommer blåsa under argumenten för
att det inte går att hålla tidpunkten 2010. Jag skulle
kunna stå ut med det om vi hade startat
avvecklingen och hade en lagstiftning som
garanterade avveckling. Då skulle jag kunna stå ut
med 2012 eller 2015.
Men i stället ifrågasätts hela projektet. Det
befinner sig ständigt under attack. Starka, mäktiga
och kortsynta krafter vill ifrågasätta beslutet om
avveckling. Vi kan hamna i en situation där vi
tvingas avveckla utan att ha resurser, och jag vill
inte hamna i en sådan situation utan att ha bra på
fötterna.
Det finns faktiskt något nytt i rapporteringen i
budgetpropositionen, vilket jag kanske borde ha
tagit upp i mitt anförande. Det är att man börjar
ifrågasätta kärnkraftens tillförlitlighet, dvs.
kärnkraftverkens förmåga att på ett säkert sätt
leverera el.
Regeringen sätter ett frågetecken för detta. Har vi
sett ett trendbrott? Kärnkraftverken har levererat
el väldigt bra fram tills nu, men sedan sommaren
1992 har vi inte någon gång haft samtliga aggregat
i gång. Nu står ett par stycken stilla. Jag vet inte om
Barsebäcksaggregaten nu är på eller av. Det är
ungefär som med Enköpingståget: ibland står det
och ibland går det.